Jonas Wenström	Ljus från Sverige
Född: 1855, i Hällefors, Västmanland. Samtida med: Karl XV, Oscar II Nyckelord: generator, elöverföring Död: 1893  Länkar:  Wenström 1  Wenström 2  Wenström 3

Ur Bra böckers lexikon:

Wenström, Jonas, 1855-93, svensk elkrafttekniker. Hans konstruktion, dynamomaskinen, var grunden till företaget ASEA. 1893 startades den av honom konstruerade första trefasöverföringen av elektrisk energi mellan Grängesberg och Hellsjön. Han var därvid en av den handfull tekniker i världen som ungefär samtidigt och oberoende av varandra löste elkraftöverföringens problem."

Jonas Wenström föddes i Hällefors, Västmanland, 1855. Hans insatser skulle starkt bidraga till elektrifieringens genombrott i Sverige.

Jonas tog studenten vid Karolinska läroverket i Örebro och fortsatte med naturvetenskapliga studier vid universiteten i Uppsala och Oslo. Redan under studietiden intresserade sig Wenström för uppfinningar men också för tekniska förbättringar av existerande maskiner.

Fadern Wilhelm Wenström var bruksbyggmästare och smidesmästare. När familjen flyttade till Örebro öppnade fadern ett eget konstruktionskontor, och kom att bli ett stort stöd för Jonas Wenström, inte minst genom att utföra ritningar till sonens första konstruktioner.

Jonas Wenström ville konstruera en dynamomaskin, en självmagnetiserande likströmsgenerator. Likströmsgeneratorn hade redan uppfunnits 1867 av Werner Siemens, men Wenström ville förbättra konstruktionen. Dessvärre hade han inga ekonomiska möjligheter att bygga experimentmaskiner.

Istället försökte Wenström konstruera en glödlampa. Andra hann dock före. Både Tomas Alva Edison i USA och Joseph Swan i England fick 1879 fram praktiskt användbara och hållbara glödlampor. Deras uppfinningar byggde på samma tankegångar som Wenström hade: en koltråd som bringades att glöda. Redan tidigare fanns båglampor för elektriskt ljus, vilka dock inte lämpade sig för inomhusbelysning.

År 1881 besökte Jonas Wenström elektricitetsutställningen i Paris som bland annat bjöd på dåtidens modernaste dynamomaskiner. Wenström ansåg att de inte skulle klara en påfrestande fabriksmiljö, trots att de var avsedda för industriellt bruk. Han fick nu inspiration att förbättra sin egen dynamokonstruktion.

När han återvände till Örebro presenterade han en ny konstruktionsritning för kvarnägaren Engelbrektson, för att få medel att förverkliga idén. Det blev bifall. "Sköldpaddan" kom maskinen att kallades - efter sin form, för att framkalla minimalt motstånd för det magnetiska fältet. I augusti 1882 lyckades man med hjälp av denna likströmsgenerator göra Engelbrekts kvarn till den första industriella anläggningen i Sverige upplyst av glödlampor.

Under tiden hade affärsmannen Ludvig Fredholm inlett förhandlingar om att köpa de svenska patenträttigheterna till en dynamomaskin tillverkad av det amerikanska Brush-bolaget. Genom sin bror Göran Wenström fick Jonas Wenström kontakt med Fredholm och erbjöd denne rättigheterna till sin dynamomaskin. Efter en jämförande test som utföll till fördel för Wenströms dynamomaskin kunde en serietillverkning av denna påbörjas. År 1883 bildade Fredholm Elektriska Aktiebolaget i Stockholm, för tillverkning av elektrisk belysningsutrustning och dynamomaskiner, baserade på Wenströms konstruktioner.

Intresset för elljus ökade sedan snabbt. 1884 byggde Elektriska AB en generatorstation i Göteborg, 1888 utförde man den första mer omfattande anläggning för stadsbelysning i Västerås och året därpå var det premiär för elljus i Arboga.

Ur "Svenska uppfinnare" av Karlsson/Erséus:

"I februari reser Ludvig Fredholm och Göran Wenström till Örebro för att demonstrera sina glödlampor. Det är början till en intensiv dragkamp mellan gas och el. Alla städer tvingas ta ställning. Örebro förförs av Fredholm..."

I England hade elektriciteten också börjat komma till användning i andra sammanhang som att driva gruvspel, linbanor, järnvägar och maskiner. Det stod klart att behovet av att klara kraftöverföring över längre avstånd skulle växa.

Likström hade därvid en begränsning, den kunde transporteras bara några kilometer. Vid överföringar över längre sträckor blev spänningsfallet och värmeförlusten så stor, att överföringen blev meningslös.

Jonas Wenström hade efter studieresor i Frankrike, Tyskland, Österrike och USA under 1880-talet börjat intressera sig för kraftöverföring. Han insåg att det måste lösas med växelström, som kunde transformeras till högre spänning och därigenom minska förlusten vid transport . Då kan man ta ut låg spänning från till exempel en generator, transformera upp den till högspänning för transport, och sedan transformera ner den till ett volttal för normal förbrukningsspänning.

Wenström hade redan tidigare experimenterat med en växelströmsgenerator. Grundtanken i hans lösning på problemet bestod i att använda inte bara en, utan tre växelströmmar med en inbördes fasförskjutning - därav namnet "trefassystemet".

Ur "Svenska snilleblixtar" av Isaksson/Johansson:

"Trefassystemet innebär, att strömmen tas ut i tre ledningar. Strömmen i de tre ledningarna når inte sitt maxvärde samtidigt utan är förskjutna i förhållande till varandra. När strömmen förs in i en elmotor leds varje fas till 'sin' elektromagnet."

1890 fusionerades Elektriska AB med Wenströms & Granströms Elektriska Kraftbolag. Detta bolag hade bildats 1889 av bl.a. bröderna Wenström, med elkraftöverföring för industri och transport som affärsidé . Det nya bolaget döptes till Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget (senare skulle förkortningen ASEA komma att användas) och huvudkontoret förlades till Västerås.

Det svenska patentet godkändes 1891 och två år senare byggde Asea landets första trefaskraftöverföring (på 300 hk enligt den tidens mått) för en längre sträcka (15 km), mellan Hellsjön och Grängesberg. Asea bidrog till Sveriges elektrifiering - såväl av industrin och hemmen som av järnvägsnätet.

I samband med installationen av ledningarna i Dalarna blev Jonas Wenström förkyld, fick lungkatarr och avled - bara 38 år gammal. Till bilden hör att Wenström var krympling, förmodligen sviter från engelska sjukan , som han haft i sin barndom.

Jonas Wenströms patentansökan hade inlämnats något för sent för att han skulle kunna räknas som trefassystemets uppfinnare. Det fanns nämligen flera uppfinnare av trefassystem eller delar därav som nästan samtidigt fick patent som liknade varandra.

Den förste som lyckades få en trefasöverföring att fungera i praktisk drift var den ryskfödde ingenjören Dolivo-Dobrowolsky som var verksam i Tyskland. Redan 1888 började han använda tre växelströmmar med en tredjedels periods förskjutning, och året därpå konstruerade han en trefas induktionsmotor. År 1959 fastslogs att Dolivo-Dobrowolsky ska anses som trefassystemets uppfinnare.  

Andra uppfinnare som på olika sätt deltog i utvecklingen av trefassystemet var kroaten Tesla, tysken Haselwander, amerikanen Bradley, schweizaren Brown och italienaren Ferrari.

Wenströms maskiner hade emellertid flera tekniska fördelar gentemot konkurrenternas. Bland annat placerade han de elektriska ledarna i spår i maskinerna, vilket gav en överlägset hög verkningsgrad. Hans uppfinning var också den enda som från början utgjorde ett komplett system för växelström med generator, transformator och motor.