Ur Berlingske Tidende den 24/3 -05, inlägg av Henrik Gade Jensen:

"SANERA DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA

Diskussionen om de mänskliga rättigheterna får inte bli till något för eller emot. Tvärtom bör människorättsmoraset skärskådas och en kärna av grundläggande rättigheter anges. Frihetsrätt kallade man det förr. Det är alla de rättigheter som är oundgängliga i ett fritt demokratiskt land.

Allt som sedan kommit till vid sidan av kan vara utmärkta politiska målsättningar och principer för lagstiftningsmakten att arbeta emot, men egentliga rättigheter är de ej. Sociala, kulturella och ekologiska rättigheter är politik, inte mänskliga rättigheter.

Filosofiskt är det ganska enkelt vad som utgör de mänskliga rättigheterna. Det är de rättigheter som kan åberopas för alla människor, och som inte kränker någon människas frihet. Det är frihetsrättigheterna.

En frihetsrätt karaktäriseras av att kränkningen av den kräver en aktiv insats av andra. Min yttrandefrihet, föreningsfrihet eller personliga frihet är kränkt bara om andra människor griper in, slår, lemlästar, spärrar in eller isolerar. Det kräver en aktiv handling.

Om andra bara förhåller sig passiva, är inte min frihet kränkt. Frihetsrättigheter kallas teoretiskt för negativa rättigheter därför att de är negativt definierade som frånvaro av andras tvång.

I ett samhälle kan alla lätt få sina 'negativa' frihetsrättigheter samtidigt. De kan göras generella.  

Med de sociala rättigheterna förhåller det sig tvärtom. De kallas positiva rättigheter därför att andra skall göra en aktiv handling för att uppfylla dem.

Att jag har rätt till bostad, till ett jobb eller till mat och dricka, leder inte någonstans ifall andra förhåller sig passiva. Det är andra som ombesörjer att jag får min bostad, min mat och mitt jobb. Sålunda kränker andra mina rättigheter ifall de inte ser till att uppfylla mina mänskliga rättigheter.

I realiteten betyder sociala mänskliga rättigheter att det införes ett tvång i samhället. Om alla andra i samhället, utom jag själv, bygger sina bostäder medan jag lyssnar till fåglarnas sång, skall de, när de byggt färdigt sina hus, uppföra en bostad åt mig.

Sociala och ekonomiska rättigheter implicerar alltid tvång. De kan inte generaliseras, men måste alltid förutsätta att en del människor kan tvingas till att hjälpa andra. Det kommer till en ekonomisk faktor för den typen av rättigheter."

"Omfördelningen i samhället sker genom en löpande politisk process. Det är politik. Det är folketingsval. Det är offentlig debatt. Det är fråga om miljarder. Det är löften som hålles, och löften som brytes. Och kanske löften som måste brytas ­ på ekonomiska grunder.

När de mänskliga rättigheterna tränger in på detta område, flyttas beslutsprocessen bort från det politiska området och ut i rättssalen, där domarna skall ta ställning. Det betyder att besluten sker utan att domarna förpliktigas att avväga de ekonomiska konsekvenserna. De kan inte väljas bort. De står inte till svars inför väljarna. Domarna måste följa lagarna och i allt större omfattning de mänskliga rättigheterna. Folketinget kan ändra lagarna, men inte de mänskliga rättigheterna. 

Det är därför klokt att begränsa de mänskliga rättigheterna till de negativa rättigheter som inte berör ekonomin. Frihetsrättigheterna är principiella. De rör människors frihet, inte fördelningen av samhällskakan. Liv, frihet och strävan efter lycka är inbegripet i frihetsrättigheterna.

Det låter så fint och riktigt att utvidga människorättsbegreppet från de klassiska frihetsrättigheterna till sociala och ekonomiska förhållanden. "

" Det vore oklokt av medborgaren att basera sitt liv på dessa slag av mänskliga rättigheter, för om kassan en dag är tom, eller skattekällorna utvandrat, är de positiva människorätterna inte värda papperet de är skrivna på."

"Och så blir problemen mångfalt större om internationella domstolar, utan skyldighet att anvisa varifrån pengarna skall tas, ska ta ställning till medborgarnas sociala och ekonomiska 'mänskliga rättigheter'.

Den myndighet som fördelar förmånerna skall också kräva in de skatter som krävs härför. Det danska samhället är faktiskt ganska praktiskt inrättat i det att Folketinget är bemyndigat till detta. Och det står till svars inför väljarna.

Välfärdsstaten är ­ omtyckt eller inte ­ ett nationellt projekt som bygger på ett integrerat och solidariskt samhälle som kan ta från de rika och fördela till de fattiga. Det är bra så. Ingen kan förutsäga vilka problem som kommer i framtiden och vilka grupper som blir utsatta, men det politiska systemet är mekanismen för att fördela bördorna i samhället.

Sedan kan man vid sidan av detta diskutera omfånget och graden av välfärd och omfördelning. Jag har alltid förundrat mig över att skyhöga skattesatser i Danmark aldrig berörts i de mänskliga rättigheterna. Medborgarna kan, trots de mänskliga rättigheterna, plockas på den sista kronan. "