Statsrådsberedningen
Statsminister Fredrik Reinfeldt
”Sverige har mycket att lära av Finland”
Efter Ert besök i Finland i oktober konstaterade Ni att ”Sverige har mycket att lära av Finland.”
Jag föreslår att Ni inleder Ert lärande med att ta efter Finlands invandrings- och flyktingpolitik. Det torde vara det område där Sverige har mest att lära vilket framgår med all önskvärd tydlighet av tabellerna 1-3.
När Finland har 1 536 asylsökande under årets första sex månader anses det att ”Finland brottas med ett oväntat inflöde av asylsökande.” Enligt uppgift från finska Utlänningsverket ”steg antalet romer som ansökte om asyl 2005. De var till största delen bulgariska medborgare. Deras ansökningar behandlades med påskyndat förfarande och asyl förvägrades i samtliga fall.”
Av 3 574 asylsökande år 2005 fick 3 439 personer sina asylärenden avgjorda. 12 sökande beviljades asyl och 585 fick uppehållstillstånd varav 259 var temporära. 2 472 ärenden innebar nekande beslut. Samma år fick 62 320 personer permanenta uppehållstillstånd i Sverige.
I Finland avgörs asylärenden snabbt. Under
ett halvår fattade Utlänningsverket beslut i 1 705 fall. Av
dessa fick sju asyl och uppehållstillstånd beviljades till 270
personer.
Finland
har tre olika typer av uppehållstillstånd: Tidsbegränsade
tillstånd: kontinuerligt (A) beviljas med högst tre år
i taget och tillfälligt (B) med högst ett år i taget. Permanent uppehållstillstånd
(P) beviljas då personen vistats i Finland oavbrutet i fyra år
och under tiden haft ett kontinuerligt uppehållstillstånd
(A).
Finland har inte bara sagt nej tack till massinvandring. Finland har
också ordning på dem som tas emot.
När det gäller anhöriginvandring är Finland restriktivt. En person bosatt i Finland och hans eller hennes familjemedlemmar - dvs icke finsk medborgare - skall ha försörjningen i Finland tryggad på annat sätt än genom stöd från samhällets - dvs skattebetalarnas - sida. Som familjemedlemmar räknas endast make/maka, sambo, registrerad partner samt ogifta barn under 18 år.
Några
krav på att den som tar hit sina anhöriga skall kunna försörja
dem finns inte i Sverige. I Sverige uppbär däremot
alla anhöriga som är 65 år eller äldre vid ankomsten
till Sverige ett skattefritt äldreförsörjningsstöd på
drygt 11 000 kr/mån.
I Finland krävs muntliga och skriftliga kunskaper i finska eller svenska
för medborgarskap. I Sverige ställs inga som helst krav för
medborgarskap.
Varken
flyktingstatus eller beviljat finskt medborgarskap är något hinder
för återkallande om utlänningarna i fråga lämnat
felaktiga eller vilseledande uppgifter i sina ansökningar. I Sverige
är det t o m möjligt att köpa sig medborgarskap av mindre nogräknade
tjänstemän!
I Finland har ansvariga politiker och myndigheter även lyckats räkna
ut - och öppet redovisa - kostnaderna för invandringen. 2005
var nettoutgifterna 13 576 euro och bruttoutgifterna 16 081 euro.
Intäkterna var 2 505 euro. Antalet fast bosatta utlänningar
i Finland var samma år 113 925. I Sverige är de drygt
1,5 miljoner och ökar årligen med ca 60 000!
Det vore onekligen tacknämligt om alliansen - efter finsk förebild - så snart som möjligt kommer med en motsvarande redovisning av kostnaderna för invandringen i Sverige. Enligt tillgängliga uppgifter om kostnaderna varierar dessa mellan 40 - 100 - 267 miljarder (1999).
Att
”Sverige har mycket att lära av Finland” är
en utmärkt iakttagelse som den förre statsministern aldrig förmådde
göra. År 2002 uppmanade Göran Persson tvärtom Finland
att ta emot fler ”flyktingar.” Han ansåg det ”orättvist att
vissa länder, bland dem Sverige, tar emot fler flyktingar än Finland.”
Detta var ett märkligt uttalande eftersom ju flyktingar/invandrare i
regel betraktas som berikande, som en ”oerhörd tillgång
och resurs” och utan vilka ”Sverige skulle stanna”!
Förmodligen var Persson rädd att Sverige skulle bli för rikt
på Finlands bekostnad!
Det är inte bara när det gäller invandrings- och flyktingpolitiken
som Finland är ett föregångsland. Finska skolbarn ligger i
topp i internationella mätningar. I Sverige störtdyker skolan
i alla internationella jämförelser. I den svenska debatten
tar man av någon anledning aldrig upp det uppenbara sambandet mellan
den höga nivån i den finska skolan och Finlands låga invandring.
Finland har flest högskoleutbildade i Norden i förhållande till folkmängden, särskilt inom naturvetenskap och teknik. Den svenska skolan pytsar ut mängder av analfabeter och ännu många fler illa skolade, ytligt bildade och för universitetsstudier illa utrustade ungdomar. Ett belysande exemplet på nivån i den högre utbildningen i Sverige är den broschyr ”Att studera vid högskolan” som Högskoleverket gav ut år 2000. I denne förklaras ord som ”dina närmaste” = din familj, t ex dina barn eller syskon, forskare = en person som studerar något ämne vetenskapligt för att hitta ny kunskap, generell = allmän, introduktion = en kurs före den riktiga utbildningen, civilingenjör = en person som har hög teknisk utbildning, oftast från en teknisk högskola, veterinär = läkare för djur, förkunskaper = man behöver kunna en del saker innan man börjar utbildningen (min kommentar: t ex svenska!)
Ordningen i den finska skolan är inget större problem. Den
svenska skolan är den stökigaste och stojigaste i västvärlden.
I Finland är lärare är ett attraktivt yrke med gott anseende.
I Sverige saknar lärare och rektorer befogenhet att hålla ordning.
När det 1975 beslutades att Sverige skulle bli ett mångkulturellt
samhälle har Finland med stor framgång gått motsatt väg
och tackat nej till den mångkulturella berikningen.
Några
nordiska statsmannaord visar skillnaderna i makthavarnas uppfattningar:
”Vi måste först se till att den befolkning vi
har lever acceptabelt”
F d president Marti Athissari
”Danmark skall förbli danskt. Det skall inte bli mångkulturellt”
F d statsminister Poul Nyrup-Rasmussen
I
skarp kontrast till dessa statsmannaord står f d kabinettsekreterare
Pierre Schoris uttalande: ”Det mångkulturella är framtidens
berikande salt” och Carl Bildts ”Det främmande är
spännande.”
Inger-Siv Mattson,
pensionerad f d internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd
