"Kritiska EU-fakta" ges ut Folkrörelsen Nei till EU. I nr 65 har Margareta Norlin en artikel om hur svenska språket diskrimineras i EU-parlamentet. Statistik visade att bara en fjärdedel av mötena tolkades till svenska:
"Sverige delade jumboplatsen med Finland, medan t ex holländarna hade tolk vid 85 procent av mötena. Grekerna fick översättning nästan hälften av gångerna: 47 procent, medan Danmark fick nöja sig med 32 procent."
Konsekvenserna blir, menar Norlin, orimliga:
"Det kan inte vara rimligt att svenska delegater ska ta ställning i komplicerade frågor om giftutsläpp och kvoter för avgasrening och transporter med farligt avfall genom Europa på ett språk man inte behärskar till fullo. Det är ju tillräckligt komplicerat att läsa sådana texter på sitt eget språk, och möjligheten att delta i diskussioner ska vi bara inte tala om!"
Margareta Norlin refererar till ett fall då svenska delegater skulle redovisa en tung rapport, inleda en session med åtföljande diskussioner. I sista stund blev de utan tolk och tvingades improvisera på engelska:
"Om vi ett ögonblick tänker efter förstår vi nog vad detta innebär för representationen i EU på några års sikt. Att det skulle slinka in några arbetarrepresentanter eller sjukvårdsbiträden i den apparaten är knappast troligt. Snarast kommer väl folk med akademisk bakgrund och exceptionella språkkunskaper att få en allt tyngre roll. Det är helt enkelt nödvändigt om man ska klara sig.
Eller också får man helt sonika acceptera och rösta och fatta beslut i blindo. Man har knappast själv någon möjlighet att sätta sig in i frågor där dokumenten ligger på borde kvällen innan - på franska!"
Mot dessa förhållanden har den svenska regeringen protesterat, och vad har hänt:
Ja, inte har det blivit bättre. Istället har andelen av EU:s rådsmöten som tolkas till svenska sjunkit till 20 procent!" Det vill säga 5 procentenheter sämre än för ett år sedan.
"Det går knappast att tänka sig en mer förödmjukande behandling eller en större nonchalans. Om EU-byråkratin skulle säga rätt ut att de skiter blankt i oss skulle det knappast vara tydligare maktspråk och klarspråk."
"Det är i grunden bara engelsmän, tyskar och fransmän som har verklig möjlighet att delta i den politiska processen på någorlunda rimliga villkor. De har i stort sett heltäckande tolktjänst."
"Och vad ska regeringen säga nu? Skicka en not till i ännu argare tonfall? Fy bubblan vad ni är dumma i EU som struntar i att följa reglerna, och nu är vi jättesura. Mycket trovärdigt. Vi har ingenting alls att säga till om. Tanken på att vi från svensk sida skulle kunna påverka någonting som helst inifrån är löjeväckande, så länge som vi inte ens har språkliga möjligheter att delta i förhandlingar och diskussioner på lika villkor."
Med denna situation redan idag, hur blir det om EU får ytterligare ett antal medlemsländer med egna språk?
Något som regeringen Persson nu arbetar särskilt frenetiskt för...
|
|