Mångkulturellt allvar I gratistidningen "Stockholm CITY" den 30/12 -03 har dess redaktör, Mikael Nestius, en krönika. Under rubriken "LÅT OSS GÖRA STAN MÅNGKULTURELL PÅ ALLVAR NÄSTA ÅR" skriver han:
"...Stockholm är en av Europas mest segregerade städer.
Trots detta håller Stockholm sakta, sakta på att bli en mångkulturell storstad. Det är allt fler stockholmare med invandrarbakgrund som jobbar, lever och berikar vår stad med sitt sätt att se på livet och med sin kulturella bakgrund än någonsin tidigare.
De flesta av de invandrare som lyckas ta sig in i vårt samhälle flyttar snabbt till de rikare och finare delarna av staden. Kvar i de fattiga delarna blir de som nyligen kommit till vår stad och de som inte lyckats försörja sig av egen kraft.
Det är naturligtvis ett gigantiskt misslyckande att Stockholm är mer delat än någonsin trots alla vackra ord och extra pengar som satsats på att minska segregationen."
Spänningen stiger. Så här långt är det ju lätt att hålla med, men vad ska bli redaktör Nestius eget förslag? Han fortsätter:
"Det är också självklart att det blir extremt svårt att bli integrerade i vårt svenska samhälle om man lever i en stadsdel där det inte bor några svenskar. Om vi ska lyckas ta till vara all den kraft och rikedom som finns hos våra invandrare krävs det att vi ger dem en chans att lyckas i vår stad."
Ansvaret, och nyckeln till förändring, ligger alltså hos etniska svenskar. Vi har inte givit invandrarna "en chans att lyckas" - det måste vi nu göra. Men vad betyder det konkret? Nestiuskrönikan slutar med följande mening:
"Låt oss tillsammans se till att 2004 blir det år då segregationen minskar och det år då Stockholm på allvar blir en mångkulturell stad."
Vad menar Mikael Nestius? Vill han förmå välavlönade svenskar att flytta till invandrartäta områden? Avser han själv att göra det?
Eller är det så att svaret ska sökas tidigare i texten, där Nestius skriver:
"Jag anser att vi borde lära oss att det även utanför våra gränser finns system, kulturer och människor som har mycket att lära oss."
Onekligen sant!!
Vi behöver ju inte resa längre än till Danmark. Där finns ett demokratiskt system och en samtalskultur. Av danskarna har vi mycket att lära.
|
|