Från TV4-webben, mitten av augusti 2005:
"Under natten till söndag begicks två överfallsvåldtäkter, en i Jordbro och en i Haninge, där en 19-årig kvinna överfölls vid pendeltågsstationen och släpades iväg och våldtogs i flera timmar."
"Ytterligare en överfallsvåldtäkt har anmälts i Jordbro bara några kilometer bort. Den inträffade samma natt, och polisen tror därför att det handlar om två olika gärningsmän.
För bara två veckor sedan våldtogs en kvinna vid pendeltågsstationen i Jordbro. Polisen ser i nuläget inget samband.
Polisen har säkrat spår på brottsplatsen i Haninge och söker nu en man i 20-årsåldern, 170 centimeter lång med sydeuropeiskt utseende som pratar dålig engelska. Och polisen råder nu kvinnor i omådet att vara extra försiktiga och inte gå ensamma genom ödsliga områden nattetid.
Även om överfallsvåldtäkter är relativt ovanliga har de ökat de senaste åren. Enligt beräkningar som Brottsförebyggande rådet har gjort för TV4 Stockholm har Stockholms län sett en ökning med 82 procent mellan 1999 och 2004."
Ur SvD den 16/8 -05:
"TRYGGHET ÄR EN KÖNSFRÅGA
Hög boendestandard handlar inte om kvadratmeteryta, utan om man vågar gå ut på kvällarna. Det skriver Hans Tilly från Byggnads och Carina Ohlsson från Sveriges Kvinnojourer, som i en ny rapport visar att nästan var tredje kvinna är rädd för att vistas ensam i sitt bostadsområde.
Hösten närmar sig. Snart är det mörkt när vi går hem från jobbet eller från ett möte. När mörkret kommer infinner sig hos många - framförallt kvinnor - en ständig rädsla för att vistas ensam i området kring bostaden.
Vi gav Sifo i uppdrag att göra en undersökning om huruvida människor upplever rädsla i sitt bostadsområde. Drygt 15 procent svarade att de ofta eller ibland är rädda för att gå ut ensamma.
Statistiken visar en stor skillnad mellan kvinnor och män. Hela 27 procent av kvinnorna är rädda när de går ut efter mörkrets inbrott. Bland männen är andelen endast 6 procent. "
"Bland dem som bor i villa/radhus är 13 procent rädda ofta/ibland för att gå ut när det är mörkt, jämfört med 19 procent av dem som bor i hyresrätt.
Män och kvinnor uppfattar alltså utemiljön i bostadsområdet helt olika - trots att man bor på samma ställe."
Skadegörelse spelar också stor roll , skriver Tilly/Ohlsson:
"...även här finner vi stora skillnader när det gäller vem som drabbas.
Skadegörelse förekommer framförallt i bostadsområden med hyresrätter. Bland både arbetare och tjänstemän som bor i villa är det bara 67 procent som uppger att skadegörelse förekommer. Bland de boende i hyresrätt säger 22 procent som är arbetare att skadegörelse, förekommer jämfört med 19 procent som är högre tjänstemän och bor i hyresrätt.
Trygghetsfrågan glöms nästan alltid bort i den bostadspolitiska debatten. I dag är det begrepp som trångboddhet, eller mått på om man bor modernt som används när man ska avgöra vad hög standard är.
Nästan alla bor dock "modernt" numera. I realiteten innebär hög standard i dag i stället om man kan känna sig trygg där man bor- om man vågar gå ut på kvällar, om det inte är obehagligt att gå från parkeringen eller busshållplatsen eller om man vågar släppa ut barnen och leka."
Tilly/Ohlsson anser att det är tryggheten som folk betalar för vid hus- eller lägenhetsköp.
"Det skiljer flera miljoner på nästan identiska hus runt Stockholm beroende på om det är områden som upplevs som trygga eller inte.
Att vara rädd innebär att man inte vågar gå ut för att delta i sociala aktiviteter, men det innebär också att man inte vågar promenera eller cykla, vilket får effekter för hälsan. Rädslan leder alltså till sämre livskvalitet - och det är framförallt kvinnor som drabbas."
Ur två inlägg på Exilen i augusti 2005, av signaturen "Walter Rehagel":
"Man kan fråga sig om svenska massmedia verkligen förtiger förbrytarnas etniska bakgrund för att desinformera. (Varmed jag naturligtvis inte vill ha ifrågasatt att desinformationen är en av massmedias viktigaste aktuella uppgifter.) En bättre fråga är emellertid: KAN man verkligen hemlighålla en sådan sak? Jag tror det inte och jag tror inte att svenska journalister kan vara så korkade att de inte vet det lika väl som jag.
Jag tror att förtigandet har en annan funktion än den att hemlighålla vad som inte hemlighållas kan. MAN TALAR INTE OM DET. Alla vet hur landet ligger till, men ingen nämner saken vid dess rätta namn.
Vad man här bygger upp är snarare en "tystnadens konsensus" än att man verkligen håller svenska folket ovetande. Vad man praktiserar är: Även om det är på ett bestämt sätt, så tiger vi om detta. Även om vi vet hur det står till, så säger vi ingenting. Tabuet gäller under alla förhållanden. Att vara politiskt korrekt är inte att inte veta, utan att i alla väder hålla käften om sådant som inte får uttalas.
Det handlar alltså
enligt min mening i första hand om upprätthållandet av ett
tabu, inte om att felinformera. Systematisk felinformation är
nämligen - efter en viss tid - kontraproduktiv. Om nämligen förbrytarnas
etnicitet systematiskt tigs ihjäl, så tenderar mannen på
gatan att tillskriva svartsk.., förlåt, kulturberikarna VARJE brott.
Man skulle alltså uppnå raka motsatsen. Men tabuet kan inte upprätthållas
om massmedia berättar hur det står till. "
"Om man får människor att sticka huvudet i sanden så har man dem i sin hand. Den psykologiska mekanismen fungerar nämligen så här: ju farligare omvärlden blir, dess djupare sticker man huvudet i sanden. De flesta drar inte ens upp huvudet när det brinner under baken på dem. Värmen uppfattas nämligen som fara och 'strutsen' är betingad så att huvudet då helt av sig självt åker ännu längre ner i sanden.
Tyvärr är det
så. Uppvaknandet förhindras i själva verket av att omgivning
blir allt farligare."
|
|
