Till det politiskt korrekta språket hör, särskilt när det gäller "det mångkulturella samhället", att man ska vara tolerant. Ungefär som kårhusockupanterna 1968 proklamerade att "det är rätt att göra uppror", är det nu rätt att vara tolerant.

Nyligen anordnades således en särskild "toleransvecka", som ett led i kampen mot rasism.

Detta begrepp - "tolerans" - vetter åt två olika håll, det kan få två typer av konsekvenser:

1. Ett accepterande av det oacceptabla.

Om tolerans visas varje beteende från invandrare, då kan det betyda en överslätande inställning till skäktning och könsstympning, till kvinnomisshandel och annat.

I praktiken står olika individers intressen ibland i motsättning till varandra. Det finns målkonflikter, man måste ta parti. Tolerans mot vissa individer och visst beteende kan medföra att andra kommer i kläm.

2. En nedlåtande von-oben-inställning

Med utpekande av något som ska "tolereras" har man klargjort, att det finns någon som ska tolerera och någon som behöver bli tolererad. Det finns någon som inte har ett självklart existensberättigande, eller som beter sig på ett sätt som kräver överseende.

Underförstått finns en avsändare och en mottagare, av denna välvilja. Ett subjekt och ett objekt. Därmed har man etablerat ett förhållande, där någon på ett sätt hamnar i skuld till en annan.

I ett demokratiskt sammanhang är det annorlunda. Där befinner vi oss alla på jämlik nivå, vi är både givare och mottagare av synpunkter. Vi kan både ta och ge kritik. Vi säger ifrån, om andra gör fel. I botten finns då en respekt - en ömsesidig sådan.

 

---

DET PARADOXALA ÄR - utöver det ovan sagda - att de som pratar sig varmast för "tolerans" i praktiken kan visa sig påfallande intoleranta, när det t ex gäller svenskar med kritik (även försiktig sådan) av den generösa flyktingpolitiken och den omfattande invandringen. Där kan intoleransen gå så långt, att man sätter sig över normala demokratiska spelregler (se vidare boken "Försvara demokratin!")

Aktuella exempel är hur ungmoderaterna kräver att riksdagsmannen Sten Andersson ska uteslutas ur Moderata Samlingspartiet och hur Röda-Kors-ungdomar vill se yrkesförbud mot Lundaprofessorn Kajsa Ekholm-Friedman och SIV-handläggaren Kenneth Sandberg.