|
|
|
Här kan jag ge tre exempel:
- Först ett Ekoinslag 1995, med Björn Häger som radioreporter. Häger hade uppmärksammat att Anders Sundholm, ordförande i Blågula frågor, var nämndeman i Svea Hovrätt. Arbetshypotesen var given: en främlingsfientlig nämndeman - hur avspeglas detta i domar, där invandrare döms? Häger hade granskat två domar och funnit att Sundholm där yrkade på hårdare straff än andra nämndemän. Detta gick ut en nyhetssändning utan att man först talat med Sundholm själv.
Om Björn Häger hade talat med Sundholm så skulle han fått veta dels att det var brottens grovhet i de två målen som föranledde Sundholm att yrka på hårdare straff, dels att i andra mål med invandrare inblandade hade Sundholm yrkat på lindrigare straff än övriga i rätten.
- År 1995 hade också Radio Stockholm - regionalradion - kört igång ett drev mot mig och Blågula frågor. I nyhetssändningarna varje timme återkom påståenden om att vi var "invandrarfientliga". Syftet var att komma åt en person som sagt något positivt om mig. När man i det läget ringde från ABC-nytt, dvs det regionala TV-nyhetsprogrammet, bjöd jag dem hem till mig för en intervju. Jag hoppades få chans att klargöra hur felaktig anklagelsen var.
Nästan det enda man tog med i sändningen var ett halvt uttalande av mig. Jag hade nämnt hur Mauricio Rojas i en tidningsartikel kunde skriva att det bland asylsökande till Sverige fanns en hel del "parasiter". Som invandrare kunde han säga detta, men om jag som svensk säger samma sak stämplas det som främlingsfientlighet. Han hade en yttrandefrihet som jag saknade - en klar orättvisa! Detta var min poäng.
I sändningen tog man sedan bara med när jag uttalade ordet "parasiter", inget togs med om Rojas och själva poängen i resonemanget. Genom att därefter låta andra kommentera mitt uttalande framställdes det dessutom som att jag skulle ha sagt att om invandrare i allmänhet, och påstått att alla var parasiter. Så var det ju inte, jag hade i sak aldrig hävdat något annat än vad Rojas gjort. Att det bland asylsökande finns även samhällsparasiter - dvs personer som vill ha bidrag men inte arbete - är ett ovedersägligt faktum. Mina försök att få in rättelse misslyckades, man vägrade mig varje form av genmäle.
Man hade i förväg bestämt vilken typ av inslag man ville ha.
- Än tydligare blev detta på bokmässan i Göteborg 2002. Vi var tre invandringskritiker, som detta år skrivit varsin bok - jag själv, Lars Jansson och John Järvenpää. Tillsammans hade vi därför ett bokstånd. En av dagarna dök det upp en reporter från Göteborgs-Tidningen. Han frågade mig: "Är ni rasister?"
Vad menade han då med "rasist"? Jag bad honom definiera begreppet, men det kunde han inte. För säkerhets skull svarade jag ändå på frågan innan han gick, och sade: "Nej, vi är inte rasister!"
Inte desto mindre blev sedan
rubriken på hans artikel: "Rasistiskt på bokmässan".
