SIGNALERA för
DIALOG!
Sverige blir allt sjukare. Sjukskrivningarna
ökat lavinartat och kostar varje år mer än 100 miljarder kronor.
Sverige är sjukt också i en annan
bemärkelse. Demokratin har gått i baklås och vi har fått
ett samhällsklimat där människor är rädda för
att ge uttryck för sina åsikter.
Hur har det blivit så?
TRE FAKTORER
En viktig faktor är att vi fått
en politisk fråga som är tabu, som inte får diskuteras öppet
- trots att det handlar om en djupgående förändring av vårt
samhälle, som påverkar de flesta svenskars tillvaro. Det är
invandringen.
En annan faktor är maktförskjutningen
till förmån för dem som kontrollerar massmedia. De som skulle
bevaka makten har själva blivit de främsta makthavarna.
En tredje faktor är frånvaron
av politisk opposition, det finns i viktiga frågor en samsyn hos de
sju partierna i riksdagen. Inget av dem har visat sig redo att stå upp
för demokratiska principer.
INVANDRINGENS KONSEKVENSER
Under de senaste 20 åren har vi haft
en invandring som varit ojämförligt mycket större än någon
gång tidigare i vår historia. Den har också varit mycket
större än i något av våra grannländer. I Sverige
finns nu 1 miljon människor - 11% av befolkningen - som är födda
utomlands. I första hand har det varit fråga om anhöriginvandring,
i andra hand invandring genom asylinstitutionen (därav bara till en mindre
del flyktingar). I ökad utsträckning har dessa migranter kommit
från kulturellt avlägsna länder.
Den aktuella invandringen har, genom en misslyckad
integration, fått negativa konsekvenser i form av stora kostnader för
skattebetalarna, nya typer av brottslighet och allvarliga påfrestningar
på skolsystemet.
Den förda politiken har således
inte legat i vanliga svenskars intresse. Många svenskar - enligt flera
opinionsmätningar en majoritet - har därför sedan länge
önskat en minskad invandring. Makthavarna har trots detta fortsatt samma
politik.
Ska man i en viktig fråga under en längre
tid gå emot folkviljan, då blir olika typer av repressiva åtgärder
ofrånkomliga.
REPRESSION
Försöken att skuldbelägga oss
svenskar och ge oss dåligt samvete har nu pågått under lång
tid, samtidigt som man presenterat en falsk bild av invandringens omfattning,
karaktär och kostnader. Man har framställt det som omoraliskt att
ifrågasätta den förda politiken.
Kampanjerna mot "främlingsfientlighet
och rasism" har avlöst varandra - trots att det rasistiska våld
som faktiskt förekommer till övervägande delen utövats
av invandrare mot svenskar. Fakta om brottslingars etniska tillhörighet
förtigs systematiskt.
Som en del av desinformationen tillåts
ingen fri debatt i frågan, svenskar med kritiska synpunkter släpps
inte fram. Den offentliga "debatt" om invandringen som tillåts
i rikstäckande media sker mellan personer som i grunden tycker likadant,
dvs hyllar den s.k. generösa flyktingpolitiken.
För den som försöker opponera
är risken påtaglig att bli stämplad, som "rasist"
eller värre. Kritiker har återkommande skandaliserats och hängts
ut i media.
Det finns också en lag om "hets
mot folkgrupp", som givits en allt vidare tolkning. Med stöd av
denna har en boende i Bunkeflostrand blivit dömd till 100 dagsböter.
Han hade skrivit e-mejl till politiskt förtroendevalda och protesterat
mot ett politiskt beslut att att placera en stor bidragsfamilj från
Asien i området.
Många svenskar är nu rädda
för att offentligt ge uttryck för en kritisk hållning beträffande
invandringen.
SVERIGEDEMOKRATERNA
Mer än några andra är det
just Sverigedemokraterna som drabbats av hets och svartmålning i media.
Detta har skadat yrkeskarriärer och resulterat mer eller mindre i yrkesförbud
för flera personer.
Det har dessutom fungerat som en uppmuntran
till maskerade våldsfigurer att fysiskt angripa SD-aktiva. Attacker
och attentat från AFA och andra politiskt korrekta har således
blivit en återkommande erfarenhet för sverigedemokrater. På
PK-reportoaren har stått sönderskurna bildäck och förstörda
högtalaranläggningar, men också misshandel av människor.
Till och med angrepp i hemmen genom sprejade husfasader och krossade fönsterrutor
har förekommit.
Varken massmedia eller riksdagspartier har
reagerat mot detta.
På Sveriges Radio-TV har journalisterna
uttalade direktiv att bekämpa "främlingsfientlighet",
och som sådan betraktas varje invandringskritik.
KONKRETA EXEMPEL
Några konkreta exempel, på den
förföljelse som drabbat olika sverigedemokrater, ett prov på
det sjuka klimat som råder i vårt samhälle:
1. "Bråk uppstod"
"Bråk uppstod" - så
löd rubriken på en nyhetsnotis i Dagens Nyheter den 31/8 1997.
Vad som hänt var att Sverigedemokraterna
haft ett torgmöte i Stockholm lördagen den 30 augusti. På
väg från mötet blev fyra av dem överfallna av en svärm
på 20-30 motståndare som fattat posto. Våldsmännen
bar rånarluvor och var utrustade med kopparrör. Sverigedemokraterna
misshandlades allvarligt.
I DN framställs detta som att "ett
häftigt bråk uppstod", och skaran av angripare har krympt
till "fyra".
I själva verket var det alltså
ett planerat överfall, med en glasklar rollfördelning, i förövare
och offer. Syftet var också glasklart: att skrämma meningsmotståndare
till politisk passivitet.
2. "Ketchup"
Ett motsvarande fall gäller överfallet
på två SD-aktivister i Haninge i en portgång, i samband
flygbladsutdelning till hushållen 1998. De slogs blodiga med järnrör.
Ansvariga kommunpolitiker i Haninge raljerade
sedan över detta: det var bara "ketchup" på de bilder
som visades upp.
3. Sandberg
Kenneth Sandberg, då handläggare
på Statens Invandrarverk (nu Migrationverket), hamnade i "blåsväder"
i massmedia 1997, i egenskap av ordförande för organisationen "Folkviljan
och massinvandringen". Detta mediadrev resulterade i nervositet hos verksledningen
på SIV, som gav Sandberg sparken.
Sandbergs fackliga organisation, Jusek, tog
sig först an fallet, men efter att Sandberg gått med i Sverigedemokraterna
vägrade Jusek att försvara hans rättigheter.
4. Jomshof
Richard Jomshof, redaktör för SD-Kuriren,
hade ett lärarvikariat på Chapmanskolan i Blekinge läsåret
2001/02. SSU och syndikalister startade en kampanj mot Jomshof och saboterade
hans lektioner. Detta slutade med att skolledningen gjorde sig av med Jomshof.
Statsrådet Mona Sahlin
hade, efter ett besök på skolan, inga invändningar mot behandlingen
av Richard Jomshof, tvärtom:
- Jag hade reagerat som förälder om mina barn haft en lärare
som är sverigedemokrat.
5. Nyman
Eva Nyman, också sverigedemokrat, hade
fått ett lärarvikariat på en högskola i Falun. Expo
gjorde Dala-Demokraten uppmärksam på hennes partimedlemskap, vilket
resulterade i reaktioner från företrädare från studentkåren.
Ett inlägg från dess ordförande och vice ordförande i
DD förtjänar att citeras - det säger något om den moraliska
nivån och det demokratiska sinnelaget hos människor som ska gälla
för att vara intellektuella:
"Studentkåren
ställs inför en knivig situation, Nyman var den mest kompetenta
läraren av de sökande till den aktuella tjänsten, vi betalar
för vår utbildning och vill ha förstklassig undervisning.
Damen i fråga kan ge oss det. Det hon också kan ge oss, uppenbart
intelligent som hon är, är budskap och värderingar som är
svåra att identifiera i en klassrumssituation. Det känns därför
skönt att Nymans partitillhörighet exponerades i ett så tidigt
stadium av hennes vistelse på vår högskola..."
"Vi vill ... varna
för hur de s.k. slipsfascisterna gör intrång i samhällslivet.
Istället för att som tidigare komma fram genom rena demonstrationer
och med skräckpropaganda och bilder på renrakade nazister kommer
dagens invandrarfientliga människor fram på ett annat plan. Individer
som har ett rent straffregister, som har en god utbildning och passar väl
in i samhället som vanliga medborgare. Vi kan kalla dem för slipsfascister.
Eva Nyman är en typisk slipsfascist. "
"...Enligt lag finns
det inga hinder för henne att undervisa så länge hon inte
bedriver olaglig propaganda i undervisningen. Personer får tänka
och tycka som de vill så länge det sker inom ramarna för åsikts-
och yttrandefriheten. Precis så är situationen i det här fallet.
Vi vill dock understryka att vi ser allvarligt på hur det enligt lag
får gå till... "
Kan någon tro att Eva Nyman efter detta
får ett nytt lärarförordnande till hösten 2002 på
denna högskola?
6. "Bägge sidor"
Sverigedemokraternas möte i Medborgarhuset
i Stockholm den 27/2 -02 stördes av svartklädda rånluvefigurer
från AFA. De försökte slå in en dörr, spottade
på en dörrvakt, gjorde långfingertecken, fotograferade och
försökte hindra mötesbesökare att nå möteslokalen.
Detta beskrevs i Dagens Nyheter som att "tumult
uppstod" och att "bägge sidor" börjat knuffas. Men
vad hade AFA alls där att göra? Har SD en enda gång försökt
störa möten för politiska meningsmotståndare? Bakom DN:s
förmenta opartiskthet ligger ett godkännande av antidemokratiska
övergrepp.
EN DEMOKRATISK VALRÖRELSE?
När en demokratisk valrörelse omöjliggörs
i Mugabes Zimbabwe väcker det uppmärksamhet i svenska media. När
motsvarande händer i Perssons Sverige är det tyst.
I valrörelsen 1998 hade Sverigedemokraterna
tillstånd för valmöten på Sergels Torg i Stockholm,
men hindrades från att genomföra dessa av en mobb politiskt korrekta.
Samma typ av erfarenheter gjordes av Ian Wachtmeister och "Det nya partiet".
Deras torgmöten blev systematiskt saboterade genom organiserat oljud
från motståndare.
Ska det bli likadant i den svenska valrörelsen
år 2002? Tyvärr finns anledning till farhagor om det. Ung Vänsters
ordförande Ali Esbati och v-riksdagsmannen Kalle Larsson har ställt
visselkonserter i utsikt, för att hindra politiska motståndare
att kunna göra sig hörda.
Samtliga sju riksdagspartier har haft som
praxis att inte debattera med invandringskritiker - det vore att "legitimera"
dem. I Karlskrona har de etablerade partierna uttryckligen slutit en pakt
att inte debattera med Sverigedemokraterna.
VEM ÄR DEMOKRAT?
I den politiskt korrekta offensiven har vissa
begrepp - "demokrati", "tolerans", "respekt",
"lika värde" mm - givits helt nya innebörder.
Enligt den gängse betydelsen är
"demokrati" liktydigt med folkstyre: majoriteten bestämmer,
efter att ha haft tillgång till en allsidig information. Där innefattas
friheter som mötesfrihet och yttrandefrihet.
Den nya betydelsen, som de politiskt korrekta
nu försöker smyga på oss, är att "demokrat"
är den som har godkända åsikter i vissa sakfrågor. I
invandringsfrågan måste man således vara anhängare
av en omfattande invandring för att få räknas som demokrat.
Eftersom invandringskritiker inte anses vara
demokrater ska de inte få deltaga i något normalt politiskt samtal.
Alla säger sig vara "demokrater", men
vem är det i verkligheten demokrat respektive antidemokrat? Här
finns objektiva kriterier att gå efter:
1. Vem uppträder öppet - vem
uppträder anonymt?
2. Vem använder tillmälen -
vem undviker tillmälen?
3. Vem belägger sina påståenden
- vem gör det inte?
4. Vem är redo för en dialog
och är beredd att möta sina meningsmotståndare i en offentlig
debatt - vem är det inte?
5. Vem anser att folket ska få tillgång
till en allsidig information - vem anser det inte?
6. Vem förespråkar yttrandefrihet
även för sina motståndare - vem vill förbehålla
yttrandefriheten dem som tycker likt en själv?
7. Vem är beredd att ta intryck av
nya fakta och argument - vem är det inte?
8. Vem anser att folkviljan ska få
genomslag i den förda politiken - vem anser det inte?
9. Vem kan reservationslöst ta avstånd
från våld - vem kan det inte?
10. Vem bekänner sig till alla människors
lika värde - vem gör det inte?
PROBLEM FINNS
Det blir alltmer uppenbart för alltfler,
att det finns allvarliga problem, relaterade till invandringen. I Sverige
har vi exempelvis nu fått typer av brott, som tidigare var så
gott som okända:
- hedersmord
- gängvåldtäkter
- HIV-mäns turnéer
- kidnappning av kvinnor
- misshandel av lärare
- mord i skolor
- grov sexmobbing, utfört av småpojkar
- hot mot arbetsförmedlare och socialarbetare
- hot mot domare och åklagare
- våldtäkter av taxikunder
- slagsmål mellan taxiförare
- brutala rån mot handikappade
- angrepp på gravida kvinnor
- skarpskytte mot folksamlingar, av portade nattklubbsgäster.
Detta drabbar människor, inte bara genom
att så många faktiskt blir brottsoffer utan också genom
det klimat av otrygghet som skapas. Det måste vara tillåtet att
försöka diskutera dessa problem.
Danmark har visat hur det ska gå till
i en demokrati. Alla får komma till tals, man respekterar varandra,
argument bryts mot argument och i slutändan är det väljarna
som avgör. Vad som varit möjligt i Danmark måste vara möjligt
också i Sverige!
Bilaga 1: För ett
medborgerligt samtal!
Bilaga 2: Sänd en signal!
