Redan innan Sverige gick med i EU hade man där 9 officiella språk. De är, rangordnade efter storlek (antal EU-medborgare med språket som modersmål): tyska, franska, engelska, italienska, spanska, nederländska, portugisiska, grekiska och danska.
Tanken är att alla inom EU - i parlament, ministerråd osv - oavsett land och språkgrupp ska kunna arbeta på likvärdiga villkor. Därför ska alla dokument och alla anföranden översättas/tolkas till vart och ett av de officiella EU-språken.
Det blir naturligtvis dyrt.
I en artikel i Dagens Industri den 18/6 -91 uttalar sig en person från Språkdata i Göteborg:
"I EG tar översättningar 40 procent av pengarna för administration. Det blir en chock när EG genast kräver 300 kvalificerade översättare från Sverige."
"En översättare i EG får 40.000 kronor i månaden. Alla duktiga översättare kommer att söka jobben och de 300 bästa försvinner i Bryssel."
Av en artikel i Teknisk Tidskrift 1989 framgår att så mycket som 2.400 översättare då arbetade inom "EG".
Sedan dess har ju Sverige, Finland och Österrike kommit med i EU. Det har alltså tillkommit ytterligare två språk: svenska och finska.
Varje ytterligare språk ökar antalet översättningskombinationer kraftigt. Till slut blir det ogörligt att klara en likvärdig behandling för alla dessa språk. Frågan är om vi inte redan nått den punkten nu.
Sverige arbetar ändå obekymrat vidare, för en utvidgning av EU.
