Vinden vänder?
Carl Hamilton i Aftonbladet den 31/12 -97:
"En företrädare för officiell antirasism - informera bort rasism med skattemedel - förklarar att det inte finns något behov av att möta nynazister eller rasister i öppen åsiktskamp. Alla vet ju att de har fel. Kanske finns det en genomgående linje i denna heta önskan att göra en Robinson på de stötande, de olämpliga och de skändliga. Den har att göra med synen på hur åsikter bildas. Enligt detta synsätt är all åsiktsbildning enkelriktad. Från dem som har insikt till dem som behöver. Information är nyckeln till korrekta attityder och åsikter.
Här kortsluter kunskapssamhället. Det sker en sammanblandning mellan informationsspridning och åsiktsbildning. Åsikter sprids inte. Åsikter bildas. Om åsikter skall få fäste måste människor ta personlig ställning. Och vi tar bara ställning när ståndpunkt ställs mot ståndpunkt, när intressen och föreställningar görs tydliga.
Jag tvivlar på dessa präktiga, framinformerade opinioner. De blåser bort med morgondimman. Nu menar jag inte att man nödvändigtvis måste släpa upp en rakad, gallskrikande nynazist i varje talarstol. Men vill man ta kampen mot främlingsfientlighet på allvar, borde man vara intresserad av att få upp sina motståndare på scenen.
Kanske är en förklaring till att den totalitära vänstern en gång så snabbt fick ett förhållandevis starkt grepp om akademiker och intellektuella, att den faktiskt lyckades fånga ett särdrag i vår intellektuella kultur: längtan efter den monolitiska enigheten. Vår oförmåga att leva med motsatser. Som Bildts rådgivare sa: Först enighet i ekonomkåren, sedan rullar vi tillbaka välfärdsstaten."
