Medan Landsorganisationen i Sverige nu säger ja till "arbetskraftsinvandring" har danska LO ett annat synsätt. Ur ett veckobrev därifrån i februari 2003, med rubriken "FARA FÖR ETT NYTT PROLETARIAT":
"Andragenerationsinvandrarna är långt sämre utbildade än unga danskar. Många börjar på en utbildning men faller bort under vägen, visar nya undersökningar. Faran är att Danmark på längre sikt får en stor icke yrkesutbildad grupp i utkanten av arbetsmarknaden.
Många problem i integrationen löses från en generation till nästa. Barnen klarar sig bättre än sina föräldrar får utbildning, jobb och ett helt annat solitt fotfäste i det nya landet.
Så är det i traditionella invandringsländer som USA och så borde det vara här hemma. Siffrorna tyder dock på något annat. Tre av fyra unga turkar har aldrig blivit färdiga med en kompetensgivande utbildning. De unga pakistanierna klarar sig bättre, men också bland dem är nästan hälften utan utbildning.
Det visar en undersökning av de unga turkar, pakistanier och jugoslaver, som är barn till de så kallade »gästarbetare«, som kom till Danmark i slutet av1960-talet. Gästarbetarnas barn är den första stora gruppen unga invandrare som har vuxit upp i Danmark:
'Siffrorna tyder på att det inte sker en integration över generationer. Det finns bland unga invandrare en stor grupp med låg utbildning, särskilt bland de unga turkarna. Det är ett stort problem: Det finns mindre användning för icke yrkesutbildade på framtidens arbetsmarknad och konkurrensen om dessa jobb blir hård. Det finns ju också bland unga danskar en restgrupp som inte får en utbildning,' säger Nina Smith, som är professor vid Handelshögskolan i Århus.
Nina Smith har tillsammans med Socialforskningsinstitutet analyserat gästarbetarnas barn. Och hon fruktar att mönstret upprepar sig bland den breda grupp unga andragenerationsinvandrare, som just nu är på väg genom utbildningssystemet:
'Om så är fallet har vi bara sett toppen av isberget. Vi kommer också i nästa generation stå inför stora integrationsproblem och tvingas att använda betydande summor på aktivering och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder.'
Analysen pekar på en rad faktorer som har stor betydelse för hur de unga invandrarna klarar sig i utbildningssystemet:
De unga har långt bättre chanser om föräldrarna finns på arbetsmarknaden, har en utbildning eller lägger vikt vid utbildning.
Många gifts vid ung ålder bort med någon från föräldrarnas hemland genomsnittsåldern för de turkiska unga är 19 år och för de pakistanska unga 22. De tidiga äktenskapen minskar möjligheten att fullfölja en utbildning.
En stor del av bortfallet sker på yrkesutbildningarna, där bristen på praktikplatser är ett stort problem. En del unga har fortfarande problem med språket.
Läkare eller taxichaufförer
Den breda gruppen andragenerationsinvandrare i Danmark är fortfarande under 20 år och först nu på väg genom utbildningssystemet. Därför vet vi inte i dag hur deras utbildningsnivå blir. Men om mönstret följer den mindre grupp av 20-30-åriga 'avkomlingar', finns det skäl till bekymmer. Det sker nämligen ett stort antal avhopp under vägen, påpekar en annan rapport från Center för Integration och Marginalisering (CIM).
Som det ser ut nu är siffrorna rimligt goda för de 19-20-åriga 'avkomlingarna'. Invandrarflickorna klarar sig bra och påbörjar utbildning i samma omfattning som sina danska medsystrar, medan invandrarpojkarna redan vid denna tidpunkt halkar efter pojkar med dansk bakgrund. Men det går snett när 'avkomlingar«'av båda könen kommer upp i 20-årsåldern. Många blir aldrig färdiga och över hälften slutar utan kompetensgivande utbildning.
Analysen av gästarbetarnas barn visar dock också stora skillnader mellan etniska grupper. Bland unga turkiska män på 28-36 år har hela 73 procent ingen kompetensgivande utbildning. Motsvarande siffra är endast 39 procent bland unga män av pakistansk bakgrund och 29 procent bland etniska danskar.
'Pakistanierna har mer förståelse för att utbildning är viktigt och det slår igenom bland de unga. De turkiska gästarbetarna kom nästan alla från byar på landsbygden medan en större del av pakistanierna kom från storstäder. Mödrarna till de unga turkarna i Danmark har bara gått 1,4 år i skola i genomsnitt många av dem är i realiteten analfabeter. De pakistanska mödrarna har i genomsnitt fem års skolgång och kan för det mesta läsa och skriva,' säger Nina Smith.
Siffrorna för pakistanierna täcker dock också över en våldsam polarisering. Många av de unga pakistanierna är i gång med eller färdiga med högre utbildning andelen med högutbildning är högre än bland etniska danskar. Men pakistanierna har inte som danskarna en bred mellangrupp med yrkesutbildning och därför finns det allt som allt fler utan kompetensgivande utbildning. Pakistanierna är populärt sagt antingen läkare eller taxichaufförer.
Föräldrarnas inflytande
Flera olika faktorer är avgörande för om de unga får en utbildning eller ej. Det har stor betydelse om föräldrarna finns på arbetsmarknaden, om de själva har en utbildning men också om de lägger vikt vid att barnen får en. Det sista kan folketingsmedlemmen för de Radikale Naser Khader nicka igenkännande till:
'Min far gick bara tre år i skola, och min mor var analfabet men de var engagerade i att jag fick den utbildning som de aldrig själva uppnådde,' säger Khader, vars far var syrisk gästarbetare.
'Föräldrarnas ambitioner har stor betydelse för de ungas utbildning, men är också med om att styra den. Och många invandrare bedömer danska utbildningar efter standarden i sitt gamla hemland. Det ligger stor prestige i att vara läkare eller ingenjör, medan de kreativa yrkena inte räknas för något. Och det betraktas som slöseri om en ung person med studentexamen bara blir sjuksköterska de ska gå på universitetet.'
Analysen av gästarbetarnas barn visar, att särskilt mödrarnas utbildning är viktig för hur de unga klarar sig, eftersom de har ansvaret för barnen särskilt i de allra lägsta åldrarna. Nina Smith pekar på att många av andragenerationsinvandrarna har problem redan i folkskolan:
'Många av invandrarfamiljerna kan inte alls uppfylla de krav som ställs. Nu talas det om att föräldrarna ska förpliktigas till att läsa varje dag med sina barn. Men hur ska en turkisk mor göra det, om hon bara har gått några få år i skola och talar bristande danska?'
Därför är det viktigt, att också invandrarkvinnorna kommer ut på arbetsmarknaden och blir en del av det danska samhället, även om det sker genom aktivering och andra projekt:
'Integrationen av första generationen handlar i hög grad om att skapa förutsättningarna för integration av de nästa generationerna. Därför är det katastrofalt att regeringen har förlängt föräldraledigheten och ger föräldrar pengar för att passa sina egna barn. Det ger invandrarfamiljerna möjlighet att hålla kvinnorna borta från arbetsmarknaden,' påpekar Nina Smith.
Äktenskap hindrar utbildning
En annan avgörande faktor är de många äktenskap, där andragenerationsinvandrare redan i omkring 20-årsåldern gifts bort med en från föräldrarnas hemland. Om en ung 'avkomling' gifts bort med en invandrare faller sannolikheten för att få en yrkesutbildning med nästan 30 procent och en lång vidareutbildning med hela 60 procent.
'Många äktenskap leder snabbt till barn, då muslimer betraktar ett äktenskap som fullbordat först när det blir barn. Därmed blir det svårare att göra utbildningen klar. Samtidigt ser vi ofta att kvinnorna får problem, för att mannen är emot att hon deltar i sociala sammanhang,' säger Naser Khader.
Men först nu håller forskarna på med att undersöka de exakta sambanden:
'Kanske gör själva äktenskapet det svårare att ta en utbildning, för att mannen vill hålla kvinnan kvar i ett traditionellt könsrollsmönster. Men andra gånger är äktenskapet kanske tecken på något annat att familjen hänger kvar i traditionella normer, som inte alls lägger vikt vid utbildning,' säger Nina Smith.
Naser Khader och Nina Smith förväntar att de stramare reglerna för familjeåterförening, som trädde i kraft 1 juli förra året kommer att främja integrationen. Enligt de nya reglerna kan unga människor under 24 år inte få en äkta make till landet genom familjeåterförening.
'Många invandrarfamiljer kommer att tänka att då kan äktenskapet vänta. De unga får därmed möjlighet att göra klar utbildningen och möter kanske en make här i landet,' säger Naser Khader.
Diskriminering och bristande nätverk
Som synes i grafiken på föregående sida har ungdomar med turkisk och pakistansk bakgrund långt mer sällan en yrkesutbildning än sina danska jämnåriga. Det beror både på att färre söker in och att fler faller bort under tiden. Bland de sämst utbildade män med turkisk bakgrund sker hela 90 procent av avhoppen i utbildningssystemet just på yrkesutbildningarna.
Ungdomar med utländsk bakgrund har svårare att få en praktikplats. Rådgivare på yrkesskolorna berättar om arbetsgivare som inte vill ta emot etniska ungdomar på praktik, för att de fruktar en reaktion från kunderna:
'Diskriminering är en viktig förklaring. Men problemet bottnar också i bristande nätverk. 70 procent av alla jobb tillsätts genom att man känner någon på arbetsplatsen, och så är det också med många praktikplatser. Därför är det viktigt, att andragenerationsinvandrarna deltar i sportklubbar och andra föreningar, där de lär känna danskar och får ett nätverk,' säger Naser Khader.
Tvåspråkiga specialister
Nina Smith efterlyser en grundläggande debatt om hur det danska samhället kan säkerställa en bättre integration över generationer. Hon stödjer sig på analyser från den internationella ekonomiska organisationen OECD som visar att andragenerationsinvandrarna klarar sig dåligt i många västländer, men att Danmark är ett länderna med störst problem:
'Många invandrarfamiljer har svårt att ge barnen det nödvändiga stödet och det måste samhället kompensera för. Vi måste till exempel erbjuda ungdomar med främmande bakgrund en helt annan vägledning än danska ungdomar.'
På Danmarks Pedagogiska Universitet tänks i samma banor. Professor Niels Egelund håller på att undersöka varför skolsystemet i Danmark klarar sig sämre än länder som Kanada och Sverige.
Undersökningen är klar först om en månad, men Niels Egelund ger en fingervisning:
'Andra länder rustar lärarna bättre för att undervisa invandrarbarn. I Sverige har man i tio år haft undervisning i svenska som andraspråk något som kräver en helt särskild metodik som fast beståndsdel av lärarutbildningen. I Danmark har vi inget, som rustar lärarna särskilt i förhållande till undervisningen av invandrarbarn. Vi har i Danmark haft en bekväm naiv tro på att integrationsproblemen skulle lösa sig själva.'"
