På Birger Schlaugs DN-Debatt-artikel den 30/4 -02 sände såväl Sverigedemokraternas ordförande Mikael Jansson som Blågula Frågors Anders Sundholm in svar. Inget svar togs in. Här återges Janssons inlägg:
Birger Schlaug har inte glömt, att Miljöpartiet en gång ansågs farligt och att det ansågs hota demokratin genom att det stod utanför de traditionella blocken i svensk politik. Kanske är det med den erfarenheten i ryggen som han kan fråga sig vad demokratin har att vinna på att använda odemokratiska metoder för att förhindra demokratins motståndare att tala och debattera.
Runt det föregående sekelskiftet var det Mäster Palm som for illa därför att han ville införa socialismens välsignelser. Att dagens socialister vill behandla oss sverigedemokrater på ett betydligt brutalare sätt i dag, utgör bara en bekräftelse på att det är vår tur nu, men också att civilisationsnivån sjunkit under senare decennier.
Jag skulle tro att alla viktiga svar på Schlaugs frågor står att finna i hans egen artikel. Sammanfattningsvis: Ute på den extrema högerkanten rör sig "rasistiska och allmänt obehagliga strömningar". De "obehagliga krafterna" trivs och förstärker sin identitet i mörka, fuktiga skrymslen och skuggutrymmen.
Där sitter "de okända" och utformar sina rasistiska och individkränkande teser. Birger Schlaug återger i sin artikel en politisk strategi, som går ut på att på ett närmast folkloristiskt sätt demonisera motståndaren. Jag tror inte att någon undgått att lägga märke till hur ansiktslösa och opersonliga dessa "obehagliga krafter" har framställts i massmedia under åren.
Var är människorna? Var är deras uttalanden? I verkligheten handlar det väl ändå om medborgare, som har ett ansikte och som skulle kunna förmås försvara sina åsikter i en offentlig debatt.
Med hjälp av det lilla ordet och, kopplas vi sverigedemokrater vanligtvis ihop med rasism och nazism till en för alla "mörkerkrafter" gemensam månghövdad hydra. Artikeln illustrerades för sammanblandnings skull också med en bild på demonstrerande nazister, inte sverigedemokrater.
Denna hydra, demon, fantom, eller vad vi skall kalla den, är naturligtvis väldigt funktionell sedd ur de etablerade partiernas perspektiv, ty med den kan man skrämma och disciplinera alla självständigt tänkande presumtiva dissidenter.
Den fungerar också alldeles utmärkt som projektionsskärm för sådant som gömts undan från vissa partiers egna skumma förflutna och som de helst av allt inte vill kännas vid.
De etablerade partierna vågar helt enkelt inte ta debatten med Sverigedemokraterna, eftersom de är medvetna om, att verklighetens sverigedemokrater inte liknar den fantombild de velat prångla ut.
Bilden av Sverigedemokraterna som ett kriminellt, rasistiskt och nazistiskt parti sprids för att missleda dem som letar efter ett alternativ på den politiska arenan, där vi nu är det enda parti som kan komma att utgöra ett verkligt hot. Men genom att så frenetiskt agitera mot den fantombild de själva skapat, har de också bundit sig för ett 'happy end', bestående i demonens fördrivande, ett slut som de inte har någon fullständig kontroll över. Trots ihärdig och ensidig propaganda mot Sverigedemokraterna i skolvalet, trots att vår partibeteckning inte fanns med på den digitala valsedeln, så fick vi i alla fall 3,8 % av rösterna, vilket lovar gott inför höstens val.
Vad händer om folket vill syna korten och själva vill se vad som döljer sig bakom föreställningarna. Vad händer om dessa "mörkerkrafter" i form av Sverigedemokraterna tas ut i ljuset - när trollen inte som väntat spricker, utan i stället förvandlas till vanliga medborgare med åsikter som kan delas och diskuteras?
Vad händer när allmänheten gör samma erfarenhet som Birger Schlaug, när han godmodigt "vänligt men bestämt" tog sina brevskrivare på allvar och bemötte dem med seriösa svar på deras brev och att det på så vis uppstod en dialog. Det är just detta de etablerade politikerna fruktar och helst av allt vill undvika. I sin "förmenta förfining och upphöjdhet" ger de uttryck för det högmod som så ofta förebådar det förestående fallet, för på sikt kan varken de, eller massmedia, hindra den sociala process som den okontrollerade massinvandringen satt igång. Frågan är bara hur den reaktionen kommer att gestalta sig.
Tar de debatten nu och låter oss komma till tals i den offentliga debatten på lika villkor och till sist låter folket avgöra frågorna i väl genomförda val, så finns det kanske hopp om lösningar som kan vara till gagn för vårt framtida Sverige.
Vi sverigedemokrater har kallats än det ena, än det andra, men vi är ett demokratiskt parti med stadgar, partiprogram och handlingsprogram, som utformats i en demokratisk process där, som en folkrörelseman uttryckte det, de skönt klingande orden "votering är begärd och skall verkställas" kanske har hörts oftare än i något annat parti.
Mikael Jansson
