Fråga 24 för invandringsforskningen:
Ur Dagens Nyheter den 3/1 -04:
"Det som i övriga
Sverige var en lågkonjunktur i början av 90-talet fick depressionsliknande
djup i Malmö. På fyra år försvann vart fjärde jobb
och 1995 var arbetslösheten uppe i 14 procent.
Malmö var en utpräglad industristad. Men de stora industrierna med
Kockums i spetsen hade redan lagts ned när lågkonjunkturen slog
till med full kraft 1992. Den civila fartygsproduktionen, vid det som varit
världens modernaste varv, upphörde 1987."
Under de fyra depressionsåren i början av 90-talet sjönk förvärvsfrekvensen
i Malmö från 78 procent till 60, medan riksgenomsnittet låg
på 73 procent."
Detta slog särskilt hårt mot invandrare:
"När krisen var som djupast 1995 fanns det en markant etnisk dimension i siffrorna; de svenskfödda hade en förvärvsfrekvens på 70 medan utrikes födda låg på 34."
DN-artikeln avslutas med följande
konstaterande:
"På ett
år har antalet hushåll med socialbidrag i Rosengård minskat
från 1.806 till 1.265 och det utbetalade beloppet har minskat från
13 miljoner kronor i december 2002 till nio miljoner i december 2003.
"
En annan artikel i samma tidning, samma dag säger:
"I Malmö har bara 64,3 procent av de vuxna jobb, men i Rosengård
är förvärvsfrekvensen bara 34 procent."
Hur går detta ihop? Det låter motsägelsefullt.
Socialbidragsberoendet minskar kraftigt, utan att förvärvsfrekvensen har ökat nämnvärt.
Vilka andra försörjningsvägar förekommer, och i vilken utsträckning? Hur har Äldreförsörjningsstödet, som nu funnits i ett år, verkat?
En kartläggning av hur befolkningen i Rosengård klarar sin försörjning, det kunde vara en uppgift för invandringsforskningen.
