Svenska språket har fått ett nytt modeord: "generös".
Enligt Svenska Akademins ordlista betyder detta ord "frikostig", enligt "Svensk ordnyckel" från 1977 "1. givmild; rundhänt. 2. unnsam. 3. vidhjärtad; storsint; storsinnad; ädelmodig; ädel."
Det är alltså något fint, vilket kanske förklarar dess tilltagande popularitet. Sedan länge har vi haft en "generös flyktingpolitik", nu kan även kudde vara "generös" - det skedde i ett hemma-fixar-program i TV nyligen. Och i AB:s ledare den 6 juni pläderades för "en mer generös rösträtt".
BAKOM detta språkbruk ligger värderingar och attityder, som har genomslag även där själva ordet "generös" inte används. Ett exempel behandlas av Helena Rivière i SvD den 23/7 2001. Hon konstaterar där att staten kan vara noga med att driva även små belopp i skatter, och tycker:
"Ska det nu vara så noga med pengar in till statskassan borde det vara minst lika noga med pengar ut. .. Ingen ska kunna förse sig av det medborgarna tvingas lämna ifrån sig för diverse godhetsprojekt. Det är lika omoraliskt som när insamlingsorganisationer har insamlingen som täckmantel för pengar åt sig själva.
Samtidigt som staten tar en tredjedel av mina sparpengar finner staten det lämpligt att skänka 33 miljoner kronor till en organisation som susar världen runt och "lär ut demokrati", Idea kallad.
Lägg ett vibrato av självförhärligande godhet över stämbanden, gör dig till helighetens ställföreträdare, rättvisans sändebud, beskriv din självuppoffrande vilja att hjälpa "vildarna" där ute till svensk demokrati - och statskassan öppnar sig för vad helst du begär."
Chefen för denna organisation är dessutom nästan ofattbart välavlönad, han "plockar ut 100 000 kronor i månaden för egen del, 10 000 mer än vad statsministern får".
Rivière föreslår avslutningsvis, ironiskt, inrättandet av en särskild "godhetsminister" i Sverige:
"Så länge staten tar ohämmat av medborgarna borde godhetsprojekten på skattepengar ha en ansvarig minister och varje sådant projekt, stort eller litet, motiveras och utvärderas inför väljarna."
TILL DETTA kan fogas en fundering:
Innan Sverige far runt i andra delar av världen för att missionera demokrati, borde vi inte först se till att själva kunna ha valrörelser, där även en opposition får göra sig hörd?