Ur en krönika av Sören Krarup i danska Dagbladet den 18/3 -05:

"Det har förundrat och förargat mig att det synes omöjligt få förståelse för kritik av de mänskliga rättigheterna...."

"Och dock synes mig saken så enkel. Vad är nämligen en rättighet? Svar: en rättighet är något som lagen ger mig. Med andra ord: förutsättningen för att kunna tala om rättigheter är existensen av en lag. Det är lagen som ger mig rätt. Det är lagen som är rättigheternas grundlag. Och där det inte finns lagar, finns heller inga rättigheter.

De mänskliga rättigheterna är inte baserade på någon lag. De grundas på en idé."

"... det finns rätt ingen utan en lag, som ger mig rätt. Och därför är det lika mycket sant att människorättsideologin är ett hot mot rättsstaten, genom att bagatellisera och eliminera grunden för lagen som rättsstatens grundlag. Den heliga avsikten eller den goda idealismen träder in i lagens ställe i människorättssamhället. Det blir en markant skillnad på onda och goda, vita och svarta. De goda och vita har faktiskt rätt på förhand. Medan de onda och svarta stämplas och jagas som fredlösa."

"Människorättsförklaringen blev som bekant antagen av FN:s generalförsamling den 10 december 1948, och i eftertankens perspektiv kommer det att stå klart - i varje fall för mig - att den (då) färska uppgörelsen med Hitlers nazism gjorde den västliga världen, som antog förklaringen, negativt kopplad till nazismen.

Denna demoniska ideologi kom således att bestämma utvecklingen, i det att allt som nazismens var emot, skulle efterkrigstiden vara för, och allt som nazismen var för skulle efterkrigstiden vara emot. Men därmed blev världen ideologiserad. Därmed blev skillnaden mellan gott och ont, på svart och vitt lika tydlig och helig som i nazismen. Det politiska blev därmed demoniserat. Politik blev till en fråga om världens frälsning. Och när världens frälsning står på spel kan man inte låta sig hindras av, eller ta hänsyn till, så underordnade saker som given gällande lag.

Mitt påstående är att rättsstaten är hotad av den ideologiska fanatismen, som uppgörelsen med nazismen födde fram, och där realiteten således är att efterkrigstidens negativa avhängighet av den besegrade nazismen har släppt in nazismen eller demonen via bakdörren.

Rättigheter är därför inte längre något som lagen ger. Rättigheter skall minst vara universella och naturliga för att bli godtagna i det moderna samhället, som har utlämnat sig till människorättstanken.

När den absoluta godheten står på spel kan bara absolut och allomfattande förhållningsregler komma i åtanke. Om den goda tanken är avhängig att de onda sätts ur spel, kan en värld dominerad av mänskliga rättigheter inte låta sig nöjas med att låta gällande lag tala. Därför är häxjakten en del av nutidens karaktäristik, och därför påminner de mänskliga rättigheternas värden så mycket om de samhällen som man menar ha lagt bakom sig, med Stalins Sovjetunionen och Hitlers tredje rike.

Vårt Gulag eller koncentrationslägren är av mindre bestialisk art, men de är inte mindre effektiva eftersom de förvaltas av media och en offentlig uppfattning som likviderar människor med mindre blodiga medel. Skillnaden är 'ens'. För realiteten är att lagen skall tjäna en högre helig sanning."