- Vi journalister har svikit någonting oerhört vad det gäller flyktingpolitiken. Det är ingen tvekan om det. Det är därför vi har dåligt förtroende.
- Vi har medvetet sagt "det här ska inte fram", vi har dolt sanningen. Vi har fått reda på information som vi inte har fört ut i TV, tidningar och radio. I det goda syftet att folk inte ska bli fientligt inställda mot invandrare.
- Ja! Så har det varit! Det är inget snack om det.
- Men vi ska sansa oss litet nu, så vi inte släpper fram vilka rasister som helst...
- Nu får vi inte bara vända 180 grader här och släppa alla fördämningar, och släppa fram både det ena och det andra. Vi måste som journalister stå på en demokratisk grund, det vill säga att alla människor har lika rättigheter. Det är viktigt.
- Vi ska ha makt. I ett fritt, demokratiskt samhälle är det viktigt att slå vakt om att journalister har makt. Och vi ska inte komma dithän att man ska kunna välja och välja bort journalister. Yttrandefrihet och tryckfrihet ska man inte välja om...
- Nu är det ju så, att yttrandefrihet är en chimär. Det handlar om stålar idag, va. Framförallt om pengar, kontakter. Det tillhör ju ovanligheterna att vanligt folk får komma till tals annat än i löjliga tävlingsprogram och Bingolotto och sånt där. Dom får ju inte vara med!
- - -
- Dom åsikter jag har, dom präglar mina program, precis som dom åsikterna ni har präglar era program... Det där är bara trams, det där om objektivitet. Men självklart är vi ute efter ta reda på sanningen...
- - -
- Under dom 20 år som jag har jobbat har vi som journalister fått en otrolig makt, och den makten kan jag delvis vara rädd för själv. Vi kan alltså krossa och förgöra människor, vi kan peka ut vilka som ska betraktas som gangsters och vilka som ska betraktas som hjältar. Vi kan föra upp på dagordningen vad vi tycker är viktiga saker att debattera. Och viktigast av allt: vi kan föra bort det vi inte tycker är viktigt.
- Det var det vi gjorde med flyktingpolitiken, och folk kunde med egna ögon se saker som vi inte beskrev. Därför underblåste vi rasismen.
Birgitta Axelsson: - Vi är alltså åsiktspoliser?
- Inte åsiktspoliser i den bemärkelsen att vi sitter och censurerar, men vi påverkar. Och vi är farligt ute som journalister, om vi inte inser nu, att vi måste ta den här kritiken på allvar.
- Börjar folk att missakta oss och tappa förtroendet för oss - då är vi väldigt illa ute! Vi har mycket makt idag, det kan rämna fullständigt. Våra möjligheter att jobba kan försvinna imorgon dag.
Thomas Oredsson: - Finns det något läge, där det kan vara rätt att ljuga?
- Aldrig!
