|
|
|
Ansvaret för det som sker i Sverige ligger på högsta politiska nivå. Inför en applåderande riksdag yttrade ministern Pierre Schori den 21 maj 1997: "Främlingsfientligheten ska kriminaliseras och jagas". Med en sådan ansats blir frånvaron av ingripanden mot antidemokraterna konsekvent.
Riksdagsledamoten Sten Andersson tog våren 2002 upp frågan om mötessabotage i riksdagen, och försökte få justitieminister Thomas Bodström att fördöma de störningar som förekommit. Detta lyckades inte. Bodström nöjde sig med en principiell deklaration: "lagarna ska följas".
När politiska möten och en fri opinionsbildning förhindras borde det vara rimligt att betrakta detta som högmålsbrott, vars bekämpande ges högsta prioritet och där straffsatserna blir höga. Kapitel 18, § 5 i Brottsbalken om högmålsbrott lyder: "Den som övar olaga tvång eller olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom politisk organisation eller yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara, dömes för brott mot medborgerlig frihet till fängelse i högst sex år."
I samband med Expo-attentaten våren 1996 hävdade dåvarande justitieministern, Laila Freivalds, att det där rörde sig om just högmålsbrott. När det däremot gäller öppna angrepp på mötesfriheten, där offren är dissidenter, blir dock bedömningen en annan. Polisen har utgått ifrån att det handlar om en annan lagparagraf, med en lägre straffskala.
I samband med BGF-mötet i Medborgarhuset den 5 juni 2002 hade poliser gripit en 28-årig kvinna som organisatör av mötessabotaget. Det kom så långt som till rättegång, men då beslöt åklagaren plötsligt att lägga ned åtalet. Den polis som var inkallad som vittne kunde inte identifiera den närvarande kvinnan som samma kvinna som varit intagen på polisstationen. Blågula frågor begärde att målet skulle tas upp på nytt, men utan resultat.
På Norrmalmstorg den 24 augusti 2002 hindrade polisen Blågula frågor från att filma dem som störde föreningens torgmöte.
Sveriges Riksdag har också
givit en signal genom att avvisa förslag om maskeringsförbud
vid demonstrationer.
Vid några tillfällen då polisen borttransporterat
politiska bråkmakare har detta rönt kritik från
juridiska instanser. Man har, när bråkmakarna förflyttades
en eller två mil, ansett att de förflyttats alltför
långt bort.
Både BGF och SD har försökt förmå de enskilda riksdagspartierna att ta avstånd från attentaten mot mötesfriheten, men med klent resultat.
Stödet från samhället tar sig också uttryck i stöd åt olika projekt "mot rasism" och i utdelande av priser till dem som verkat "mot främlingsfientlighet". Under 90-talet finansierade Civildepartementet en "Ungdomskampanj" mot rasism", ledd av Michael Alonzo, som sjungit texter om hat och död åt blonda personer. AFA ingår nu i "Nätverket mot rasism", som fått pengar från Integrationsverket. AFA får också tala på skolorna.
