"INGA SLÖJOR I SKOLAN". Så löd rubriken till en ledare i Sydsvenskan den 8/10 -03.
Bakgrunden var att två somaliska flickor vid terminsstarten infunnit sig i Burgårdens gymnasium i Göteborg iförda heltäckande slöja, dvs burka. Lärarna reagerade, då de ju inte kunde få ögonkontakt med dessa elever, de kunde inte ens identifieras. Sydsvenskan tar nu klart ställning i denna fråga:
"...Skolverket måste nu markera mot alla slags religiösa 'uniformer'.
Det handlar inte om att kringskära religionsfriheten. Det handlar om att det svenska samhället är sekulariserat och att det offentliga rummet därför skall hållas fritt från konfessionella symboler. Och skolan är i högsta grad en del av detta rum. Krucifix hör inte hemma där, lika litet som huvudduk och ansiktsslöja.
Dessutom är det en sak att respektera en religiös övertygelse, en helt annan att ge efter för uråldriga traditioner som utövas i religionens namn:
Kvinnlig könsstympning - som inte föreskrivs av islam, men i många traditioner sammankopplas med religionen - är ett brott. Att flickor inte skall få en utbildning, utan lära sig ta hand om hemmet, accepteras inte - skolplikten gäller alla. Att barn kan giftas bort eller att en man kan ha flera hustrur må vara religiöst korrekt - det strider likafullt mot svensk lag.
Religionsfrihet och respekt för andra kulturer får aldrig innebära att kvinnoförtryck accepteras."
Ledaren referar till den syrisk-libanesiske författaren Adonis, som finner att d som insisterar på slöjan reducerar islam till yta och form. Denne menar att det varken i Koranen eller i hadith (rättstexterna) finns något som entydigt tvingar muslimska kvinnor att bära huvudduk. I Koranens tjugofjärde sura (24:31) sägs : "Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mera av sina behag än vad som anständigtvis kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen."
Det vore, anser Sydsvenskan, anmärkningsvärt om det jämställda Sverige valde fundamentalisternas linje.
"Slöjan kan idag också ses som en symbol för motstånd mot integration.
Adonis understryker att invandrade muslimer bör dra en klar gräns mellan den offentliga och privata sfären: 'Muslimer som insisterar på slöja måste veta att själva deras påstridighet betyder att de inte respekterar deras känslor som de nu delar fosterland med, att de inte vill dela deras värden, att de utmanar själva grunden för deras samhällsliv, hånler åt lagar som deras nya landsmän länge kämpat för och förkastar den demokratiska ordningen i det land som tagit emot dem.'
Majoritetssamhället får inte hymla med vad som gäller:
För de troende står
det fritt att utöva sin religion och använda dess symboler privat.
Men respekten måste vara ömsesidig. Det offentliga rummet är
till för alla. Det är - och skall förbli - sekulärt.
"
