Aktuell kommentar - vecka 31/02
Dansk Folkeparti föreslår - mot bakgrund av att arbetsgivarorganisationer i Sverige säger sig ropa efter arbetskraft - att arbetslösa invandrare i Danmark ska skickas till Sverige för att få arbete. Förslaget visar i blixtbelysning hyckleriet och ihåligheten i den officiella propagandan i vårt land. Situationen är ju densamma i Sverige som i Danmark, dvs att väldigt många invandrare är arbetslösa. De saknar i många fall arbete därför att de antingen saknar nödvändiga kunskaper eller därför att de föredrar att leva på bidrag.
Den höga arbetslösheten bland invandrare är ett tecken på misslyckad integrationspolitik. Andra aktuellt exempel på detta är hedersmord, gruppvåldtäkter och gaturån.
Hur vill vi lösa integrationsproblemen i Sverige? Den frågan fick Blågula Frågor vid ett av sina torgmöten i slutet av maj, men vi gav då inte mycket till svar.
Det är ju problem som uppstått till följd av den politik av kravlös massinvandring som bedrivits i Sverige de senaste två decennierna. Ansvaret för att finna lösningar måste främst ligga på dem som haft makten, de som ställt till det. Dvs de sju riksdagspartierna, de som hela tiden varit överens om att bedriva en sk generös flyktingpolitik, överens om att sk mångkulturellt samhälle är eftersträvansvärt.
Men även om vi invandringskritiker kan svära oss fria från ansvar, eftersom vi konsekvent motsatt oss dessa galenskaper, kan vi inte bara ställa oss vid sidan om. Problemen är nu så akuta, att det måste ske en nationell samling för att försöka reda upp dem. En samling bakom vilken både de sju riksdagspartierna, Sverigedemokraterna och andra sluter upp.
Men då måste man börja i rätt ände!
Situationen kan liknas vid ett badrum där en vattenledning sprungit läck, och vattnet bara sprutar. Då kan man inte koncentrera sig på att torka upp från golvet - först måste man få ledningen att sluta spruta.
Överfört till integrationsfrågan måste man först få en kraftig minskning av invandringen och en kontroll av vilka som får uppehållstillstånd i Sverige. Detta måste vara åtgärd nummer ett.
Sedan kan man gå vidare, för att s.a.s. "torka upp på golvet".
Därvid måste man först vara överens om färdriktningen och målet för insatserna. Målet ska vara att de som kommit till Sverige för att stanna permanent ska bli svenskar. Vi ska inte ha etniska enklaver i Sverige! Åtgärd nummer två blir därför att riva upp riksdagsbeslutet från 1975 om valfrihet för invandrare att bli svenskar eller att låta bli.
Åtgärder i övrigt:
3. Krav på att nyanlända lär sig svenska, annars inga bidrag.
4. Krav på att man tar anvisat arbete, annars inga bidrag.
5. Krav på att man accepterar anvisad bostadsort, annars inga bidrag.
6. Slopad hemspråksundervisning. Motsvarande resurser kan sättas in på extra svenskundervisning för behövande elever, efter ordinarie skoltids slut. Krav på lektionsnärvaro och ordning i skolan, krav på engagemang från föräldrarna.
7. Tidiga sanktioner mot unga lagöverträdare och intensifierad bekämpning av invandringsrelaterad brottslighet. Utvisning av utländska medborgare som begått grova brott. Kontroll, så de inte kan återvända till Sverige.
8. Högre krav för beviljande av svenska medborgarskap, vad gäller vandel, vistelsetid i Sverige och språkkunskaper. Inga dubbla medborgarskap.
9. Slopad valinformation på främmande språk - svenska ska gälla i Sverige.
10. Slut på kampanjandet mot "främlingsfientlighet". Det stora problemet är svenskfientligheten, manifesterad i bl.a. grova våldsdåd.
11. Ändrad inriktning av DO:s verksamhet. Det är invandrarna som ska anpassa sig till svenskarna i Sverige, inte tvärtom.
12. Avskaffande av lagar som medger "positiv" särbehandling av invandrare på arbetsmarknaden. Detsamma gäller lagen om hets mot folkgrupp, vilken diskriminerar svenskar och sänder helt fel signaler till invandrare.
