All propaganda sker inte dolt. På ledarsidorna sker en opinionspåverkan som är helt officiell.
Här kan det ändå blir verkningsfullt, genom principen "droppen som urholkar stenen". Samma budskap hamras ju fram vecka efter vecka, månad efter månad, år ut och år in.
Dessutom finns en totalt samstämmighet i budskapen från de olika ledarsidorna. Även om de flesta läsare hoppar över just ledarartiklarna når man en bestämd krets - inte minst andra journalister och redaktörer. Därigenom skapas ett tryck, att inte avvika, inte börja tänka själv.
Här ska återges bara tre exempel från samma vecka år 2000:
Om behandlingen av asylärenden skriver DN-ledaren den 26/6 först:
"Det är viktigt att Utlänningsnämnden så snart som möjligt ersätts med en domstol som ger varje sökande rätt att föra sin talan och delta i denna process som berör just henne eller honom. Att så ska ske är en självklarhet, både hänsyn till rättssäkerheten och med hänsyn till de åtaganden Sverige som nation har gjort."
Så långt har ledaren ändå accepterat själva principen om en reglering av invnadringen och att asyl ges efter en bedömning av eventuella skyddsbehov. Men så kommer det:
"I dag är lagstiftningen inte bara rigid utan också i huvudsak negativ. Den som inte uppfyller vissa kriterier har inte rätt att bosätta sig i Sverige..."
DN:s plädering går ut på att om Sverige "är den plats på jorden där jag helst vill bo", då ska det avgöra saken:
"Så länge lagstiftaren inte öppnar för en positiv tolkning, att det kan vara ett tillräckligt skäl att man visar att man verkligen vill bo i Sverige, så kommer en ny specialdomstol inte att vara så förfärligt mycket annorlunda än den gamla Utlänningsnämnden."
Och det inser väl envar, att det måste vara mer positivt att vara "positiv" än att vara "negativ"?
Problemet är att även de mest "positiva" åtgärder kan få väldigt negativa konsekvenser. (Även om offren än så länge är anonyma, även om offren saknar politisk makt)
Expressenledaren en 29/6 siktar in sig på Kristdemokraterna. Som avstamp för sin kritik ger man en eloge åt vissa moderater:
"Muf-ordföranden Gunnar Strömmer talar om flyktingar, om medmänsklighet och om vårt gemensamma ansvar för ett glömt Sverige. Det är respektingivande. Men många moderatväljare skyr denna liberala anda och eftersöker en trygg svenskhet att ty sig till.
Kanske är det därför inte en tillfällighet att Alf Svensson har börjat intressera sig för invandrares 'omvända rasism'.
'Vi måste också våga tala om att vissa invandrargrupper har ett slags främlingsfientlig inställning mot svenska medborgare', hette det nyligen i en DN-intervju.
Alf Svensson... kan inte vara ovetande om vilka öron som väntar på den typen av anspelningar....."
"Det finns tydliga strömningar i den svenska högern som vill höra predikan om familjen, folket och fosterlandet. Och om hårdare tag mot brottslingar.
FRAMGÅNGENS sötma kan locka även en gammal adjunkt från Gränna. Och hans tyska kollegor i CDU har visat sig kapabla att spela på de rätta strängarna."
En genomgående tråd hos Expressenledaren är att om Kd eller något annat parti säger något kritiskt om invandringspolitiken och/eller om vissa invandrare, då är det av valtaktiska och opportunistiska skäl - inte för att det finns verkliga problem och kan vara sakligt motiverat.
Två andra grundbultar i resonemanget skiner igenom i den inledande formuleringen: "om flyktingar, om medmänsklighet och om vårt gemensamma ansvar för ett glömt Sverige."
Alltså:
1. Alla asylsökande är flyktingar, och har skyddsbehov.
2. Harmoni råder mellan intresset av att ta tillvara deras intressen och att ta tillvara intressen hos svenska åldringar, svenska ungdomar, svenska brottsoffer osv (eller avser Expressen alls inte svenskar med sin formulering "ett glömt Sverige"?).
Frågon om huruvida det faktiskt existerar en "omvänd rasism", dvs en svenskfientlighet hos vissa invandrare, går Expressen helt förbi. Vad beror det på? I princip finns tre möjliga tolkningar:
A. Expressen anser att någon sådan "omvänd" rasism inte finns.
B. Expressen inser att den finns, men finner det oviktigt.
C. Expressen inser att den finns, finner det i och för sig viktigt, men ser ingen möjlighet att ta upp frågan. Då gör man nämligen saken bara värre - genom att "främlingsfientligheten" får bränsle.
Också Sydsvenskans ledare den 29/6 hackar på Kristdemokraterna.
"Någon svängning åt det liberala hållet i fråga om värderingar är dessvärre inte att vänta. De rapporter och arbeten som producerats inför årets ting andas snarare paternalistisk konservatism."
"Ett exempel är partiets medborgarkommitté, som med ett mästrande tonfall föreslår införande av medborgarbok - en bok som redogör för den kristna etiken och vilka rättigheter respektive skyldigheter en svensk medborgare har. Det är ett försök till ett slags uppfostran som även partistyrelsen ställt sig bakom.
Och vilka medborgare är det som kristdemokraterna tror behöver en lite bättre kristen fostran? Jo, ungdomar och invandrare."
Inte ens en antydan till krav får alltså ställas, enligt Sydsvenskans "liberala" värderingar.
Och hur än Sydsvenskan tror sig vara för "pluralism" så vill tidningen ha in även Kristdemokraterna i denna "liberala" fålla.
Om alla partier tycker likadant, vad blir det för pluralism? Vilka valmöjligheter erbjuds då väljarna?
