Vinden vänder?
Lars Ulvenstam var under 60-talet redaktör för ett kulturprogram i Sveriges Television. I Dagens Nyheter den 10/8 -97 skrev han bland annat:
"Vad som eljest ofta förgiftar debatten om invandring och integration är att den förs i så ansträngt högt röstläge. Det är begripligt - moral och känslor är involverade. Icke desto mindre skulle den vinna på att föras som en mer avdramatiserad, ömsesidig kommunikation mellan olika meningsriktningar - å ömse sidor, vill jag tillägga.
Alltför ofta och lätt trillar naiva slagord om välsignelsen med det 'mångkulturella samhället' ur den politiskt korrekta retoriken.
Det är en riskabel förenkling av en invecklad process, till ingen båtnad för oroliga urinvånare - och med orealistiska förväntningar och förespeglingar som kan lända till besvikelse hos invandrarna själva."
"I antologin 'Vi som ville så väl...', utgiven i fjol, skriver psykiatern Björn Wallström att 'om flera av dem aldrig skulle låta sig integreras - so what? Det är väl ingen katastrof?' Jo, faktiskt, åtminstone är det djupt orätt att döma barn och barnbarn till ett utanförskap på grund av föräldrarnas livsstil."
"Stockholms arbetarekommuns motion vrider begreppet integration ännu ett snäpp hårdare 'Därför måste det sägas tydligt. Integration ställer krav på alla som bor i Sverige.' Och i representantskapets beslut förra hösten heter det: 'Det är viktigt att integration inte blir ett slagord för majoritetskulturens strävan att assimilera minoritetskulturerna och en ursäkt för så kallad storsvenskhet'.
Arbetarekommunens motion har också några rader om språket: 'Att Sverige har svenska som gemensamt kommunikationsspråk får inte hindra oss att glädjas om också tredje generationens invandrare kan förstå sitt modersmål'. Formuleringen 'svenska som kommunikationsspråk' känns litet devalverat och lättviktigt för mina hörselnerver."
"Min tanke och erfarenhet är att fri mångfald är till ett samhälles båtnad. Men jag menar också att ett samhälle behöver sammanhållande krafter och en för alla gemensam grund. För vår del betyder det alltså en mångfald inom svensk ram.
Det är säkert bra och berikande om vi kan lära oss något av olika invandrarkulturer och ta till oss vad vi gillar ur dem. Och det gör vi ju, mat och dryck, musik och dans till exempel.
Men det är viktigare att invånare med utländsk bakgrund lär känna vårt samhälle, våra kulturmönster, referensramar och framförallt vårt språk.
Just en sådan gemensam inte blodsbandsetnisk men nationell identitet kan förena människor med olika etnisk bakgrund."
"En etniskt blind men nationellt och kulturellt gemensam identitet är något som alla, inklusive våra invandrare, borde kunna bejaka....Att förlora sin ursprungliga hemlandskultur och därefter växa upp i ett samhälle som inte ger något annat istället därför att det gjort sig självt kulturellt urava vore ingen lycklig belägenhet."
"Efter avsnittet integration laborerar Stockholms arbetarekommuns motion och dess representantskap med begreppet assimilation. Det innebär, säger representantskapet, 'att människor frånsäger sig sitt ursprung, sin kultur, sitt språk och identitet'.
Det skulle också innebära att invandrarna skulle tvingas 'ta seden dit man kommer' tillfogar motionen, och slår fast : 'Vi socialdemokrater avvisar med kraft ett sådant synsätt'."
"För framtida politik och diskussion rekommenderas att det inte spills några ord på en luddig distinktion mellan integration och assimilation. Det blir en träta om semantiska subtiliteter.
Integrering och assimilering är ingen brysk identitetsväxling. Det är en grad-, inte en artskillnad. Det är en process. Drivs integrationen tillräckligt långt blir den assimilering. Takten och graden bestäms av tiden och invandrarna själva. Assimilering medger fortfarande bebehållna etniska lojaliteter. Går det lyckligt för våra invandrare blir de om ett par generationer - just assimilerade.
Bejaka det!"
