I sin anonymt författade skrift "Vi synar Sverigedemokraterna" har ABF Haninge - utöver det gränslöst osakliga påhoppet på Blågula Frågor - två teser:

A. Sverigedemokraterna bär ansvar för hotbrev 1) o.dyl mot kommunpolitiker i Haninge.

B. Sverigedemokraternas påståenden om att själva ha blivit utsatta för våld saknar trovärdighet.

Det här väcker frågor om ABF Haninge och om ABF:s hållning till centrala demokratiska och humanistiska principer.

Uppenbarligen anser ABF Haninge 2) att det är allvarligt med hotbrev. Logiken bjuder då att ABF också anser det allvarligt om människor faktiskt drabbas av politiskt våld. 3)

Men hur är det? Vilken är ABF:s position:

1. Är det alltid allvarligt med politiskt våld - även när det drabbar politiska meningsmotståndare?

2. Är det önskvärt att så långt möjligt söka sanningen och försöka nå klarhet om vad som verkligen hänt beträffande påstådda övergrepp?

Eller är det OK för ABF med både lögner och öppet våld, om bara måltavlan är personer eller grupper som blivit stämplade?

Kan man i sådana situationer bara vifta bort och raljera över offrens klagomål?

Insinuanta frågor? Orimliga antydningar? Ogrundade farhågor?

Döm själv:

DET FALL SOM FIGURERAT i diskussionen är ett - som Sverigedemokraterna hävdar - överfall mot några av deras valarbetare, när de delade ut flygblad. Det skedde i en trappuppgång i Haninge våren 1998. Förövararna använde järnrör som vapen och offer blev Tor Paulsson och Steve Ahlberg. Slagen tog i huvudet och på ryggen. Fotografier på skadorna har redovisats i ett flygblad från SD.

Kommunalrådet i Haninge Staffan Holmberg (s) har offentligt uttryckt tvivel över dessa fotografiers äkthet. Han säger sig tro, att det inte var fråga om blod på bilderna, utan ketchup.

På denna linje går nu även den anonyme författaren till ABF-skriften:

"I Haninge har Sverigedemokraterna med stöd av manipulerade bilder i flygblad riktat grova beskyllningar mot enskilda och föreningar. De har framställt sig själva som oskyldiga offer för ett av etablissemangets fega press förnekade och av korrupta politiker accepterat politiskt våld."

"På samma sätt som sina läromästare i Frankrike försöker Sverigedemokraterna med sina fabricerade bilder sprida uppfattningen..."

"Levande Zon beskylldes av Sverigedemokraterna för terrorism... Man började... sprida en myt och vandringshistoria: Den här gången om ett politiskt våld från vänstern."

Om det är som författaren här påstår om Sverigedemokraterna, är det ju uppseendeväckande. Det är fråga om en allvarlig anklagelse. För man fram en sådan måste två krav kunna ställas på den som gör det:

1. att vederbörande undersökt sakförhållandet och baserar sina slutsatser på fakta som därvid framkommit.

2. att dessa fakta redovisas i skriften, så att läsaren ges en möjlighet att bedöma hur väl anklagelserna är underbyggda.

Detta sker dock inte i ABF-skriften. Ingen ansats till redovisning görs av hur författaren kommit fram till sina slutsatser om att bilderna var förfalskade och att inget överfall i själva verket förekommit.

Går det verkligen inte att kontrollera, huruvida ett överfall faktiskt skett? Finns inte detta i så fall inrapporterat till polisen, och finns det inte enskilda polismän som fått en uppfattning om saken? Har inte sjukvårdspersonal varit inkopplad, finns ingen dokumentation på något sjukhus?

Har författaren till ABF-skriften varit i kontakt med Handenpolisen eller med akuten på Södersjukhuset? Tydligen inte. Den anonyme författaren har aldrig tagit sin uppgift av den typen på allvar.

VAD SKULLE BLI SLUTSATSERNA beträffande andra exempel på agerande från anarkister, syndikalister och kommunister?

Under den senaste valrörelsen förhindrades inte bara Sverigedemokraterna utan även Ian Wachtmeister och "Det nya partiet" från att bedriva ett normalt valarbete. Wachtmeisters valmöten saboterades genom bl.a. organiserat oljud, Sverigedemokraterna motades med våld bort från Sergels Torg, trots att de hade tillstånd att där hålla valmöten.

Har detta heller aldrig inträffat?

På hemväg efter ett torgmöte i Stockholm den 30/8 1997 blev fyra unga sverigedemokrater överfallna och grovt misshandlade. Om detta skrev Dagens Nyheter, det omnämndes (med stolthet) också på AFA:s internetsida, där man särskilt framhöll att de överfallna tvingats uppsöka sjukhus.

Veckan efteråt ställde sig en av de överfallna - Joachim Larsson - på Sergels Torg och pratade, iförd exakt de blodiga kläder han burit vid överfallet. Var det också bara ketchup, förfalskning och myt?

AFA och vänstern gör själva ingensomhelst hemlighet av sina ambitioner och sin verksamhet för att "hålla gatorna rena".

De har till och med lovordats för detta från officiellt håll.

Ändå driver ABF denna tes om myter och vandringssägner.

Det ger inte ett hederligt intryck.

1) Men vad är här ett "hotbrev". Räknar ABF som "hotbrev" även när någon skriver och i största allmänhet är upprörd eller kritiserar mottagaren? Det vore intressant att få ta del av de brev som ABF syftar på!

2) Som naturligtvis även Blågula Frågor anser.

3) Vare sig detta föregåtts av uttalade hot eller ej