Många kan ha förvånat sig över uppslutningen bakom Salemmanifestationerna i december, till minne av mordet på Daniel Wretström. Med tanke på hotbilden inför deltagande och det dåliga vädret. Med tanke på den intensiva mediapropagandan om att den organiseras av nazister och med tanke på att detta är åtminstone delvis sant. Då hade man kanske inte väntat sig något stort deltagande.
Ändå deltog år 2002 cirka 1.600 personer och år 2003 drygt 2.000 personer. Båda gångerna var de flesta deltagarna ungdomar. Hur förklara detta?
Förklaringen ligger i att svenska ungdomars verklighet i viktiga avseenden är en annan än den som speglas i massmedia och vad många vuxna har klart för sig. De lever ofta i en vardag av mobbing, hot och våld. I både skolan och på fritiden får de uppleva en djup otrygghet. De kan inte undgå att märka sveket från stora delar av vuxenvärlden.
Och hyckleriet! Parallellt med allt detta svenskfientliga våld pågår detta eviga uppifrånkampanjande mot "främlingsfientlighet". Om det svenskfientliga våldet diskuteras offentligt sker det oftast i termer att det kan skapa fientlighet mot invandrare.
Här kommer citat från två olika tidningartiklar, som illustrerar situationen.
Ur BLT den 16/12 -03:
"I dag opereras Karina Petterssons son Lucas. I fredags slogs och sparkades han ned på Snäckebacksskolans gård i Ronneby och det finns en risk att ett öga kommer att förbli skadat.
- Nu är det nog. Det måste bli stopp för våldet på skolan, säger Karina Pettersson."
"Snäckebacksskolan har av och till i flera år haft problem med våldsamma tonårsgäng som satt skräck i andra elever på skolan.""Enligt Karina Pettersson handlar det inte längre om 'vanliga' slagsmål pojkar emellan utan om rå och överlagd misshandel. I botten finns motsättningar och misstro mellan svenskar och invandrare.
- Jag kommer inte att låta Lucas gå till skolan så länge det här får hålla på. Jag inbillade mig att skolan kunde garantera elevernas säkerhet, men så är det tydligen inte. "
"Enligt mamman var hennes son utan skuld till bråket i fredags. Han gick emellan när en annan kille angreps av ett gäng och då dök ytterligare en tonåring upp till gängets försvar."
Sonen blev attackerad med karatesparkar i ryggen och fick sedan två kraftiga slag i ansiktet:"- Nu ligger han på lasarettet och ska opereras. Läkarna tror att ett ben under ögat har gått sönder och att en muskel har lossnat. Han ser dubbelt och de vet inte hur det går med hans syn framöver, säger Karina Pettersson."
Ur Östgöta Correspondenten den 30/12 -03:
"Tre tjejer har fått nog av tafsande och att bli kallade horor:
Vi är trötta på killarnas kvinnosyn""Hora, slampa, jävla bitch. Nedsättande ord som ingen människa ska behöva acceptera Ändå är det vad unga kvinnor mer eller mindre dagligen tvingas att höra. På krogen likaväl som på ute på stan."
"Men de har de tröttnat.
Tröttnat på nedsättande tillmälen, tröttnat på alla bråken på stans uteställen och framför allt tröttnat på många killars taskiga kvinnosyn Att inte kunna fösa undan tafsande händer eller tillbakavisa närmande utan att få ta emot glåpord, hela tiden med sexistisk innebörd."
De tre tjejkompisarna har varit ute en hel del, och kunnat märka av en förändring:
"Attityden har hårdnat, bråken har blivit fler och stämningen råare tycker hon när hon jämför med hur det var för några år sedan när hon började gå ut.
Tjejer får stå ut med sexistiska påhopp, medan killar oftare råkar ut för fysiskt våld är hennes erfarenhet.
- Ofta är det någon som kommer och tafsar bakifrån och vänder man sig om för att säga ifrån, ja då står där ett helt gäng, säger hon. Så man vet inte alltid vem det är.
Det är ofta i den situationen som bråken startar.
- Ja, våra killkompisar försöker hjälpa oss och då börjar tjafset.
Tjafs som alltför ofta slutar i regelrätta slagsmål. Bråk där det, för det mesta, är fler än en inblandad."
Redan behandlingen av tjejerna är illa nog:
"Att inte respekteras som människa utan bara ses som sex-objekt är så förnedrande, tycker Katarina och hennes kompisar.
- Det känns dessutom konstigt eftersom ingen av de här grabbarna skulle drömma om att behandla sina systrar eller sina kompisars systrar likadant. Vad är det som gör att man kan behandla oss så dåligt, är vi sämre?
Enligt Katarina och hennes kompisar uppstår krogbråken ofta mellan ungdomar med invandrarbakgrund och svenskfödda ungdomar."
Men syftet kan ofta vara att få igång slagsmål och få en förevändning att ge sig på svenska killar:
- Jag vet inte om det är så men det känns som om en del killar går på tjejer bara för att hennes kille eller killkompis ska reagera. Då finns det liksom en anledning att starta ett bråk.
Slagsmålen är många gånger otäcka, tycker hon.
- En del bara slår och slår, det är som om de trodde att det handlar om en film.
Flera av hennes killkompisar har fått rejäla smällar och det har, enligt Katarina, handlat om den här typen av bråk. Två har fått käkarna spräckta, en riktigt allvarligt med operationer som följd, och en tredje fick näsbenet avslaget."
Avslutningsvis gör en av tjejerna följande reflexion:
- Det är en otäck utveckling. Allt blir så konstigt. Jag har själv många kompisar som inte är födda i Sverige och de har börjat känna sig tvingade att välja sida, säger hon.
Men allt är inte svart och vitt.
Många svenskar har en tråkig attityd mot invandrare och det märks också i utelivet, tycker Katarina.
- Många får höra skit bara för att de inte är födda i Sverige och det är jättedåligt. Vi som är födda här måste också öppna ögonen och inte vara så trångsynta."
Blågul kommentar
Det är svårfrånkomligt, samtidigt som det är beklagligt, att negativa erfarenheter av invandrare kan få till effekt en generellt negativ attityd till invandrare.
De invandrare som tar avstånd från det svenskfientliga våldet borde därför tydliggöra detta på något sätt. Då kan de motverka denna beklagliga effekt, samtidigt som de motverkar själva våldet.
Varför inte gå samman, och tillverka ett rockmärket med texten: "INVANDRARE MOT SVENSKFIENTLIGHET"?
|
|