Aktuell kommentar - vecka 25/02

 

Rätten att mötas

Mötesfriheten är en grundlagsskyddad medborgerlig rättighet. Hur skyddad är den i praktiken?

En sak är att bojkotta andra organisationers möten och att vägra deltaga i en dialog. Det är beklagligt om så sker men i slutändan bestämmer naturligtvis varje organisation och individ vilka arrangemang man vill deltaga i.

En annan sak är om man förhindrar andra organisationer att hålla möten. Trots domstolsutslag om Sverigedemokraters rätt att hyra möteslokaler i Stockholm är denna rätt inte självklar. Blågula Frågor nekades helt nyligen att hyra i Brygghuset för en kväll i slutet av augusti. (Hur är det möjligt?)

I Medborgarhuset fick vi hyra den 5 juni, men istället saboterades mötet av AFA-iter och vänsteraktivister. De försökte blockera ingången till huset, i uttryckligt syfte att störa eller förhindra mötet. Ett syfte var förmodligen också att motverka fler offentliga BGF-möten. Vi ska inte känna det meningsfullt att arrangera fler möten. Intresserade medborgare ska inte våga visa sig i politiska sammanhang.

I viss utsträckning lyckades de som angrep mötet:

1. Många som ville besöka mötet kom inte. Antingen för att direkt hindrades fysiskt när de kom, eller för att de inte ens vågade komma, inför det hot som förelåg. Alla som försökte ta sig in kunde ju räkna med att bli fotograferade och arkiverade. Möteslokalen blev därför bara halvfull.

2. Tidsmässigt blev det rumphugget, i båda ändar. För sent banade polisen väg, och mötet kom inte igång som planerat. I förtid avslutades sedan mötet, på polisens rekommendation. Man befarade annars nya attacker i samband med attt mötesdeltagarna lämnade huset.

3. Mötet blev aningen okoncentrerat, dels genom att de flesta deltagare var litet uppskakade, dels genom vi från mötesledningen återkommande behövde konferera med polisen om säkerhetsläget och lämpliga åtgärder.

4. På polisens inrådan lämnade de flesta deltagare huset bakvägen, en och en eller i mindre grupper. Polisen räknade nämligen med att det kunde finnas grupper av AFA-iter i omgivningen, redo för attacker.

Det inträffade väcker ofrånkomligen frågor om polisens agerande, eller snarare brist på agerande. Hur förklara denna passivitet? Varför ingrep man inte mot denna grova brottslighet som pågick inför öppen ridå? Var man inte där för att möjliggöra mötets planenliga genomförande?

VARFÖR FORSLADES INTE MÖTESSABOTÖRERNA BORT FRÅN PLATSEN?

Varför greps inte åtminstone några ledarfigurer för sin grova brottslighet? 1)

 

GRUNDEN till problemet ligger ändå på ett annat plan. Det ligger i det samhällsklimat som skapats, och som BGF:s signal-kampanj handlar om (det inträffade bekräftar behovet av denna kampanj!) Det klimat som ger näring åt ett fenomen som AFA.

Vad har skapat detta sjuka klimat, vad har ingivit dessa unga människor föreställningen att politisk terrorism går an? Jo, ett antal åtgärder från etablissemanget:

Talet om att "mörka krafter" och behovet av att "hålla rent".

Det rutinmässiga användandet av tillmälen i media.

Vägran att möta motståndare i en debatt.

Anonymiseringen av dissidenter.

Tillåtandet av maskeringar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1) Detsamma gällde torgmötet den 8 juni. (Åter)