Dansk journalistik är något annat än svensk. Ett exempel på detta är en artikel i Weekendavisen av Frede Vestergaard den 17/8 -03, om svårigheterna att integrera vissa invandrargrupper i det danska samhället. Bakgrunden är mordet på en italiensk turist i Köpenhamn och upprepade sammanstötningar i Århus mellan polisen och unga invandrare.
WA-artikeln inleds med ett citat av Nina Smith, invandrarforskare:
"Vi står inför en katastrofal utveckling, om vi inte får löst problemet med unga, ointegrerade invandrare. Det framgår enbart av demografin. Om drygt tio år finns det tre-fyra gånger så många andragenerationsinvandrare mellan 15 och 19 år som i dag. Idag är de inte gamla nog till att prägla gatubilden, men 9 procent av de 0 - 4-åriga är andragenerationsinvandrare. Det är tre-fyra gånger mer än andelen av de 15 - 19-åriga i dag."
Smith framhåller att det vilar ett stort ansvar på utbildningssystemet:
"Alltför många unga med invandrarbakgrund lämnar skolan med för dåliga kunskaper, inte minst i danska. Och när det gäller vidareutbildning, är det långt flera invandrarungdomar än danska, som inte får en yrkesutbildning eller en högre utbildning. En stor del, särskilt bland turkar, hamnar som outbildade och löper därmed risk för att oftare bli arbetslösa och beroende av bidrag, något som - erfarenhetsmässigt senare kommer att prägla deras barns framtidsutsikter, säger hon.
Nina Smith och hennes kollegor vid Center för forskning i Social Integration och Marginalisering har publicerat flera undersökningar av orsakerna till, att första- och andragenerationsinvandrare i mindre grad genomför en yrkesutbildning än danska ungdomar, .."
En internationell undersökning som jämfört skolresultaten i olika länder visar att hälften av de tvåspråkliga eleverna i Danmark inte får läsfärdigheter nog att klara de krav som ställs i samband med yrkesutbildningar. Artikeln frågar varför:
"Niels Egelunds analys av den danska delen av undersökningen visar, att särskilt tre förhållanden är av betydelse. Det är föräldrarnas utbildningsmässiga nivå - som är betydligt lägre än danska föräldrars - samt föräldrarnas socioekonomiska situation, däribland inte minst deras kontakt med arbetsmarknaden, som är avgörande för hur deras barn klarar sig i skolan. Bara att eleverna är tvåspråkiga betyder mindre, då det först kommer på tredje plats, som en faktor, som påverkar barnens resultat i skolan.
Att de kulturella och socioekonomiska förhållandena betyder så mycket för elevernas prestationer förklarar också varför en stor del av de danska eleverna klarar sig dåligt, såväl som varför ganska många tvåspråkiga klarar sig väldigt bra, även om de är tvåspråkiga.
Till skillnad från t.ex. den finska skolan är den danska skolan inte bra på att nollställa det sociala arvet. Det är i första hand elevernas föräldrabakgrund, som är avgörande för, hur danska elever klarar sig i skolan, säger Niels Egelund.
PISA-undersökningen har också ställt frågan, om de tvåspråkiga eleverna känner sig annorlunda än värdlandets elever.
Här visar det sig i den danska delen av undersökningen, att känslan av »utanförskap« statistiskt har ett mycket starkt signifikant samband med de enskilda elevernas nivå i läsförståelse, mycket starkare än det är att vara tvåspråkig. Är tvåspråkiga elever dåliga på att läsa (på danska), känner de sig annorlunda, medan tvåspråkiga alltså inte känner sig särskilt mycket annorlunda, för att de talar ett annat språk hemma."
WA-artikeln kommer sedan in på frågan om om andragenerationsinvandrarnas vidare utbildningsförlopp:
"Lektor Helena Skyt Nielsen från Center för Social Integration och Migration vid Handelshögskolan i Århus har varit med om att göra en nyligen publicerad undersökning av, hur samtliga andragenerationsinvandrare från mindre utvecklade land, som var mellan 28 och 35 år 1997, har klarat övergången från skola till utbildning och vidare till arbetsmarknaden.
'Jämfört med danska ungdomar klarade andragenerationsinvandrarna sig mycket dåligt i utbildningssystemet efter att ha lämnat grundskolan, i synnerhet gäller det turkar och det gäller män. Det är en nästan lika stor andel, som påbörjar en utbildning som bland danska ungdomar, men många fler hoppar av utbildningen än bland danska ungdomar. Det, som primärt har betytt något för den undersökta gruppens positiva karriär i utbildningssystemet och senare på arbetsmarknaden, är, om föräldrarna är eller har varit inne på arbetsmarknaden. Det är inte, på grund av att det (negativa) sociala arvet väger tyngre än för danskar. Tvärtemot är det relativt fler unga invandrare, som övervinner effekten av föräldrarnas dåliga utbildningsbakgrund och saknad koppling till arbetsmarknaden än vad det är unga danskar i samma situation.
Vidare kan vi visa, att det också betyder otrolig mycket, om de växer upp i ett område med många unga i samma situation. Gör de det - och är föräldrabakgrunden samtidigt svag - är det troligt, att de unga männen inte får en utbildning,' säger Helena Skyt Nielsen."
Nielsen pekar på betydelsen av det sociala arvet:
'Integration är på inga sätt en process, som försiggår automatiskt över generationerna. Den nya generationen bär på ett socialt arv. Det är i sig själv en viktig orsak till att sätta in åtgärder mot föräldragenerationen, eftersom det har en långsiktig effekt i förhållande till, hur nästa generation klarar sig. Det är en central slutsats, att om man vill undvika att skapa en ny underklass av andragenerationsinvandrare, är det mycket viktigt, att man får in förstagenerationsinvandrarna på arbetsmarknaden.'
Weekendavisen fortsätter:
"En liknande undersökning av, hur barnen till de huvudsakligen outbildade gästarbetarna, som kom till Danmark på 1960- och 70-talen, har klarat sig med hänsyn till att skaffa sig en kompetensgivande utbildning, är inte mindre deprimerande. Undersökningen omfattar ca. 700 unga, som 1999 var 28-36 år gamla, och som 1988 hade bott minst 10 år i Danmark, men som var födda i familjens hemland.
Bland turkar, som är den störste invandrargruppen i Danmark, hade enbart 26 procent av de unga turkiska kvinnorna och männen gått en kompetensgivande utbildning. Som jämförelse var det motsvarande talet för unga danskar i samma åldersgrupp 68 procent. Pakistaner och ex-jugoslaver ligger väsentligt högre än turkarna, nämligen 54 och 53 procent, men många av de pakistanska flickorna använder inte sin utbildning, antagligen eftersom de passar barn i hemmet.
Professor Nina Smith säger, att undersökningen visar, att ett par av huvudorsakerna till, att så stor del av turkarna hoppar av utbildningssystemet, dels är de ungas dåliga danskkunskaper, dels att föräldrarna inte är införstådda med betydelsen av en utbildning i ett samhälle som det danska. Det, menar hon, beror inte minst på att de turkiska mödrarna har en mycket låg utbildningsnivå. Ca. 40 procent av de turkiska kvinnorna i Turkiet är analfabeter och det gäller i ännu högre grad i landområden, varifrån de turkiska invandrarna kommer. De familjesammanförda turkiska mödrarna i undersökningen har 1,5-2 års skolgång bakom sig. Och man kan inte läsa en kvart med sina barn var dag, som det förutsätts i grundskolan, om man är analfabet, säger Nina Smith. Därutöver kommer turkarnas låga äktenskapsålder. I genomsnitt 20 år för män och 19 år för kvinnor. Det tenderar till att resultera i avbrutna utbildningar. För de två andra grupperna ligger vigselåldern 2-3 år högre. De pakistanska och jugoslaviska mödrarna har dessutom 4-5 års utbildning med sig.
Allt som allt, säger professor Nina Smith, är det enormt viktigt att sätta in åtgärder för att få invandrarföräldrar att förstå, att deras barn måste ha en utbildning, om de ska klara sig i Danmark, att de behöver goda kunskaper i danska och att deras barn inte bör gifta sig för tidigt.
DEN nya holländska regeringen kommer att göra det till ett krav för invandring till Holland, att invandrarna dessförinnan har skaffat sig grundläggande kunskap i holländska (a basic command of Dutch) i sitt hemland. Ålderskravet för familjesammanföring bibehålls till 21 år, men det kommer ställas nya krav på de personer som önskar gifta sig med en person utifrån, bl.a. att personen i fråga har en inkomst som är större än 120 procent av minimilönen i Holland. Flyktingar förutsätts inte att ha lärt sig holländska innan de söker asyl, men förutsättningen för att få permanent uppehållstillstånd kommer att vara att de klarar ett speciellt prov i holländska."
