Vinden vänder?
Stig Claesson i Svenska Dagbladet den 11 oktober 1995:
"FÖLJANDE HADE HÄNT. Ett trettiotal av de invandrarkvinnor med förståndshandikappade barn på denna dagskola hade infunnit sig. Delat upp sig så att hälften satt i en grupp och den andra hälften i en annan grupp. De hade vägrat prata med varandra och de hade framförallt vägrat dricka kaffe med dopp ihop.
Först hade personalen ingenting förstått och trodde sig ha gjort nåt fel, det var kanske inte kaffe och kakor dessa främmande kvinnor var vana att samlas kring. Truga hade inte hjälpt.
Naturligtvis dröjde det inte länge innan man förstod orsaken. Hälften av mödrarna hade bosnisk-muslimsk bakgrund. Den andra hälften bosnien-serbisk. Att då tillsammans dricka kaffe och diskutera daghemmets problem var därför uteslutet. "
"Om daghemsfröknarna blivit ledsna blev jag ursinnigt förbannad vid denna upptäckt att den bosniska frontlinjen går rätt igenom en liten institution för barn med medfött klent förstånd."
"Jag önskar att jag nu kunde säga nåt klokt eller säga nåt som visar en moralisk indignation. Det är för sent att säga: Tag inte hit ert förbannade krig.
Det är mycket som är för sent. Mödrarna är alltför krigsförstörda."
"Vad jag tror att jag efterlyser är ordet mod."
