Aktuell kommentar - vecka 24/02
Blågula Frågors appellmöte på Norrmalmstorg den 8 juni ställer frågan på sin spets: när kan mötesfrihet anses råda? Vad ska läggas in i det begreppet?
Betyder det att den organisation som fått tillstånd att hålla ett möte ska kunna genomföra detta på ett sådant sätt att:
1. intresserade får en chans att höra vad som sägs
2. åhörare kan komma med frågor eller föra fram invändningar
3. talare kan framträda utan att riskera skadas
4. arrangörernas material och utrustning fredas.
Redan dagen efter aktionen vid Medborgarhuset stod klart att risk för störningar förelåg, också mot Norrmalmstorgsmötet. På AFA:s internetsida manades till insatser för att "hejda" mötet. De "vänsteraktivister" som stod för maningen hade särskilt noterat att BGF ville verka för ett medborgerligt samtal - detta skulle stoppas!
Samtidigt som mötet skulle börja kl.11.00 anlände således ett 50-tal unga svartklädda figurer, flera av dem maskerade. Några gjorde direkt ett utfall mot bokbordet och försökte rycka åt sig en bunt flygblad, men hejdades.
Antalet poliser utökades på ett ögonblick från två till ett dussintal, bildande kedja mellan oss mötesarrangörer och de svartklädda. Så fort någon av BGF:s talare försökte säga något i mikrofonen togs talkörer upp. "Inga fascister på våra gator!" 1)
Vi lät då vår musikanläggning gå med bl.a. "Linda Marianne", en låt av Odalmannen. Det dröjde inte länge förrän någon av mötesstörarna lyckats dra ur sladden, så det blev tyst tills vi fick i kontakten igen. Detta upprepades sedan ett antal gånger.
Vi försökte hålla tal som planerat, men det dränktes till stor del i skrän från hopen. Vi erbjöd dem att komma fram till mikrofonen för att framföra sina argument, men det vägrade man. 2)
Flera av oss blev också besprutade med en vätska - okänt vad - från vattenpistoler. Det återkommande skränandet höll på i en timme, innan p0lisen beordrade de svartklädda att avlägsna sig. De åtlöd uppmaningen, men efter en halvtimme var de tillbaka igen.
En av våra flygbladsutdelare, en äldre kvinna, blev då rånad. Man tog hennes bunt av flygblad, rev sönder dem, knycklade till och slängde pappersbitarna på marken. Varpå man hånade henne: "Plocka upp skräpet, inte får väl sverigedemokrater skräpa ned!"
Ett nytt utfall mot bokbordet lyckades sedan. Ett exemplar av Bo Lindbloms bok om Alcalà-affären stals, likaså lyckades man sno åt sig en bunt skrifter, "Signalera för dialog", och riva sönder dessa. Detta skedde mitt framför ögonen på polisen. Trots att vi arrangörer lyckades gripa tjuven lät polisen honom gå. 3)
Nu kan man tycka att stöld av en enstaka bok är ett i sammanhanget bagatellartat brott. Betydligt allvarligare är vad alla i den svarta hopen gjorde sig skyldiga till genom att sabotera våra grundlagsenliga fri- och rättigheter. Detta brott borde rimligen ha lett till gripanden, åtal och domar.
Alternativt kunde polisen ha förebyggt brott genom att forsla bort hela hopen så fort den manifesterat sina avsikter, och dumpa av den på ett sådant avstånd från platsen att mötet kunde slutföras säkert fram till utsatt tid. 4)
Man kunde åtminstone ha visiterat mötessabotörerna och tvingat dem att identifiera sig.
Under de förutsättningar som tillhandahölls den 8 juni blir det mindre meningsfullt att lägga ned kraft på att hålla torgmöten.
Är det så här det ska gå till?
