Vinden vänder?
Herman Lindkvist
Inträdeskrav Herman Lindkvist har skrivit tänkvärda saker i flera kolumner i Aftonbladet. Först denna:
"Det är den svenska statens skyldighet att förhindra att det uppstår isolerade grupper som är beredda att med grovt våld och mord ta avstånd från det svenska samhället och kulturen och vägrar låta sig blandas in i den svenska kulturella mixen."
"Kraven bör komma redan vid inträdet. Man skulle kunna tänka sig ett slagsinträdesprov till Sverige för dem som ska få permanent uppehållstillstånd och bli 'sverigebo', en språktest och en kunskapstest om det svenska samhället. De som inte accepterar en sådan sluss in i Sverige kan välja något annat land att flytta till.
Då en invandrare får sitt svenska medborgarskap skulle detta ske vid en högtidlig ceremoni på hemorten, till exempel i anslutning till nationaldagsfirandet. Det måste betyda något särskilt att bli svensk. Om vi inte är stolta över vårt eget land, kan en invandrare heller aldrig känna respekt för Sverige.
Det är vi som sätter gränserna och ställer kraven. Detta är vårt land och vår kultur. Om vi inte slår vakt om den, är det ingen annan som gör det heller."
Ovanstående föranledde ett "öppet brev till Aftonbladet" från riksdagsman Juan Fonseca (s). Vi saxar:
"...idag fick jag en chock när jag läste Herman Lindqvist krönika. Att använda sig av den senaste tidens tragiska... mord och våld mot några enskilda invandrade kvinnor, som intäkt för att ge sig på alla de som har invandrat... är mycket lågt och reaktionärt. Lindqvist insinuerar att invandrare i Sverige inte skulle respektera landets lagar och kultur. Detta är inte sant. "
Lindqvist svarar:
Bäste Juan Fonseca, ...(i) min krönika... 'insinueras' ingenting. Jag talar klart och tydligt om 'vissa religiöst extrema invandrargrupper' och faran av att staten låter sådana växa fram, parallellt med det svenska samhället."
"Den som placerar sin framtid i ett annat land, som alla svenskar som en gång utvandrat till andra världsdelar, eller svenskar som arbetar i t ex Saudiarabien, är medvetna om att de lämnar sin kultur och får anpassa sig till värdlandets.
Det kanske är en reaktionär tanke, men jag står fast vid att jag anser att det finns en ömsesidig förpliktelse i att ge och ta politisk asyl. Den som ger, svenska staten, åtager sig att se till att de asylsökande får skydd och ges möjligheter att verkligen komma in i det land de sökt asyl i. Här brister den svenska staten djupt, vi har tagit in mycket fler flyktingar än vad vi kan ta hand om och asylsökande och andra invandrare ges inte rejäla chanser att sugas in i samhället.
Därför måste ett litet land som Sverige sätta sina gränser, även för asylsökande. Det kan inte vara en allmän mänsklig rättighet att flytta just till Sverige. Sverige gränsar inte heller till något större konfliktområde, alltså har de som kommit hit i allmänhet fått anstränga sig en smula redan i starten.
Den som får asyl bör finna sig i det asylgivande landets lagar och anpassa sig till dess kultur. Detta gör också de allra flesta invandrare och de som får asyl, det tvivlar jag inte på. Problemet ligger hos 'vissa religiöst extrema invandrargrupper', där man känner djupt förakt och hån mot den svenska kulturen.
Om du, Juan Fonseca, av för mig obegripliga skäl känner dig som en av dem, är det din sak."
I Aftonbladet den 8/11 -98: " Cirka 300.000 av de i utlandet födda kommer från Asien, Mellanöstern och Afrika. De flesta av dem är inte kristna.
Hade svenska folket för så där tio år sedan fått folkomrösta om en så dramatisk förändring av befolkningens sammansättning, hade resultatet förmodligen blivit ett massivt nej.
Skulle man folkomrösta idag, skulle svaret antagligen också bli ett lika rungande nej. En mycket stor procent av svenskarna är skrämda av och har svårt att acceptera den stora och snabba förändring som skett.
Med tanke på att Sverige inte gränsar till något land i krig och att vårt land har minimalt kolonialt förflutet, är den höga procenten med utländsk bakgrund extremt hög i jämförelse med resten av Europa. Inget annat land har frivilligt utsatt sig för en liknande förändring."
I Aftonbladet den 18 maj 1997: "En stor procent av Sverige befolkning är rädda för och/eller tycker illa om invandrare. Mellan skål och vägg är detta fullkomligt kristallklart. Utanför hemmets väggar är de flesta däremot försiktiga, eftersom alla vet vad som är politiskt korrekt att tycka och i Sverige vågar få avvika från den offentliga meningen. Den som tycker 'fel' blir omedelbart åthutad, nedtystad, utfrusen och dumförklarad."
Lindkvist kommer så in på Kajse Ekholm-Friedmans DN-artikel:
"...där hon bl.a. förde fram åsikten att man måste lyssna på dem som är emot invandringen, ta deras rädsla och känslor på allvar. Naturligtvis lyssnade ingen på vad hon sa, utan ännu en gång drog hela mediaapparaten igång exakt enligt den linje hon förutspådde. DN blev angripen för att överhuvudtaget ha tagit in hennes artikel och dessutom lär hon bli polisanmäld för sina åsikters skull."
"Många, för att inte säga flertalet av svenskarna, är man och man emellan oroade... Varje dag får de läsa i tidningarna att felet ligger hos dem, att de är dumma och rasistiska, att de tycker fel. ..dessa oroliga svenskars känsla är stark och äkta. Ingen kan beordras att älska ... det måste vara tillåtet att formulera sin rädsla offentligt,.."
"Sverige kommer att få ett fruktansvärt invandrarproblem om medierna och etablissemanget fortsätter att misstänkliggöra och slå rasiststämpeln på dem, som vågar yttra sig. Det går kanske ett tag, men man kan inte idiotförklara ett helt folk."
I Aftonbladet den 16/11 -97: "Tidningarnas ledar- och debattsidor är ännu en gång fyllda med avsky mot svenska nazister, man varnar för svensk antisemitism och som vanligt hörs ropet på mer information, mer böcker och artiklar om Hitler."
"Dagens rasister har inte så mycket med gårdagens Tyskland att göra, som med dagens Sverige. Stenarna haglar inte för något som Hitler skrev för sjuttio år sedan, våldet kommer ur dagens svenska problem. Det handlar om nutiden."
"Dagens nynazister är unga rädda människor, mycket lik de skaror som en gång drogs till Hitler. De är ofta arbetslösa. De känner både utanförskap och främlingsrädsla. De längtar efter erkännande, de vill bli sedda, de söker en identitet. Sådana människor dras till starka ledare och den kollektiva gemenskapen runt en sådan. Dessa ungdomar tycker att Hitler är cool och häftig. Hans parti, uniformer, massmöten och framgångar beundras. För slagskämparna är nazisternas folkmord historia och är lika diffusa som massmorden på armenier i Turkiet vid sekelskiftet eller Pol Pots massakrer i Kambodja.
Deras ilska och aggression är framsprungna ur dagens problem, den stora och snabba svenska invandringen. Vi har på kort tid fått mer än tio gånger fler invandrare i proportion till vår befolkning, än något annat EU-land, mer än 300 000 av dem har kommit från icke-europeiska kulturer. Detta har bevisligen lett till svåra problem på många håll i skolor, med ökad kriminalitet, stor arbetslöshet, öppen diskriminering och konfrontation mellan svenskar och invandrare.
Det som gör det hela till en tidsinställd bomb är det faktum att majoriteten av svenska folket mellan skål och vägg tar avstånd från invandrarna, främlingsoviljan är massiv, vilket kommunalpolitikerna vet, men ingen som vill vara kvar på sin post vågar erkänna öppet. Alla vet vad som är politiskt korrekt, vakthållningen sköts av massmedia.
Alltså tiger de flesta och låtsas som om problemet inte finns och medierna beskriver ofta det svenska opinionsläget som det borde vara, inte som det är. De enstaka ansvariga politiker som vet och förstår, försöker lugna sig med de urgamla svenska patentmedicinerna mot alla samhällsproblem: utredning och omorganisation. Under tiden undviker alla nogsamt att benämna verkligheten, att erkänna problemen, att erkänna att hela invandrarproblematiken har prackats på folket mot den allmänna folkviljan."
|
|