Från första början har vi från Blågula Frågor sökt uppmärksamhet, för att komma ut med våra argument. Detta har varit självklart för oss både på grund av vår demokratiska grundsyn och övertygelsen att våra argument gagnas av offentlighet - den politik som vi förespråkar ligger ju i det stora flertalet svenskars intresse.

Mycket snart fick vi märka hur det var omöjligt att nå ut. Vi fick bara inget utrymme i massmedia. Vi skrev otaliga debattinlägg, men nästan aldrig blev de publicerade.

Teoretiskt sett skulle detta kunna bero på platsbrist, men för förespråkarna av ökad invandring fanns hela tiden plats för nya inlägg. Teoretiskt sett skulle det kunna bero på att just vi skrev dåligt, men samma erfarenhet gjordes av andra invandringskritiker.

Vi sökte oss till den offentliga arenan, men nekades tillträde. Detta hindrade inte Expo från att, tillsammans med landets stora dagstidningar, 1996 lansera bilden av Blågula Frågor som "mörkrets krafter" vilka - genom Expos rådiga ingripande - motvilligt släpades fram i ljuset, för att granskas.

(I detta sammanhang gjordes också gällande att vi skulle ingå i ett "hemligt nätverk". Visst har vi haft kontakter med andra demokratiska invandringskritiker , men det har inte varit något särskilt hemligt med den saken. Varför skulle det vara det, varför skulle inte vi få prata med varandra?)

Vi är också några andra än vad vi utger oss för att vara. "Till synes" kan vi vara normala, i själva verket är vi (och alla som höjt sin röst till kritik mot invandringen) demoniska.

Så pratar de som anklagar andra för "konspirationstänkande".

 

---