Aktuell kommentar - vecka 40/05
I gratistidningen "Stockholm CITY" den 29/9 -05 har dess redaktör, Mikael Nestius, deklarerat att City ska starta en artikelserie för att bidraga till att "STOPPA VÅLDET MOT KVINNORNA!".
"Det räcker nu!" utbrister Nestius, till synes indignerad.
Bakgrunden är en kraftig ökning av överfallsvåldtäkterna i Stockholm. Senast, i förra veckan, drabbades en ung kvinna i Nacka. Hon skulle bara ut med soporna, då hon lurades in i en bil, för att två män skulle putta igång bilen. Hon kördes iväg och våldtogs.
"Ansvaret för situationen vilar tungt på politikerna", skriver Cityredaktören.
Kan det inte vara så att även redaktörer och massmedier har ett ansvar?
I själva verket tillhör Mikael Nestius själv dem som skapat den situation som vi hamnat i.
Om han nu vill göra troligt att han representerar en lösning på problemen, då måste han upp till bevis! Då måste han göra upp med de hållningar som han och andra redaktörer hittills intagit. Hållningar som innebär att man blundar inför verkligheten, mörkar centrala fakta och ger läsarna en skev bild.
Den första Cityartikeln i den aviserade serien kom den 30/9. Redan där framgår att Nestius ingenting lärt. Tvärtom - han fortsätter exakt samma typ av desinformation som hittills.
"8 AV 10 VÅLDTAGNA KÄNNER FÖRÖVAREN", blev rubriken.
Artikeln inleds "Det är en myt att de flesta våldtäkter sker genom överfall utomhus..."
På vad sätt är detta en "myt"? Vem har hävdat att antalet utomhusvåldtäkter skulle vara högre än antalet inomhusvåldtäkter? Inte Blågula frågor, i varje fall. På BGF-sidan har vi redovisat fakta, som att antalet anmälda utomhusvåldtäkter år 2003 var drygt 500, medan antalet anmälda inomhusvåldtäkter var fyra gånger så många.
Vad City nu gör är att återigen blanda bort korten. Tidningen talar samtidigt om två skilda brott: å ena sidan inomhusvåldtäkter, å andra sidan utomhus- och överfallsvåldtäkter. Detta är ungefär lika motiverat som att blanda ihop bankrån eller checkbedrägerier med utomhusvåldtäkter.
DET PROBLEM som vi har att utgå från är ju att alltfler kvinnor är rädda för att uppehålla sig utomhus efter mörkrets inbrott - en rädsla som är långtifrån obefogad. Det har nu gått så långt att polischefen i Stockholm varnar kvinnor för att röra sig ensamma i staden nattetid.
Denna situation förorsakas inte av inomhusvåldtäkterna, lika litet som den förorsakas av bankrån eller checkbedrägerier. Den förorsakas av just utomhusvåldtäkter och risken för sådana.
Varför blandar City in andra brottskategorier i sammanhanget? Varför lägger man ut dimridåer?
Jo, man vill vill dölja det faktum att överfallsvåldtäkterna är ett till stor del importerat fenomen. Genom att lägga ihop dem med andra typer av sexuella övergrepp blir det möjligt för redaktionerna att hävda att en majoritet av gärningsmännen är etniska svenskar, och man kan flytta bort fokus från problemets kärna.
I Norge - där en större öppenhet råder inom massmedia - har nyligen en polisrapport publicerats, om förövarna av överfallsvåldtäkter i Oslo. Den visar att 65% av dem har utomeuropeiskt ursprung. Finns det någon anledning att tro, att andelen skulle vara mindre i Stockholm? Knappast!
Vilken relevans har det i sammanhanget, om en stor andel av förövarna har utländsk bakgrund? Vad har det med saken att göra, om där finns en kraftig överrepresentation?
Svar: Vill man verkligen minska antalet överfallsvåldtäkter, då man man se till mönster och orsaker, för att komma fram vilka åtgärder som kan vara ändamålsenliga.
ANTAG ATT det skulle vara så att av alla gärningsmän vid överfallsvåldtäkter klar majoritet kommer från en viss stad, exempelvis Alingsås. Självklart skulle detta anses anmärkningsvärt! Självklart skulle det i media anses ha ett nyhetsvärde! Varje gång en ny överfallsvåldtäkt inträffat skulle alla undra om gärningsmannen även denna gång var en alingsåsbo.
Med en så kraftig överrepresentation för invandrargrupper beträffande överfallsvåldtäkter bör en åtgärd vara självklar, och genomföras omedelbart: minska invandringen från de områden, varifrån våldtäktsmännen kommer!
Ju mindre invandring därifrån, desto färre överfallsvåldtäkter.
En andra åtgärd bör vara målmedvetna insatser för att minska kvinnoföraktet och svenskfientligheten hos vissa invandrargrupper.
Redovisa således fakta om brottsligheten utan skygglappar. Upphör med skuldbeläggandet av svenskarna.
Ställ samtidigt tydliga krav på de familjer av invandrare som kommit till Sverige. Tillämpa märkbara sanktioner mot dem som inte sköter sig.
En tredje åtgärd bör vara att lära svenska kvinnor att tillämpa en rationell säkerhetsstrategi och att bättre göra riskbedömningar och känna igen farliga situationer.
Upphör med den propaganda som påbjuder aningslöshet, uppmuntra istället en sund försiktighet gentemot främlingar.
Hur många svenska flickor hade inte kunnat klara sig - inklusive 20-åringen i Nacka - med mer av säkerhetstänkande?!
DET OVAN SAGDA innebär självfallet inte att alla, eller
ens en majoritet, av invandrare ska ses som brottslingar. Vad
det innebär att är att vi svenskar ska visa en elementär
självbevarelsedrift. Därvid måste vi se till
vilka åtgärder som kan vara ändamålsenliga.
Detta står inte i strid mot intressena hos de invandrare som kommit till Sverige för att stanna, och som vill bli en del av det svenska samhället. I själva verket har hederliga invandrare ett extra intresse av att Sverige kommer tillrätta med denna typ av brottslighet.
