Aktuell kommentar - vecka 16/04

 

 

Importerat judehat

I den politiska debatten finns en benägenhet att dela in i vitt eller svart, i behagligt eller obehagligt, i anständigt eller oanständigt, i goda eller onda, i vänner eller fiender. Därigenom buntas en uppsättning åsikter gärna ihop till ett paket, som man förväntas antingen helt acceptera eller helt förkasta.

Ett sådant område är vad som med rätt eller orätt brukar kopplas till begreppet "antisemitism". Begreppet i sig är tveksamt, då man med det avser judehat. Judar är ju inte det enda semitiska folket, dit hör även araber. Bättre är således att tala om judehat, när detta är vad man syftar på.

Här bör man hålla isär olika saker.

Å ena sidan:

Ifrågasättande av klokskapen i bildandet av staten Israel

Pläderande för en självständig palestinsk stat

Fördömande av regeringen Sharons politik

Kritik av kampanjandet kring "Förintelsen" som ett medel att skuldbelägga svenskar och tysta invandringskritik

Kritik av kampanjandet kring "Förintelsen" som ett medel att pressa ut pengar

En intellektuell diskussion om vad som är historiska fakta.

Å andra sidan:

Ett allmänt hat mot judar

Förföljelse av enskilda individer, som är judar

Hyllande av nazisternas fruktansvärda övergrepp mot judarna.

 

Trots allt tal om antisemistism - t.o.m. vi inom Blågula frågor ju anklagats för sådant - har det knappast förekommit några allvarliga eller omfattande uttryck för judehat i Sverige sedan mitten av förra seklet.

Nu står vi uppenbarligen inför en ny situation, att döma av en artikel i Sydsvenskan den 10/4 -04:

"'JÄVLA JUDE!'

Ropen in i butiken har blivit vardagsmat. De stora skyltfönstren har krossats otaliga gånger det senaste året. Klottret av hakkorssymboler lyser som hatiska brännmärken på fasaden flera måndagsmorgnar när mannen kommer till sin affär för att öppna."

Sedan trappas det upp:

"Mitt på dagen viner stenar, någon kastar in ett trasigt armstöd från en stol genom ytterdörren. Och så smäller det. En grupp skolungdomar som länge trakasserat honom tar sig åter in i affären. Nu ska juden få vad han tål. De rasistiska slagorden ackompanjeras av knytnävsslag.

Affärsinnehavaren slås blodig och en äldre kund attackeras också med slag i huvudet.

Nej, det här är inte en beskrivning av Kristallnatten i Berlin den 9 november 1938. Det här är Malmö, våren år 2004..."

Och det rör sig inte om bara något enstaka övergrepp. Den judiske butiksägaren har efter upprepade angrepp utrustats med polisens överfallslarm. En sådan åtgärd vidtas bara när läget är allvarligt.

Situationen i Malmö har förändrats drastiskt sedan mannen kom till Sverige för trettio år sedan:

"Med fasorna från Förintelsen i bagaget, som berövade honom flera familjemedlemmar, och med hustruns smärtsamma minnen från den antisemitiska vågen i Polen på 1960-talet, var det ett himmelrike för paret att bo och verka i Malmö och Sverige.

- Vi var så välkomna, och behövde aldrig ens tänka tanken på att dölja vårt judiska ursprung. Men de senaste åren har all den tryggheten försvunnit. Vi har blivit villebråd igen och jag kan inte låta bli att dra paralleller till Nazityskland, säger hustrun."

På 30-talet var det brunskjortor som marscherade. Idag kommer judehatet från annat håll. Det är fråga om ett importerat judehat:

"I dag kommer hoten främst från islamistiska krafter, som använder Mellanösternkonflikten som förevändning för att sprida sitt judehat.

De ungdomsgäng som attackerat butiken har varit sammansatta av pojkar med olika ursprung. Måltavlan har dock alltid varit "juden". Vandaliseringarna av fasaden och skyltfönstren, som skett i skydd av mörkret, har tidsmässigt oftast varit kopplade till lokala demonstrationer mot staten Israel."

Med detta inte sagt att Malmös muslimer i allmänhet skulle acceptera övergrepp mot judar:

"... är det befriande att höra imamen och kultursekreteraren Ali Ibrahims kompromisslösa fördömande av attackerna.

- Det här är fullständigt oacceptabelt. Jag kommer självklart att ta upp det i fredagsböner och göra fullständigt klart att i Sverige visar vi varandra respekt och lever i fred. Att ge sig på oskyldiga människor är fruktansvärt, säger han.

Den nya antisemitismen i Europa och Sverige har annars ofta bagatelliserats eller sopats under mattan."

Vid de svartkläddas bärsärkagång mot poliser och polishundar i samband med stödgalan för Israel i Stockholm i mars syntes en banderoll med texten "Intifada över hela världen". Är det uttryck för denna globala "intifada" när judar nu angrips det sätt som beskrivs i Sydsvenskan?

Man kan tycka det ena eller det andra om konflikterna i Mellanöstern, men det är inte acceptabelt att detta våld sprids till vårt land. Sverige måste vara ett samhälle där alla kan leva i trygghet, oavsett etnisk bakgrund och oavsett åsiktskillnader.

Judar ska därvid inte utgöra något undantag.