Arvidsson, Danmark och sanningen I Sydsvenskan den 23/12 -04 har Håkan Arvidsson, lektor i Roskilde, en drapa om Danmark. Han blivit provocerad av en artikel av Lars Hedegaard.
"Hedegaard, som vill framstå som ovanligt väl informerad om svenska förhållanden, kunde underrätta sina danska läsare om att yttrandefriheten numera är avskaffad i Sverige. En av grundvalarna för vår demokratiska kultur hade med andra ord rasat samman och vi lever under en åsiktsdiktatur. I Sverige kan man inte säga vad man vill om flyktingar och invandrare.
Såvitt jag förstår av kolumnen är problemet att man i Sverige inte får påstå att dessa grupper och speciellt då muslimer utgör samhällets parias. Att de allesammans är presumtiva terrorister och planerar att kullkasta vår samhällsordning. Det säger Lars Hedegaard i Danmarks tidningar var och varannan dag. Hedegaard saknade meningsfränder i svensk press och därav kunde han sluta sig till att det inte längre rådde yttrandefrihet på vår sida Sundet."
Hedegaards uppfattning bygger, menar HA, på en "mager empiri".
"I kolumnen redogjorde han emellertid varken för några personliga erfarenheter eller vetenskapliga undersökningar. Han bara visste hur det förhöll sig."
Dock snuddar Hedegaard på en punkt vid en sanning:
"Debattklimatet i Sverige och Danmark är mycket olika. I Danmark gör man nu för tiden karriär på att uttrycka sitt hat och sin ringaktning för främmande kulturer och njuter av att vältra sig i sin egen kulturs förträfflighet.
Den vägen till framgång står inte öppen i Sverige. Vi okvädar inte främlingar, istället söker vi efter förmåga att integrera dem i vår kultur och våra livsvanor. "
|
|