Ge plats för åsiktsmångfald!

"Mångkultur är inte enbart positiv". Så löd rubriken till en artikel i Sydsvenskan den 27/9 -03.

Artikeln handlar om ett aktuellt forskningsprojekt som socialantropologen Aje Carlbom vid Lund universitet presenterat i form av en doktorsavhandling. Under tre år har han bott Rosengård i Malmö för att studera förhållandet mellan islam och integration. Ur inledningen:

"Det är en svidande och kontroversiell uppgörelse med den okritiskt positiva syn på mångkulturalism som han menar genomsyrar det offentliga samtalet i Sverige.

- Den som avviker från denna ideologi riskerar att stämplas som rasist. Samtidigt hindrar den många muslimer från fullt deltagande i samhället, säger han.

Man behöver inte lära sig svenska eller skaffa jobb för att leva som muslim i Rosengård. Man kan tala sitt språk, se på hemlandets tv och umgås med sina landsmän. Kvinnor kan bära slöja utan att möta misstänksamma blickar och barnen kan gå i religiösa skolor.

- Om man bortser från Herrgården är Rosengård ett fint och tryggt område att bo i. Här finns inte den misär som man hittar i motsvarande betonggetton i andra delar av Europa och i USA, säger Aje Carlbom.

Han talar om en form av 'välfärdssegregation' när han summerar sina år av fältarbete i Rosengård. "

Aje Carlboms vistelse i Rosengård ändrade snart hans syn på området och människorna där:

"- Det finns en allmän föreställning om att den som lever i ett segregerat område också lever isolerat. Men för många som flyttar till Rosengård är det i själva verket precis tvärtom. Här ingår de i en gemenskap i den muslimska enklaven. Det innebär stora fördelar för individen, vilket ofta glöms bort i debatten, säger Aje Carlbom.

Därmed saknas också ett viktigt incitament för integration. Just enklaviseringen är ett allvarligt hot mot den svenska integrationspolitiken, menar han.

- Folk riskerar att fastna i etniska och religiösa nätverk i stället för att bygga relationer in i det svenska samhället. Det ökar också möjligheterna för religiösa entreprenörer som verkar för att andra muslimer ska praktisera islam på ett mer rättroget sätt. Islamister som ser integrationen som ett hot och ett försök till assimilering istället för som någonting positivt.

Under sina år i Rosengård mötte Aje Carlbom flera muslimer som kände stor irritation och ibland också en rädsla gentemot de religiösa grupper som missionerade genom att knacka dörr och utsätta dem för olika former av övertalningsförsök."

Skillnaderna mellan muslimer och svenskar är inte så stora som man kan få intryck av genom den stereotypa bild av islam som förmedlas religiösa ledare, menar Carlbom.

"Innan han själv flyttade till Rosengård präglades Aje Carlbom av synsättet att invandrare som inte fick arbete var offer för svensk rasism och att muslimer var generellt missförstådda.

- Min bild är mycket mer nyanserad i dag. Visst utsätts invandrare för diskriminering och det är naturligtvis av ondo. Men man ska inte reducera dem till hjälplösa offer. De är också aktörer som själva har ett ansvar.

Den stora integrationshämmaren är att det i Sverige i allmänhet och Malmö i synnerhet inte längre finns några industrijobb, menar han.

- Förr kunde även lågutbildade invandrare lätt få jobb på Kockums eller någon annan stor industri och därigenom också ta steget in i det svenska samhället. Idag finns inte den möjligheten längre. Man måste kunna språket och ha en gedigen utbildning för att få även enklare jobb."

Det är mot denna bakgrund som det i Rosengård växt upp många etniska företag.

"- Självklart kan det ses som någonting positivt att folk startar egna butiker. Men när man bygger upp ett helt samhälle i samhället med små etniska familjeföretag i olika branscher och sedan också institutioner så motverkar det integrationen. Med egna ekonomiska nätverk skapas också en grogrund för svart ekonomi. Utanförskap ökar risken för kriminalitet."

I Rosengård finns också minoritet av svenskar, som en egen liten enklav i enklaven:

"- Det är en grupp med stora ekonomiska och sociala problem som lever i en helt annan verklighet än medelklassvensken. Arbetslösheten är hög, människorna känner sig svikna av samhället och upplever att det inte finns några politiker som representerar dem, säger han.

Bland svenskarna i området finns en mycket utbredd uppfattning att de inte behandlas på ett likvärdigt sätt jämfört med invandrare.

Det var det ständigt återkommande temat i intervjuerna med dem. Att de står underst och att invandrare har lättare att få gehör för sina problem hos myndigheterna.

- Vi pratade med tjänstemän som delvis bekräftade den bilden. Inte så att det handlar om en nedvärderande syn på svenskar, men det ligger helt enkelt i systemets sätt att fungera. Det är lättare att kräva av svenskarna att de ska söka arbete eller sälja av sina ägodelar framför att ge dem bidrag.

Bland flyktingar och invandrare kan det vara svårare att kontrollera tillgångar och man bedömer det också som att de först måste få stöd och etablera sig i samhället innan man kan ställa likartade krav på dem."

Aje Carlbom anser att det är ett problem att man inte kan tala öppet talar om dessa frågor:

- I Sverige finns en ideologisk hegemoni där mångkulturalismen framställs som någonting enbart positivt. Den ideologin omfattar nästan hela det politiska systemet, massmedierna, akademikerna och andra intellektuella i olika maktpositioner. Att mångkultur berikar stämmer på många sätt men det är farligt att sprida en så ensidig bild.

Därmed döljs många viktiga sociala och kulturella aspekter kring integration. Människor som kritiserar den rådande ideologin riskerar att stämplas som rasister och utesluts från gruppen av moraliskt rättänkande medborgare."

Carlbom ser en sorts inbyggd intolerans i den förment toleranta svenska hållningen:

"Man blundar för exempelvis kvinnans på vissa områden undertryckta roll inom islam av rädsla för att annars framstå som främlingsfientlig. Tvärtom hade det varit bra och underlättat integrationen om det svenska samhället varit mycket tydligare med de värderingar och regler som gäller i vår demokrati. Han tror också det är bättre att låta missnöjesyttringar komma upp till ytan än att undertrycka dem.

- Erkänn existensen av kritiker och låt dem komma till tals. Ta debatten och avfärda inte automatiskt oliktänkande som rasister. Det är också otroligt viktigt att få med invandrarna i debatten, att öppna upp arenor där människor från olika kulturer och med helt olika värderingar möts och öppet diskuterar även kontroversiella och känsliga frågor. Det skulle alla vinna på."

 

---