Aktuell kommentar - vecka 05/08

Invandringskostnader

"Muhammed ska ha jobbet!" Så uttalade sig Mona Sahlin redan för några år sedan.

Vad hon sade sig mena var att om två arbetssökande var lika kvalificerade, då skulle jobbet gå till den med utländsk bakgrund. Formellt sett skulle svenskar inte ha något nackdel av detta, så länge de ändå var mer kvalificerade. Redan bättre kunskap i svenska språket och det svenska samhället talar för att i normalfallet infödda svenskar skulle hävda sig bra i en konkurrenssituation.

Nu meddelas att nya arbetstillfällen i allt högre grad går till invandare, vilket omvänt betyder att allt färre går till infödda svenskar.

Så här löd ett nyhetsmeddelande den 22/1 -08:

"Allt fler svenskar med utländsk bakgrund får jobb. Förra året gick vart tredje jobb till en person som fötts utomlands.

En av anledningarna till att fler invandrade svenskar får jobb är att det är lättare att få utländska examen godkända i Sverige.

2006 gick 23 procent av de nya jobben till utlandsfödda och förra året var siffran 33 procent. I år ser det ut som att hälften går till invandrade personer, det visar ny statistik från SCB och arbetsförmedlingen enligt TV4."

"Många går ju till arbeten som motsvarar deras utbildning, till exempel läkare, tandläkare och andra akademiska yrken", säger en utredare på Arbetsförmedlingen.

Hur förklara det här?

Andelen utrikes födda i Sverige uppgår till drygt 12%. Även om man överslagsmässigt räknar med att andelen inom denna grupp som saknar arbete är dubbel så hög som inom gruppen etnisk svenskar, blir det ändå väsentligt fler svenskar som - i absoluta tal - saknar arbete.

Hur kan då så mycket som 33% av de lediga jobben gå till denna kategori? Hur kan det förutses blir 50% för i år? Hur kan andelen öka år för år?

Beror det på att personer ur denna grupp är så mycket mer kvalificerade än infödda svenskar?

Nej, det är uppenbart att förklaringen ligger i en målmedveten politik, för att i första hand låta arbetstillfällen gå till just utrikes födda. En politik som bottnar i ideologiska föreställningar:

År efter år har vi matats med propaganda om att invandrare är diskriminerade på den svenska arbetsmarknaden och att detta är den huvudsakliga förklaringen till att en lägre andel av dem förvärvsarbetar.

År efter år har vi fått höra att utbildningsnivån bland invandrarna är högre än bland svenskar, men att de hänvisas till yrken under deras kompetensnivå. Vem minns inte de läkare som suttit vid ratten när Mona Sahlin åkt taxi?

År efter år har man lyft fram det som ett stort problem att alltför få utländska examina och betyg godkänns i Sverige.

I individuella fall är det säkert så som det beskrivs, men har inte samhället ett ansvar gentemot medborgare i allmänhet att t ex läkare och tandläkare verkligen har de kunskaper som deras betyg hävdar? Vem vill bli opererad av en "kirurg", som i själva verket inte är någon kirurg?

I själva verket har ett antal sådana fall förekommit i Sverige. Det är också känt att det förekommer en handel, inte minst i Irak och andra arabländer, med både förfalskade pass, körkort och förfalskade examensbetyg. Allt går att köpa för dollar!

De flesta som kommer till Sverige och söker asyl har gjort sig av med sina id-handlingar. Det är fullt möjligt att få PUT i Sverige utan att vi känner till vederbörandes identitet.

Bakom siffrorna kan ligga flera åtgärder eller förhållningssätt:

a) Man godtar utländska intyg om examina, även där risk finns att dessa inte är att lita på.

b) Man bortser från brister i kommunikativ förmåga.

c) Man gör en trubbig bedömning av vad som ska anses vara "lika kvalifikationer", och får därmed ett spelrum att ge företräde åt utländska arbetssökande. Man tummar på kvalitetskrav utan att medge det.

d) Man har infört ekonomiska styrmedel, som för det enskilda företaget kan bli billigare att anställa en invandrare.

e) Man kan genom DO-institutionen skapa obehagligheter för det företag som anställt en svensk istället för en invandrare - en risk som företaget inte löper i det omvända fallet. Minister Nyamko Sabuni aviserar just att lagarna mot diskriminering ska "effektiviseras".

På individnivå innebär detta en diskriminering, av etniska svenskar. I massmedia och promemorior används förskönande omskrivningar för detta, men verkligheten kan vara nog så brutal för den svensk som på sin ort finner det helt omöjligt att få jobb, alltmedan invandrare kan få det (eller i varje fall har sin bidragsförsörjning utan att behöva flytta).

Det är inte svårt att förstå bakgrunden till den förda politiken. Försöken att förneka invandringens enorma kostnader för det svenska samhället har varit svåra att göra trovärdiga, när statistiken varit så tydlig om bidragsberoendet bland invandrargrupper. Med den nu förda politiken kan dessa kostnader i någon mån döljas, i varje fall lär detta vara förhoppningen.

Men i själva verket betyder det bara att kostnaderna ändå finns där, i två former:

1. Orättvisor. Svenskar diskrimineras, invandrare ges på olika sätt förtur.

2. Kvalitetsbrister. Som kunder, konsumenter och vårdtagare drabbas vi av en sämre service.

Inom vården kan det i värsta fall det kosta människor livet.

Inom säkerhetsbranscher kan det leda till stora rån, genom tillgång till insiderinformation.

 

Men det ligger en logik i den politik som förs:

Svenskar ska inte bara försättas i minoritet - vi ska dessutom tryckas ned.

Det blir då också konsekvent att våra gamla kan tvingas ligga 16 timmar i sträck utan att få något att äta eller dricka. Medan helt andra förhållanden gäller på personaltäta La Dalia.

 

"Etnisk, kulturell och religiös mångfald är grunden för det samhälle vi bygger." Nymako Sabuni, minister