Under rubriken "Jag vill inte respektera någon klädd i burka" skrev Anders Westgårdh i Aftonbladet den 14/10 -03. Han inledde sin kolumn med reflexioner kring trafiksäkerhet, när en kvinna iklädd burka syntes bakom ratten på en bil:
"...Vad skulle hända om hon till exempel körde på och dödade ett barn? Skulle hon dömas till fängelse? Och i så fall: skulle hon få bära mask i fängelset?
Jag blev alldeles gråtfärdig
när jag såg den första tv-intervjun med de två unga
flickor som gick till Burgårdens gymnasium iklädda niqab, som den
kolsvarta 'brevlådan'k allas. Det enda som placerade dem jämsides
med deras klasskamrater var mockaskorna som stack fram under den fotsida svärtan.
De läser till barnskötare. Stackare.
Jo, stackare. Jag tycker ofantligt synd om dessa flickor och kvinnor som tvingas
gå inkognito genom livet av orsaker som är så diametralt
motsatta vad vi normalt förknippar med den öppenhet och frihet som
ännu är anledningen till att så många förföljda
människor söker sig hit.
Om det är religionen
eller traditionen som åberopas är egalt. Det handlar om en djupt
människofientlig klädsel som är extremt provocerande. Varför
ska jag ha respekt för någon som bemöter mig i nattsvart förklädnad?
Och varför skulle jag ens överväga att lämna mina barn
i deras omvårdnad? För att jag ska vara en fin och vidsynt människa
med respekt för den individuella friheten? Ursäkta, men det är
just därför jag gör motstånd."
Westgårdh
refererar ett uttalande av Björn Sandmark, chef för gymnasieförvaltningen
i Mölndal:
" I gårdagens
GP skrev han: 'Jag har alldeles för stor respekt för mina orientaliska
bekanta för att låta deras kultur och tro trampas i smutsen av
personer som i religionens namn försöker hålla sin egen vanmakt
i schack genom att förtrycka sina fruar och döttrar. Ett öppet
samhälle kräver ett öppet ansikte.'
Detta handlar inte om en stor och respektabel religionsyttring. Det handlar
om ett antal förvirrade, rädda, dominanta och extrema muslimska
män som inte tvekar att förstöra livet för sina kvinnliga
familjemedlemmar. Just för att det är deras kvinnor, ingen annans.
"
