Den 8
april 2008 inträffade något ovanligt i Sverige. En skarpt invandringskritisk
artikel publicerades på debattsidan i en stor dagstidning. Närmare
bestämt på DN Debatt. Artikelförfattare var Gunnar Sandelin,
journalist.
Blågula
frågor har ju granskat just DN Debatt under en fyraårsperiod
på 1990-talet, beträffande vilka som fick komma till tals för
att debattera invandringen. Under perioden var det tretton
personer som fick in minst fyra inlägg - ingen av dem var kritiker.
Ett av
de få invandringskritiska inlägg på DN Debatt under 1990-talet
stod Ingrid Björkman
för, den 2/10 1993.
Gunnar
Sandelins artikel handlar i huvudsak om tre moment:
A.
Debattklimatet i Sverige, och informationen till medborgarna.
B.
I vilken utsträckning asylpolitiken ger skydd åt skyddsbehövande.
C.
De ekonomiska konsekvenserna av den förda invandringspolitiken.
Från
sin tid som reporter på SVT berättar Sandelin:
"Där
fick jag bland annat instruktioner av en ansvarig redaktör för
ett av våra största nyhetsprogram att det ska 'vara så
synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven'. För
att en nyhetssändning skulle bli en 'bra show' var att det önskvärt
att det fanns offer, men det var underförstått att dessa offers
anspråk aldrig synades i sömmarna. Sedan dess har jag funderat
över orsakerna till att de ledande opinionsbildarna har så
dålig verklighetsförankring i frågan. Hur många
inflytelserika journalister har haft ett längre sammanhängande
arbete i den verklighet som de varje dag vinklar sina rapporter utifrån?
Våra opinionsbildare lever sällan där problemen finns.
Eliten av skribenter och tyckare tillhör en övre medelklass
som inom sina reservat ostört kan värna om sina ideologiska
konstruktioner och rynka på näsan åt enklare varelsers
intolerans. På SVT kallade vi den genomsnittliga tittaren för
'Nisse i Hökarängen'."
"Det
är dags för vår yrkesgrupp att våga lyfta på
locket och föra en offentlig diskussion som är förankrad
utanför elitens elfenbenstorn. Ett rimligt krav är att regeringen
tillsätter en statlig utredning om hur mycket de människor som
har kommit hit de senaste tio till femton åren kostar i offentliga
utgifter och tillför i skatteintäkter. På så sätt
skulle vi äntligen kunna få en öppen diskussion om det
mångkulturella samhällets för- och nackdelar ur ett samhällsekonomiskt
perspektiv. Ett samhälle som faller sönder på grund av
en alltför stor invandring gagnar ingen."
Sandelin
skrev också:
"Det
är sällan karriärfrämjande att uttala sig för
en restriktivare asylpolitik eller ifrågasätta det mångkulturella
samhället. Den politiska korrektheten ligger som giftgas över
debattklimatet. Den fruktade stämpeln 'främlingsfientlig/rasist'
fungerar fortfarande som ett strypkoppel och avskräcker många
från att gå i polemik mot godhetens företrädare,
vilka på ren reflex använder förringande generaliseringar
för att ta udden av all kritik."
Det
finns ju också andra varianter: en kritiker är kanske inte
själv rasist, men han/hon spelar "rasisterna i händerna".
Det kan också vara så att han/hon "låter som en
rasist" eller för fram "samma argument som sverigedemokraterna".
Just
denna senare variant fick Sandelin själv erfara. På sitt sätt
genialt, om man vill få tyst på kritik. Eftersom Sverigedemokraterna
är det enda större parti som kritiserar invandringspolitiken
så blir det ju en omöjlighet att kritisera invandringspolitiken
utan att just "låta som en sverigedemokrat".
Grundfrågan
borde ju istället vara vad som i sak är fel med den framförda
kritiken!
För
övrigt ryckte professor Jan Ekberg ut dagen därpå med
en artikel i Expressen, där han dels tonade ned invandringens kostnader,
dels argumenterade att i den mån invandrare inte får arbete
så ligger inte felet i en alltför omfattande invandring från
främmande kulturer, utan i en misslyckad integrationspolitik.
Han
lånar med andra ord sin professorstitel till den allra enklaste
pk-propaganda. Om felet ligger i integrationspolitiken, varför har
inte denna ändrats? Varför har den varit så misslyckad,
oberoende av vilken regering Sverige haft?
Vilken
anledning finns att förvänta sig en radikalt mer lyckosam integrationspolitik
framöver, när vi dessutom går in i en lågkonjunktur?
PS
Det
förefaller inte som att Sandelin får något bemötande
på "DN Debatt", så där lär inte
följa någon "debatt" om ämnet.
Däremot
bemöts Sandelin på andra fora. Ja, "bemöts"
är kanske att ta i - han får mothugg, på politiskt
korrekt nivå.
På
"Magasinetneo"
skriver således Peter Wennblad den 8/4 -08:
"Nej,
det finns ingen "nationell mörkläggning" av
att Sveriges invandrarbefolkning till mycket liten del består
av flyktingar som uppfyller lagens krav på asylskäl.
Sandelin har själv hämtat uppgifterna från Migrationsverkets
i högsta grad offentliga statistik."
Kommentar:
Javisst,
är Migverkets statistik offentlig och den säger just
vad Wennblad här tillstår. Hur förklarar Wennblad
då att media så konsekvent talar om "flyktingar"?
Har
han inte noterat denna terminologi? Hur får han den
teminologin att stämma med en riktig verklighetsbeskrivning?!
Wennblad
fortsätter:
"Nej,
det behövs ingen statlig utredning för att ta reda på
'det mångkulturella samhällets verkliga kostnader'.
Förra året var statens direkta kostnader för flyktingmottagandet,
återigen enligt Migrationsverkets i högsta grad offentliga
statistik, ungefär 4 miljarder kronor."
Migverket
kostnader utgör ju en i sammanhanget nästan försvinnande
liten andel av invandringens totala kostnader.
I
nästa mening visar det sig att Wennblad förstått
att det finns även andra kostnader
än verkets:
"Ovanpå
detta kommer förstås kostnaderna för den utbredda
arbetslösheten och bidragsberoendet bland nya svenskar."
Men
detta kan viftas bort med den gängse förklaring som
nu hamras fram av experter och politiker, turbotrutar och debattörer:
"...att
så många människor – såväl nya
som gamla invånare – inte kan få arbete i Sverige
är i första hand ett misslyckande för arbetsmarknadspolitiken
som helhet. Det är svårt för alla nya grupper
på arbetsmarknaden att ta sig in – ungdomsarbetslösheten
var 2007 ännu högre (19%) än den bland utomeuropeiska
invandrare (13%).
Det
är arbetsmarknadspolitiken som ska bära skammen för
detta fiasko, inte asylpolitiken eller de asylsökande."
Det
är inget att förvåna sig över, om personer
som inte kan svenska och inte har yrkeskunskaper för svensk
arbetsmarknad hamnar utanför arbetsmarknaden. Inte
heller borde någon förvånas över om personer
som kan få i stort sett samma inkomster utan att arbeta
föredrar fritid framför arbete.
Men
här påbjuder den politiska korrektheten ett kollektivt
blundande för det uppenbara och egentligen självklara.
Den som här ser verkligheten och öppet tillstår
det har avslöjat en "skrämmande människosyn".
Vederbörande är inte "rumsren" och får
inte "legitimeras".
Ja,
sjukt har det blivit.
Ur
en webbkommentar till Wennblads artikel:
"Ett
stort problem i det s k utanförskapet är socialbidragssytemet
('ekonomiskt bistånd') som skapar tröskeleffekter
som gör det ointressant för en familj med t ex
10 barn att skaffa en egen försörjning. Det är
ju begripligt att man väljer cirka 25000 kr netto +
kostnader för sjukvård, mediciner, glasögon
mm från socialen, istället för ett trist
städjobb som ger max 14000 kr FÖRE skatt. ...
Mina
vänner som lever så här säger 'vem
tackar nej till en högvinst på Triss? 25.000
kr i månaden livet ut!'" |
|