Tillägg om BgF-historik:

Häger fick inte tag i Anders Sundholm, men han fick tag i mig på telefon denna sommar 1995 - och det var ett märkligt samtal.

Så här efteråt går mina associationer till rättegången mot 20-juli-männen 1944 i Nazi-Tyskland. Inför den ständigt vrålande domaren Freisler stammade en av de anklagade fram något om "die vielen Morden" (de många morden) som försvar för sitt attentat mot Hitler, varpå Freisler med högsta röstvolym upprepade vad denne sagt. Raljerande, oförstående.

Häger vrålade aldrig, men det kändes att där fanns en parallell. När jag på hans fråga om varför Blågula Frågor ville minska invandringen svarade att det fanns problem till följd av den invandring som redan varit, då kom den där insinuerande upprepningen. Formellt en motfråga eller kontrollfråge, i praktiken en anklagelse: Så vi ser problem med invandringen?!

Tonfallet förmedlade, att den som här såg problem avslöjat sig själv, i all sin moraliska undermålighet. Det kändes då som ett meningslöst företag att försöka förklara sig, det skulle bara verka än mer komprometterande i Hägers ögon.

Den politiska korrektheten krävde, att man inte såg några problem. Denna ståndpunkt har senare gjorts helt officiell, genom både Gudrun Schyman och Andreas Carlgren.

Jan Milld