Ian Wachtmeister hade
den 14/8 -02 ett bra inlägg i SvD, med konkreta förslag. Rubriken
löd: "Varför så många främlingar?
"
Vi citerar:
"... populismen
sprider oro i partikanslierna. Upp till 30 procent av väljarna kan
ju tänka sig att rösta på ett nytt parti som kraftigt vill
begränsa invandringen. Som jag ser det är populister politiskt
aktiva personer, som förstår vad folk vill och som talar så
att folk förstår. Dels angriper populisterna den politiska klassens
privilegier och olater, dels lyfter de fram de frågor som politikerna
försöker sopa under mattan. Deras frågor handlar om allt
från politiska utnämningar, rånarluvor på demonstranter,
pepparspray till polisen (andra länder avväpnar busarna, inte
poliserna!) och orättfärdiga fastighetsskatter till slöseriet
med skattebetalarnas pengar och invandringspolitiken, som är den hetaste
frågan.
Medierna, som i en demokrati
ska tillhöra den granskande statsmakten, har i stort sett abdikerat
från sina uppdrag och slagit sig ner i den politiska överklassens
salonger. Populisterna utför alltså en stor del av det jobb som
journalisterna borde sköta.
Flyktingfrågan
stod högt på dagordningen vid EU:s toppmöte i Sevilla, vilket
kan jämföras med den svenska metoden att i åratal sopa den
under mattan och tala om något annat. Detta trots att Sverige de senaste
femton åren har tagit emot fler flyktingar och givit fler permanenta
uppehållstillstånd till andra grupper av invandrare, än
något annat europeiskt land. Givetvis i förhållande till
sin storlek. Detta uppseendeväckande förhållande omnämns
aldrig i våra medier. Kritiska svenska medborgare är uppriktigt
bekymrade av förhållandena i de invandrartäta förorterna
och lever dagligen i det ömsesidiga främlingskapets Sverige.
Medborgarna vet att det
nu finns över 400 000 muslimer i landet (enligt en ledande imam i SVT)
och undrar vad detta kan leda till. De skräms av den växande brottsligheten
och anser att den till mycket stor del är importerad. Och förortssvensken
vet liksom invandrarsvensken att ungdomarna börjat röra sig i
stora gäng. Gängvåldet och gruppvåldtäkterna
ökar.
Hyggliga svenskar, både
gamla och nya, blir alltmer upprörda och undrar vad det svenska ledarskapet
sysslar med. Varför står ledarna inte upp för lag och ordning
i sitt eget land? Varför kallas inte saker vid sina rätta namn?
Varför har politikerna under lång tid hyllat andras kulturer
och religioner, medan de ängsligt kritiserat svenska traditioner, seder
och bruk för att dessa inte är tillräckligt multikulturella.
Varför är det bara svenskar som kan beskyllas för rasistiska
handlingar? Och varför berättar inte myndigheterna om hur mycket
den politik kostar, som lockat hundratusentals invandrare i bidragsfällan?
Man får hoppas
att de etablerade partiernas valstrateger inser att de inte kan upprepa
och uppmuntra de odemokratiska övergrepp som Det nya partiet (d) utsattes
för i valrörelsen 1998. Inte samma år som Sveriges Pierre
Schori kastades ut ur Zimbabwe för att FN ville kontrollera hur valet
hemma hos Robert Mugabe gick till. Och inte efter kravallerna i Göteborg.
Om Sverige ska komma
till rätta med sina problem, räcker det heller inte att låta
Mona Sahlin
uttala sig då och då. Eller att ge interna order om att tv ska
sätta epitetet främlingsfientlig framför vissa uppstickarpartier.
Den klokskap och godhet
som våra politiker och politiska journalister så gärna
tillskriver sig själva har mer än en gång visat sig vara
självgodhet och ren dumhet. Snart kan dumheten bli ödesdiger.
Ett konstruktivt agerande
kunde se ut så här:
Redovisa de riktiga och totala siffrorna på invandringens
omfattning. Inte bara kvotflyktingar eller asylsökande. Anhöriginvandringen
är den klart dominerande delen.
Tala om vad denna politik hittills kostat.
Tillåt och motivera invandrare att arbeta! Varför inte berätta
om varför - än i dag - så få invandrare arbetar? Facken
och politikerna delar ett tungt ansvar.
Meddela att alla svenskar ska tala och förstå svenska och respektera
svenska lagar.
Besvara folks oroliga frågor med klara besked och fakta och inte med
avsnäsningar som "du ska vara tyst, du är ju rasist".
Beskriv vad som sker. "Ungdomsbråk" låter enkelt,
men beskriver sällan verkligheten. Det är väsentligt att
veta vilka som slåss! Om turkar slåss mot greker, skinnskallar
mot kurder, palestinier mot svenskar eller AIK:are mot Djurgårdare.
Lär av andra europeiska länder och ge i första hand tillfälliga
och inte permanenta uppehållstillstånd.
Släpp in andra än etablerade tyckare och yrkespolitiker i debatten.
Betänk att yttrandefriheten är en förutsättning för
en levande och öppen demokrati, som i sin tur är en förutsättning
för att desarmera den bomb som tickar under folkhemmets matta."
"En dag kan det
vara för sent för den politiska klassen att närma sig folket.
Allra helst med ett ledarskap som inte stått upp för sitt eget
folk och dess traditioner och inte varit självkritiskt om sina egna
förmåner. Jag fruktar för den dagen och förstår
definitivt inte förnöjsamheten och debatträdslan i dagens
samhälle.!
Detta inlägg bemöttes
dagen därpå av Gellert Tamas, invandrad från Ungern. Detta låg på
samma nivå som vi tidigare fått vänja oss vid från
Tamas själv, från Ana-Maria Narti eller från Kurdo Baksi.
Tamas´ inlägg
får bli föremål för en särskild argumentanalys.