I Expressen i februari -04 kommenterar Dilsa Demirbag-Sten det ständiga kampanjandet:
"I antologin Debatten om hedersmord. Feminism eller rasism (Svartvitt förlag) ger nio författare sin syn på debatten om hedersmord. Alla ondgör de sig över den ökade rasism som sägs vara en konsekvens av debatten. Hur de vet att rasismen har ökat framgår inte."
Därefter kommer hon in på Mona Sahlins integrationsutredare:
"Den som går på hårdast är professor Masoud Kamali, som Mona Sahlin nyligen utsett till chef för Integrationspolitiska maktutredningen. Han sparar inte på krutet när han anklagar medier, politiker, forskare och fristående debattörer för att medvetet sprida rasistiska budskap."
Det är enligt Kamali drömmen om "Ein volk, ein Reich" som driver
"den neokoloniala och 'eurocentriska' västvärlden att grabba efter första bästa möjlighet att utmåla främmande kulturer som barbariska och mindre värda. Journalistkåren är per definition 'västcentrerad' och utnyttjar väl valda 'experter' för att bekräfta sin kulturella överlägsenhet. Mest utskällda blir forskare, politiker och debattörer med invandrarbakgrund, som sägs vara villiga att springa majoritetssamhällets rasistiska ärenden."
Dilsa Demirbag-Sten ger inte mycket för den kamalska analysen:
"Kamalis pseudovetenskapliga analys av varför hedersmord uppmärksammats i Sverige är en konspirationsteori byggd på en retorik där han sätter ord i munnen på dem han kritiserar. Vilket underminerar hans trovärdighet som kritiker."
Två saker ger Demirbag-Sten huvudbry efter att ha läst Kamalis text:
"Hur har Mona Sahlin tänkt när hon tillsätter denna förutsägbara man som chef för Integrationspolitiska maktutredningen?
Och hur ser Kamali på alla de människor som definierar hedersmord som en kulturell avart? På FN, Amnesty och i Irak, i Pakistan och i Turkiet. Vems ärenden springer de?"
|
|