Debatt hos ABF Stockholm 04-04-06
Till
Daniel Suhonen
ABF, Stockholm
Jag var på det möte Du ledde i ABF-huset kvällen den 1 april. Det var en märklig tillställning.
Först valet av möteslokal som var alldeles för liten; hade ni inte väntat er något intresse för ämnet från allmänheten och hur kommer sig i så fall denna felsyn?
Sen hanteringen av mötestiden som på förhand var utsatt att vara mellan kl. 18.00 till kl. 21.00. Lars Stjernkvist och Fredrik Malm höll "inledningsanföranden" från kl. 18.00 till några minuter före kl.19.00, varvid sas att mötet måste avslutas 19.15 för att Lars Stjernkvist måste med sista tåget till Norrköping. Här hade 40-50 människor gjort sig lediga och tagit sig till lokalen från när och fjärran för att lyssna och lära, diskutera, ställa frågor och få svar, och så får de plötsligt höra att det bara är 15 min istället för 2 timmar kvar. Det är klart att att sånt leder till besvikelse över att snuvas på konfekten. (Till all lycka visade det ju sig att det gick ett tåg senare än det sista så att mötet kunde fortsätta till kl. 20.00.)
Det mest anmärkningsvärda var ändå Din mer löpande insats som mötesordförande. Du ryade och stod i och verkade genuint förbannad och sa att "det var det värsta du varit med om" och allt detta för att det kom ett eller annat inpass från bänkraderna, någon korrigerande siffra, något "fel", något "kortare" e.d.
Är du verkligen så ovan vid en livlig diskussion med ivriga deltagare? Är det du är van vid och jämför med att ett litet fåtal funktionärer pliktskyldigt sitter av ett möte medan den som har ordet mest talar till protokollet? Jag vill ogärna tro att det har gått så långt inom socialdemokratin att man där inte längre känner igen debattlust, engagemang, övertygelse.
När Du sen, som grädde på moset, hotade med att kalla på polis för att mötesdeltagarna forsatte göra inpass, då utmanade du löjet. Märk väl; inget som helst hotfullt hade hänt, alla satt kvar på sina stolar. Inga okvädningsord eller skanderande talkörer förekom.
Då måste jag fråga dig; har du aldrig sett en TV-debatt med en panel eller publik? Jag kan då berätta att det är mycket vanligt att flera deltagare talar i mun på varandra och visst kan debattledaren då säga "en i taget - låt henne tala färdigt" eller liknande. Men den debattledare som börjar skrika att det var det värsta han varit med om och sen t o m hotade med att kalla påpolis i en sådan situation, ja han vore rökt, på goda grunder för all framtid.
Så, sammanfattningsvis, tycker jag att du borde ägna dig åt självrannsakan.
Hälsningar
Peder Norrby
|
|