Aktuell kommentar - vecka 1/02
Kontrasten mellan Sverige och Danmark blir
allt tydligare. I Danmark har man en fungerande demokrati, där även
svåra politiska frågor som 
invandringen
kan diskuteras fritt. I Sverige råder mörker. Inte ens försiktiga
invändningar och nyanserad kritik kan framföras utan att rasiststämpeln
plockas fram.
I det läget, när Blågula Frågor och andra demokratiska invandringskritiker stoppas, vad blir konsekvensen? På kort sikt kanske man får tystnad, efterhand växer ändå ett motstånd, som organiseras. Men i ledningen för denna rörelse kanske då står andra än demokrater.
En antydan om den saken fick vi genom manifestationen i Salem i december, arrangerad av nazistiska organisationer, till minnet av mordet på Daniel Wretström.
MSG var där och gjorde en filmupptagning. Av denna framgår att det var en lugn och värdig demonstration. Den var dessutom stor - kilometerlångt slingrade sig det tysta fackeltåget. Ett tåg där det gick till synes helt vanliga svenska ungdomar. När kameran riktades mot fötterna var det inte kängor i bild, utan mest gymnastikskor. Men när tåget nått fram hölls alltså talen av nazister.
Hur kom det sig att så många svenska ungdomar ställde upp i Salem? Omedelbart gällde det mordet på Daniel Wretström, men därbakom låg naturligtvis något mer. I huvudsak handlar det om två förhållanden:
Mordet på Daniel Wretström är bara toppen på ett isberg. Därunder finns 1.000-tals offer varje år. Svenska ungdomar som förnedras genom tillmälen och hot, rån och/eller misshandel.
Här finns ett rasistiskt mönster av svenskfientlighet. Förövarna är unga invandrare, i gäng. Offren väljs ut just därför att de är, eller ser ut att vara, etniska svenskar.
Vad än Jerzy Sarnecki och andra "experter" säger så är det en brottslighet som ökar. Det är en typ av våld som överhuvudtaget inte fanns i Sverige för 20 år sedan.
Kränkningen av Daniel Wretström fortsatte efter hans död. I media var han inte en människa, bara en "skinnskalle".
Rikspolitiker vallfärdade till Skogås efter dråpet på en invandrare där, vid ett gängslagsmål. Till Salem kom inga rikspolitiker. Ändå var Salemdådet grövre, genom att det var överlagt. Efter att Daniel redan låg medvetslös gick en yngling för att hämta sin storebror, som genomförde avrättningen.
Domstolens utslag blev också en annan - förövaren i Skogås (etnisk svensk) dömdes hårdare än förövaren i Salem (med utländsk bakgrund). En kartläggning av domar vid våldsbrott där förövare och offer har olika etnisk bakgrund skulle sannolikt visa att Salem/Skogås utgör del av ett mönster.
De politiskt korrekta må
upprepa sin tes om "alla människors lika värde", men de lever inte själva upp
till den. En svensks liv är för dem inte lika mycket värt som
en invandrares.
Inget visar väl detta tydligare än resonemangen bakom att i media hemlighålla etniskt ursprung hos gärningsmän: "det kan uppmuntra till främlingsfientlighet". Varför är det farligt med "främlingsfientlighet"? Jo, rimligen därför att det kan tänkas resultera i t ex våldsdåd mot invandrare.
Men våldsdåd mot svenskar är ju redan mer än en risk - det är ett faktum. Ändå tillmäts detta liten betydelse. Om så skedde skulle man prioritera åtgärder som kan reducera antalet sådana dåd i framtiden.
Mamman till Daniel Wretström har i media uttryckt sitt ogillande av att Daniels död tas till utgångspunkt för årliga manifestationer, ledda av nazister. Det är på ett sätt konsekvent, eftersom det var mot hennes vilja som Daniel alls kom i kontakt med nazister.
Men det handlar här inte bara om Daniel och om nazister. Manifestationen i Salem gäller tillvaron för svenska ungdomar i allmänhet, i det otrygga och farliga Sverige som drivits fram av de politiskt korrekta. Den gäller livet.
