Aktuell kommentar - vecka 44/05
Om man placerar en groda i
en kastrull och värmer sakta låter den sig kokas,
sägs det.
Huruvida detta är sant eller ej beträffande grodor må vara osagt.
Klart är att det gäller många svenskar, i bildlig bemärkelse.
Under många år har vi fått vänja oss vid olika typer av rån. Dessa brott är nu så vanliga är de blivit till normala inslag i vår vardag.
Samtidigt har de blivit allt grövre. Det har handlat om gaturån och rån mot butikspersonal - med inslag av kraftigt våld. Det har också handlat om bankrån och om drive-in-rån, där en bil använts som murbräka mot den byggnad där pengar funnits.
På sistone har olika former av värdetransportrån accelererat. Rånen har riktat sig mot både Securitasdepåer och fordon i rörelse. För inte länge sedan blev hela E4:an avspärrad av rånarna, som placerade ut brinnande bilar för att försvåra förföljandet. Nu senast sprängde man väktarbilen.
Det har nu gått så långt att vitala samhällsfunktioner riskerar att stanna av.
Väktarnas fack stoppar transporterna, och de får stöd av myndigheter. Polisen lovar viss hjälp med eskort, men har inte resurser till detta annat än i vissa fall. I slutändan blir det brist på sedlar i uttagsautomaterna.
Hur reagerar då "Svensson"?
Av nyhetsinslag i TV att döma tar han/hon det hela med jämnmod och förståelse. Resonemangen går i riktningen att själv försöka anpassa sig till den nya situationen. Kanske får man försöka göra sig oberoende av kontanter. Kan man inte betala med kort istället?
Det inträffade uppfattas tydligen som en resultat av en oundviklig utveckling, utanför mänsklig kontroll. En slags naturkraft har slagit till. Det gäller då att "gilla läget".
Så reagerar ett kuvat och hunsat folk, skuldbelagt och förskrämt. Indoktrinerat av decenniers kampanjande för en perverterad "tolerans".
I själv verket är ju den uppkomna sitatuationen ett resultatat av en under många år bedriven politik.
Värdetransportrånen är i högsta grad kopplade till det mångkulturella projektet.
För vilka är rånarna?
Likheten med överfallsvåldtäkterna är påfallande.
I de flesta fall, kanske nio fall av tio, har förövarna utländsk bakgrund. Ofta är de födda i Sverige, men har utlandsfödda föräldrar. Varken brottslingarna själva eller deras föräldrar har integrerats i det svenska samhället.
Frånvaron av integration kan hänföras till åtminstone tre politikområden:
1. Invandringspolitiken. Under de senaste 30 åren har invandringen varit alltför okontrollerad.
2. Skolpolitiken. Vi har sedan länge en flumskola, utan krav och utan undervisningssituation.
3. Kriminalpolitiken. Det som skulle föreställa straff uppfattas inte som några straff och hindrar inte fortsatt brottslighet.
Problemet är alltså onödigt.
Det är skapat, av våra politiker och redaktörer.
Nya sådana behöver väljas.
|
|
