Vinden vänder?
Vilgot Sjöman är filmregissör och gjorde sig bemärkt i Sverige på 60-talet med ett antal filmer som skulle angripa tabun, i detta fall sexuella sådana: "491", "Nyfiken gul" och "Nyfiken blå".
I TV-programmet "Kobra" i december 2001 intervjuades Vilgot Sjöman, och det utspann sig en intressant dialog:
"- Du har stött på censur och förbud under hela din karriär. Tycker du att det har blivit litet högre tak nuförtiden?
- Det bara byts förbud. Tabu finns vid en viss tidpunkt, idag är dom inte sexuella. Nu har vi andra, politiska, tabun. Inget samhälle klarar sig utan olika typer av förbud. Men man måste bearbeta dom, titta på dom, skriva om dom. Attackera dom, så att folk hela tiden är medvetna om vad man borde kunna få säga men som man inte får säga.
- Sverige är ett fruktansvärt land just nu!
- Varför det?
- Därför att det är så mycket man inte får tala om.
- Hurdå?
- Nämen det är tabu, man kan inte tala om det! Jag kan inte ens säga det till dig i TV."
På intervjuarens fråga om det då inte handlar om självcensur svarar Sjöman:
"- Nej, men media har en fruktansvärt stark självcensur. Ingen som arbetar inom media - du och andra - ni vet precis vad man får säga i media, i TV, i radio, i tidningar. "Nämen det där kan vi inte säga, den aspekten på problemet får vi inte ta upp". Så kastrerar man verkligheten.
- Man försöker dirigera... Jag upplever ju att det som präster på 1800-talet bestämde från predikstolen, det sköter media numera.
- Så den politiska korrektheten är den nya förbudsmaskinen eller den nya censuren?
- Ja!
- Jag skulle gärna vilja ha några exempel.
- Det får du inte."
Vilgot Sjöman nämner inte invandringsfrågan, men det måste vara vad han syftar på. Ett mer utpräglat tabu i sekelskiftets Sverige finns inte.
