Vinden vänder?
I skarp kontrast till vad Göran Rosenberg, MT-redaktör, tidigare åstadkommit i Moderna Tider skriver Maciej Zaremba i nr 89 bl.a. följande:
"Det har hänt något olustigt med språket. Anständiga människor kan inte längre tala som de brukar utan att hamna i dåligt sällskap. Oumbärliga ord och uttryck som "Sverige", "fosterlandet", "svenskt" och till och med det enkla "vi" har fått något trångsynt och fördomsfullt över sig.
Till en del beror det förstås på att dessa ord gärna brukas av de trångsynta och de fördomsfulla. Men till mycket större del beror det på hur de inte brukas av de ansvarsfulla. Vad är det för fel på "fosterlandskärlek"? Att hysa särskilt varma känslor för de platser och människor som lärt en att tala och värdera? Varifrån kommer den idiotiska idén att denna speciella tillgivenhet skulle stå i vägen för hjärtliga relationer till andra?"
"Var verkligen idén om fosterlandskärleken så umbärlig att den kunnat överlåtas på ligister? Många har nog ansett det, tyckt att nationen och fosterlandet är farliga begrepp som naturligen förknippas med kanaljer."
"...medborgarskapet handlar om ansvar, och inget ansvar kan utövas utan gränser. Ett gränslöst ansvar är detsamma som inget ansvar alls."
