Om detta kan man ha synpunkter! En artikel på ledarsidan i Falu-Kuriren den 17/12 -03 tar upp asylmissbruket:
"I dag måste den offentliga sektorn spara in på strängt taget varje kostnadsställe och servicefunktion som medborgarna tidigare i långt större utsträckning kommit i åtnjutande av. Men det är ett val, om inte av majoriteten av folket så av våra folkvalda."
Artikeln konstaterar, utgående från Lars Janssons beräkningar, att kostnaderna för invandringen till Sverige ökat drastiskt:
"1990 uppgick kostnaden för invandringen till 100 miljarder kr. 1999 uppgick kostnaden till 267 miljarder kr. Det är väldigt mycket pengar!"
"De flesta invandrare som kommer hit anför asylskäl och saknar pass och identitetshandlingar. Svenska folket - eller är det dess folkvalda? - har valt att vara mycket generösa i flyktingfrågor. Det finns knappast något land som överträffar oss i frikostighet. Under hela utredningstiden sörjer staten för dem och efter utredningen blir ju de flesta kvar här och då får de omedelbart tillgång till den svenska välfärden som vilken annan svensk som helst.
Om de har giltiga asylskäl enligt Genèvekonventionen är inte heller av avgörande betydelse, för av de flyktingar som ansöker om och beviljas asyl har endast 20 procent flyktingstatus och 80 procent får permanent uppehållstillstånd av humanitära skäl. Förre LO-mannen Åke Wedin redovisade detta och många andra intressanta uppgifter i en debattartikel i Dagens Industri den 30 augusti 2002. Här är fråga om ett omfattande missbruk av den svenska flyktingpolitiken. Ett missbruk som i det närmaste legaliserats.
Att stat och kommun i dag måste spara på nästan alla områden kan naturligtvis bland annat förklaras med att man medvetet påtagit sig andra kostnader som man uppenbarligen bedömt som viktigare än sparmålen. Många tycker att det är anmärkningsvärt att dessa frågor inte diskuteras i det politiska livet och vid regelbundet återkommande riksdagsval. Man talar om förmögenhetsskatt, arvskatt och dagistaxor som avser bråkdelar av vad invandringen kostar.
Avslutningsvis konstaterar artikeln att våra nordiska grannländer har en annan syn på flyktingpolitiken och försöker sortera ut de som har verkliga skyddsbehov:
"... men i Sverige vill vi tydligen ha det på annat sätt. Därför har vi heller inte råd med en normaleuropeisk sjukvård, poliser och polisstationer i Rättvik, Malung och Vansbro, skolor måste läggas ner, skolklasserna blir större, gamla får bristande vård och så vidare. Vi har i stället prioriterat att dela med oss av vår välfärd till många flera. Därför blir vår välfärd mindre. Om detta kan man ha synpunkter!"
|
|