Från en utomordentligt bra tidskrift:
Valkommentar
från Fri Information Sverigedemokraterna klarade inte riksdagsspärren. Man lyckades dock, trots allt motstånd från media och de etablerade partierna, falska tillvitelser från utbrytarfraktionen Nationaldemokraterna och upprepade sabotage från Ung vänster, syndikalister och den övriga avgrundsvänstern, genomföra en framgångsrik valrörelse som resulterade i ett fyrtiotal kommunala mandat.
Förhoppningsvis kan partiet snabbt ge nya kommunalpolitiker erforderlig politisk utbildning. Man hoppas också att de nyvunna partistöden i huvudsak används till att förstärka organisationen och bygga upp en fungerande kanslifunktion inför nästa val.
Även under denna valrörelse har kunnat iakttas hur de etablerade partierna moltigit om de sabotage, den vandalisering och de mötesstörningar som drabbat sd. Även media har med mycket få undantag tigit. Inte heller har man kommenterat det inbrott i partikansliet i valrörelsens slutskede som resulterade bl a i avklippta telefonledningar. Dessa illgärningar är ett brott mot demokratin och återfinns i brottsbalkens kapitel 18 om högmålsbrott mm: Den som övar olaga tvång eller olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom politisk organisation eller yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara, dömes för brott mot medborgerlig frihet till fängelse i högst sex år.
Som i så många andra fall som rör opposition mot invandringspolitik och mångkultur visar det sig emellertid att svensk lag numera inte behandlar alla medborgare lika. Brottsoffer särbehandlas i förhållande till bl a politisk tillhörighet. Man har följaktligen börjat att systematiskt undergräva principen om alla människors lika värde och lika rätt till opartisk behandling av rättsväsendet.
Förnyelse av riksdagsspråket?
Sveriges blivande statsminister om man får tro henne själv har tagit plats i riksdagen. Inför valet 1998 skrev Nyamko Sabuni en insändare i Dagens Nyheter där hon påstod att "den kultur och det normsystem som finns i riksdagen är uppställt av medelålders vita män", vilket skulle innebära förtryck av och sexuella trakasserier mot unga kvinnor. Hösten 1997 framträdde hon i en debatt i Sveriges radio sedan polisradion i Uppsala använt signalementet '"neger" i jakten på en flyende rånare. "Du är ett arrogant, respektlöst arsel!", skrek hon till sin meddebattör, en polis som försökte förklara sina kollegors arbete.
Nyamko Sabuni kom till Sverige som tolvåring 1981, sedan hennes far beviljats asyl som flykting från Kongo. I en intervju i Dagens Nyheter den 13 januari 2002 förklarade Sabuni : Första generationens invandrare kände tacksamhet mot Sverige. Det gör inte jag. Jag arbetar, jag betalar skatt, jag talar svenska som du. Jag vill bli jämlikt behandlad . Nåja, även jämlikheten har sina begränsningar. Till Expressen sade Nyamko Sabuni den 8 februari 2002: "Självklart vill jag bli statsminister. Den dagen jag gav mig in i politiken var det helhjärtat."
Och nu är Nyamko Sabuni invald på folkpartimandat tillsammans med bl a Mauricio Rojas.
Politiska kommentatorer förklarar folkpartiets stora framgångar i 2002 års val med Lars Leijonborgs utspel om att kräva svenskspråkighet av svenska medborgare. Ett ganska blygsamt krav, kan tyckas, men tydligen är svenska väljare så ovana vid att någon politiker vågar ställa minsta krav på invandrare att man lämnade moderata samlingspartiet och kristdemokraterna för att stödja Leijonborg (och Sabuni). Flera ledande folkpartister har redan börjat backa från kravet på svenskspråkighet, varför det blir intressant att se om de nytillkomna folkpartiväljarna finner sig ha hoppat i galen tunna.
Tack, Jan Josefsson!
Folkpartiets nyvunna dragningskraft var knappast huvudorsaken till det katastrofala raset för moderata samlingspartiet. Den främsta förklaringen till sista veckans stora väljarförluster är inte avslöjandena i TV-programmet Uppdrag granskning utan partiledningens reaktioner. Den totala oförståelsen inför svenska folkets erfarenheter av och reaktioner mot massinvandringen och det mångkulturella samhällsexperimentet var obarmhärtigt avslöjande. Hyckleriet, det bristande civilkuraget och förljugenheten hos partiledaren och kretsen kring honom var förödande för partiets massmediala framtoning. Så sent som den 20 september fortsatte Bo Lundgren att kräva kommunalrådet Christer Ewes avgång, trots att den senare överlägset vunnit personvalet i Kristianstad efter sina tämligen oförargliga yttranden om barnafödande och systemutnyttjande muslimer. Josefssons metoder och etik är givetvis klandervärda, hans resultat i detta program var emellertid värt all beundran.
Avgång och uteslutning är moderaternas aktuella metoder. Samtidigt som ledande moderater försöker förgöra varandra i regi av MUF-ordförande Tove Lifvendahl , är man enig att fördöma moderatväljare med fel åsikt i invandringsfrågor. Enligt Lifvendahl (TV4 21 september) vill partiet inte ha de "främlingsfientligas" röster. Av Uppdrag granskning framgick att 52 av 54 valstugepolitiker var kritiska mot invandringspolitiken och mångkulturen. Sannolikt är dessa politiker i denna fråga representativa för svenska folket. Följaktligen skulle mer än 95 procent av svenskarna vara motståndare till det etablerade partiernas invandringspolitik och den mångkulturella samhällsomvandlingen. Moderaterna och sannolikt även de andra politiska partierna föredrar tydligen att föra en politik mot folkviljan framför att få väljarstöd. Demokratin tycks vara på väg att avskaffas.
Bo Lundgrens TV-framträdanden efter valet har präglats av hyckleri men framför allt av skräck. Man har kunnat iaktta ett mobbningsoffer som gör sitt yttersta för att behaga militanta ungmoderater men framför allt journalister. Till hycklare får väl även utnämnas förre moderatledaren, numera dubbelpensionären Ulf Adelsohn, som vid 61 års ålder uppbär pension dels som f d finansborgarråd dels som f d landshövding. Adelsohn uppträdde tillsammans med Lundgren vid ett par torgmöten och fördömde de moderata företrädare som förletts till att uttala sig kritiskt mot bl a muslimer och afrikaner.
Adelsohn tycks helt ha glömt den kritik han själv som partiledare utsattes för i mitten av 80-talet, när han talade om stackars negrer och om invandrarbarn som åkte limousin till hemspråksundervisningen. Han kanske skulle läsa om sina egna memoarer om partiledartiden (Ulf Adelsohn partiledare Dagbok 1981 1986). Där kan han bl a läsa : "Intervjun om flyktingpolitiken i radion före jul fick naturligtvis ett långt efterspel. Blev angripen av Expressen och flera andra. DN ;s första sida och löpsedel toppades av 'Storm mot Adelsohn', 'Han vet inget om invandrare'. 'Stormen' bestod i själva verket av uttalanden av fyra företrädare för de andra partierna som DN ringt upp"(sid 343).
Kätteriprocesser
Bo Lundgren och den moderata partiledningen är i färd med att efterkomma Anna-Lena Lodenius ' uppmaning i Expressen den 6 september: "Vädra ut lössen ur den blå fanan". Till lössen räknar hon Sten Andersson, Christer Ewe , Sten Andersson, Göran Holm och Fri Informations ansvariga utgivare. Nå, kommunalrådet Göran Holm i Vellinge, vågar sig Bo Lundgren förstås inte på. Trots det moderata raset i riksdagsvalet återvaldes Holm till kommunalråd med stöd av 67 procent av väljarna.
Lodenius , som utger sig för att vara expert på högerextremism, travesterar den kände socialdemokraten och antisemiten Bengt Lidforss som i tidningen Arbetet 1905 skrev om löss i den röda fanans veck. Lidforss avsåg "dynamit- och småmordsanarkister", d v s Hinke Bergegrens anhängare, de s k unghinkarna . Lodenius som "expert" på "högerextremism" menar följaktligen att demokratisk opposition mot invandringspolitiken och den mångkulturella samhällsomvandlingen är brott av samma dignitet som anarkistiska bombattentat och mord. Det säger en hel del om Lodenius men också om Bo Lundgren om han följer hennes uppmaning
Moderata samlingspartiet är efter valet ett parti i sönderfall. Den skräckslagne Bo Lundgren är knappast rätte mannen att ena de stridande fraktionerna. Mycket talar för att moderaterna på sikt kommer att splittras i ett värdekonservativt , nationellt parti och ett parti för marknadsliberaler, globaliseringsfantaster och mångkulturalister.
De moderater som nu tvingas välja mellan avgång och uteslutning kan känna sig stolta över att ha lyssnat mer till väljarna än till partitoppen. Sanningssägare är förvisso inte älskade av alla. Västvärldens kätteriprocesser äger dock inte till skillnad från på Galileis tid - rum i domstolar utan i massmedia.