Aktuell kommentar - vecka 22/02

 

Ett rysande Lejon

Lars Leijonborg försöker muta in en nisch inom politiken. Han vill vara Sveriges politiskt mest korrekta politiker, åtminstone på den borgerliga kanten. Han är mannen som förmår bli djupast upprörd över otillständigheter. Detta svenska lejon får rysningar av moralisk indignation, när han stöter på något som är fel. Och då räds han inget! 1)

Vad är det då som kan göra Lars Leijonborg upprörd? Klart är att här finns ett mönster.

I debatten i svensk TV med Sten Andersson framkallades rysningarna av att denne intresserade sig för ekonomiska konsekvenser av den förda invandringspolitiken, och hur det därigenom drabbade svenskar i allmänhet. Detta var ett enligt Leijonborg otillåtligt synsätt. Här handlar det om människor, och då blir det cyniskt att prata om kostnader. Invandrare måste ses som en tillgång. 2)

Vårt lejon använde även formuleringen "stackars flyktingar", varmed rollfördelningen klargjordes. Som i en västernfilm fanns det tre roller:

a) Den gode, hjälten (Leijonborg själv)

b) Den onde, skurken (i detta fall Andersson, annars anonyma figurer utan ansikten)

c) Den vackra och/eller svaga, som hotas och behöver räddas.

I debatten i dansk TV med Pia Kjærsgaard framkallades rysningarna särskilt av en DF-affisch med bilden på en muslim där texten intill angav konsekvenser för det danska samhället av det stora antalet icke integrerade muslimer i landet. För at understryka sin moraliska indignation rev vårt lejon sönder affischen inför TV-kamerorna.

I övrigt fick Lars Leijonborg bränsle till sin upprördhet av att - precis som tidigare i debatten mot Andersson - sitta mittemot en person med en så "fruktansvärd människosyn".

VAD SOM INTE på samma sätt upprör Lars Leijonborg är det tilltagande rasistiska våldet i det svenska samhället, riktat mot svenskar. Eller överhuvudtaget våldsbrottslighet och andra konsekvenser av massinvandringen som på olika sätt drabbar utsatta grupper av svenskar.

Därmed inte sagt att han inte skulle vilja motarbeta sådana företeelser, om han kunde. De kan ju i förlängningen leda till "främlingsfientlighet"... 3)

 


 

 "Det politiskt korrekta förhållningssättet har alltså yttrat sig i avogheten mot det jämlika och rationella samtalet. Tillämpandet av associativa tankekedjor och fördömanden av argument på moralisk grund i stället för logisk analys har förenats med stämpling, kompromettering, stigmatisering och social utfrysning. Stundvis har situationen påmint om det rituella hatet mot samhällskritiker och fiender som Orwell beskrev i 1984, där rättänkandet omsatt till dagens kontext mest påminner om åsiktsmässig kloning."

John Järvenpää i sin utmärkta, nyligen utkomna, bok "INVANDRING OCH DEMOKRATI - om politisk korrekthet i Sverige 1988-2001"

(Den kostar 170 kronor inkl porto - beställes genom pg 415 61 97 - 8 )

 

 

 

 

 

 

 

 

 


1) Bortsett från en avtalad debatt med Sverigedemokraterna den 14 maj, som han hoppade av från. (Åter till texten)

2) I Lejonborgs resonemang bygger också på den outtalade förutsättningen att "invandrare" ska ses som en homogen grupp. (Åter)

3) Lars Lejonborg och Folkpartiet vill också profilera sig inom skolpolitiken. Man vill arbeta för en bättre skola, med mer av undervisningssituation. Dock utan att behöva minska invandringen till Sverige. (Åter)

 


 

 Se vidare:

Heja Danmark!

Isolera omvärlden!

Pia Kjearsgaards veckobrev