Grupp mot grupp? Envar som följt den invandringspolitiska debatten har kunnat märka hur enkel matematik inte längre gäller när politisk korrekthet kommer in i bilden. Ekonomiska överväganden behöver inte göras, för det betyder att "ställa grupp mot grupp". Oavsett hur stor arbetslösheten är bland invandrare och oavsett hur många som är bidragsfamiljer finns ett imperativ: invandrare ska "ses som en resurs".
Mot den bakgrunden kan man haja till vid läsning av ett inlägg på DN Debatt - redan den 25/10 -97 - skrivet av tre s-märkta kommunalråd. Under rubriken "ALLT GÅR TILL FLYKTINGAR" kommer en ingress som lyder:
"Statens extrabidrag till kommunerna, de så kallade Perssonpengarna, riskerar att helt ätas upp av kostnader tydligt relaterade till invandrare och flyktingar. Det gäller bland annat Malmö, Norrköping och Landskrona, som tagit emot ett mycket stort antal bosnier. Vi hotas nu av kraftigt ökade kostnader för socialbidrag, vilket leder till sämre kvalitet i kärnverksamheterna skola, barnomsorg och äldreomsorg. Det skriver tre socialdemokratiska kommunstyrelseordförande: Ilmar Reepalu, Malmö, Kjell Norberg, Norrköping, och Lars Wallstén, Landskrona."
De tre skriver bland annat:
"Brister i de statliga bidrags- och utjämningssystemen leder till att de extra statliga satsningarna - "Perssonpengarna" - riskerar att helt ätas upp av växande kostnader för socialbidrag, utbildning, arbetsmarknadsinsatser samt, för några kommuner, kostnader tydligt relaterade till gruppen flyktingar och invandrare."
Mot bakgrund av att de tre kommunerna, med "sin klassiska industristruktur, drabbats hårt av arbetsmarknadskrisen" ser kommunalråden en hotbild:
"...ökade socialbidragskostnader som hotar att urholka kvaliteten i kommunernas kärnverksamheter. Detta är för närvarande en påtaglig realitet i budgetarbetet inför 1998. Som ansvariga kommunalpolitiker ser vi med stor oro på denna utveckling.
De kraftigt stegrade socialbidragskostnaderna och den bristande statliga kompensationen i form av utjämningsbidrag och schablonersättning innebär orimliga belastningar på våra kommuners ekonomier. Den allvarligaste konsekvensen är att kvalitet och servicenivå i de redan hårt rationaliserade kommunala kärnverksamheterna skola, barnomsorg, äldreomsorg inte kan upprätthållas."
De tre fortsätter:
"Huvudinriktningen i den svenska flyktingpolitiken formas av beslut i regering och riksdag, medan landets kommuner ska hantera de mänskliga och ekonomiska realiteter som följer av de fattade besluten.
Det är ett faktum att vissa kommuner har fått ta ett väsentligt större ansvar än andra och utan egen förskyllan tvingats in i mycket stora ekonomiska åtaganden till följd av högt flyktingmottagande."
Artikeln mynnar ut i ett krav om kompensation:
"...rimligt att staten under de kommande åren tar sitt ansvar för konsekvenserna av fattade flyktingpolitiska beslut och genom särskilda insatser jämnar ut kostnadsbördan mellan kommunerna och säkerställer att tillskotten till den kommunala ekonomin får avsedd effekt."
Klartext som aldrig förr. Den typ av invandring som pågått och pågår utgör en börda för det svenska samhället. Någon måste i slutändan betala.
Vill vederbörande det?
|
|