Storbritannien:

 

Bradford

Ur Jyllands-Posten den 28/12 -03:

"DAGEN NÄR PUBEN FÖRSVANN

Sommaren 2001 fick britterna en chock när hundratals unga asiatiska invandrare härjade den nordengelska staden Bradford och brände pubar, klubbar och butiker. I dag vet människor i staden mycket väl varför det gick snett. De varnar andra städer i Europa med stora koncentrationer av invandrare om att samma sak kan hända där. Fröet till oron är: Parallellsamhällen

Lördagen den 7 juli 2001 på eftermiddagen satt 23 gäster och hade trevligt på en pub i stadsdelen Manningham i Bradford. Som vanligt när de träffades på lördagen såg de litet fotboll på TV, spelade litet dart och dryftade världssituationen över en kopp te och en stor Stella Artois fatöl.

Plötsligt kastades en sten in genom rutan utifrån. Ögonblicket efteråt sattes det eld på gardinerna. Elden bredde snabbt ut sig och spred en tjock, kvävande rök med sig genom klubblokalerna. Alla störtade mot utgången. Men i samma ögonblick som de första nådde fram till dörren, knuffade en grupp unga invandrare fram en brinnande bil framför utgången för att blockera den. Endast för att brandkåren nådde fram i tid förhindrades i sista stund en mordbrand på 23 människor. .."

Flera pubar brändes ner. Polisen angreps med bensinbomber. Staden liknade en krigszon. Vandaliseringen kostade 75 miljoner kr.

"En regeringskommission tillsattes för att djupundersöka bakgrunden till våldsamheterna. Den fastslog att en av de väsentligaste orsakerna till att ungdomarna löpte amok kunde sammanfattas i ett begrepp: Parallellsamhällen.

Regeringskommissionen pratade med mycket stora grupper av befolkningen. Men en ung pakistansk muslim sammanfattade i verkligheten kärnan i hela problemet, när han under ett möte med kommissionen sade:

'När jag lämnar detta möte med er åker jag hem, och jag kommer inte att se ett annat vitt ansikte innan jag kommer hit igen till nästa möte.'"

"... Textilfabrik efter textilfabrik stängde och i dag står de kvar med trasiga rutor och kalla skorstenar som spretande mot höjden monumentalt visar på förfallet.

De tusentals pakistanierna och andra invandrare blev arbetslösa - och utsikten till något annat jobb var hopplös. Men de stannade i Bradford. De samlade sig i vissa områden, barnen gick i skolor där 90 procent var invandrare, och de kom i stort sett aldrig utanför sitt eget territorium. "

Särskilt farliga blir parallellsamhällen för unga män:

"De drabbas av det som professor Charles Husband från samhällsvetenskap på University of Bradford kallar ett 'dubbelt macho-problem.'

'Det finns ingen användning för de unga männen på arbetsmarknaden. De industrier som män utan utbildning eller utan yrkeserfarenhet kan arbeta i existerar helt enkelt inte längre. De unga kvinnorna kan till nöds få jobb i servicesektorn. När man sedan tar i betraktande att de unga männen i denna del av landet är dubbel-macho - både macho på pakistanskt vis och macho på ett sätt som män här i Yorkshire nu en gång är - blir det ett dubbelt så stort problem för dem. Hur ska de kunna förbruka all sin energi och använda den till något förnuftigt? Det finns ingenting för dem och här ser vi utan tvivel den nya brittiska underklassen,' säger professor Husband.

I Bradford har det uppstått ett särskilt begrepp 'blame culture' - att man skjuter skulden för ens egen dåliga situation på andra.

'De unga männen uppfattar i ökande grad att de diskrimineras på arbetsmarknaden för att de är muslimer. Men det är inte för att de är muslimer. Det är för att de inte är kvalificerade till jobben - om det överhuvudtaget fanns några jobb,' säger professor Husband.

De unga männens bakgrund är svag. De har gått i Bradfords skolor ­ på förhand stämplade som några av de sämst fungerande i landet ..."

"... blev Bradford också den plats där världen för första gången såg hur Salman Rushdies bok 'Satansverserna' brändes upp.

Det skrämmer de vita britterna i Bradford. Här använder man gärna begreppet 'vit flykt'. Skyltar med 'Till salu' syns överallt i stadsdelen Manningham, där upploppen ägde rum och där koncentrationen av människor med utländsk bakgrund växer för varje dag.

Konsekvensen för de vita britterna i staden är påtaglig: Puben stänger, kyrkan läggs ner, fish and chips försvinner. .."

Med tiden har attitydförändringar skett:

"Den tidigare konsulenten i ras-relationer i Bradford kommun, G.V. Mahony, förstår gott bekymren hos de vita i Bradford. För han ser tre allvarliga tecken på starka krafter som motarbetar försöket att bryta gränserna mellan parallellsamhällen och skapa en ny gemenskap.

För det första tycks det hos en del invandrare finnas en önskan om att skapa rent muslimska områden. Särskilt många äldre som går i i moskéerna skulle gärna ha sharia-områden där den muslimska lagen gäller, menar Mahony.

För det andra har det skett en helt klar förändring från självbilden av att vara invandrare som kommer för att söka arbete i det existerande samhället, till en självbild av att vara kolonisatör, som kommer för att återskapa hemlandets kultur i nytt, jungfruligt land för muslimer.

Och för det tredje har det tydligen skett ett sammanbrott av familjens kontroll över de unga männen. Föräldrarna är nöjda med tre saker: Att de unga bekänner sig till islam, att de gifter sig med någon från hemlandet, och att de inte dricker. Men därutöver vågar föräldrarna inte lägga mer press på ungdomarna av rädsla för att de inte ska följa de tre basala reglerna. Därför bromsar föräldrarna inte ungdomarnas kriminella eller våldsamma beteende, menar G.V. Mahony. "

 

---